rechuck

Dags för en liten nördblogg idag igen. För ett par år sen var jag ganska bitter över videospelsklimatet här i världen (ja, jag gillar termen videospel och tycker den används alldeles för sällan numera). Hade en ganska skev bild om att dagens spel inte var alls lika kul som de gamla godbitarna från det sena 80-talet till tidigt 90-tal. Orkade sällan bemöda mig med att spela klart ett spel jag köpt eftersom det alltid kändes så överambitiöst och själlöst. Men ack vad fel jag hade.

Det ska erkännas att jag kanske inte har alls samma tålamod med att sitta och spela som jag hade förr. Vill minnas helgerna när jag var kanske 12-13 år då jag gick upp vid 9-tiden och började spela, fortsatte sen till jag gick och la mig frammåt 12-tiden på natten. Nu är jag glad om jag "hinner" spela mer än en eller två timmar. Men det kanske är så att bli vuxen.

I alla fall, mitt påstående om att dagens spel inte skulle vara lika bra som de gamla har jag fått revidera. De senaste två åren har det blivit en hel hög med nya avklarade spel, och för första gången på jag vet inte hur länge tycker jag det har släppts (eller kommer släppas) fler spel än jag hinner med. Mitt senaste projekt är Mass Effect 2 till PS3. Jag har på två dagar spelat i nästan 13 timmar. Det ni! Jag är helsåld på det! Älskar sci-fi-stämingen, stridssystemet är härligt och det ser onekligen läckert ut.

Men den största överraskningen var nog ändå röstskådespeleriet. Här finner vi en rad kändisar som bland annat Martin Sheen, Seth Green, Adam Baldwin och Yvonne Strahovski. Spelskaparna har även haft den goda smaken att modellera karaktären Mirandas ansikte efter Strahovski, något jag blev mycket förtjust över. Hon är ju en av anledningarna till att kolla på tv-serien Chuck. Och även om pixelporr inte är riktigt min grej är det  ändå trevligt att hennes kroppstrumpa till uniform inte lämnar mycket åt fantasin och att man dessutom får en liten kameltå till på köpet. Det är de små sakerna i livet som räknas eller? Haha!

Har fått höra både en och två gånger att jag är kall, egenkär och självupptagen. Och visst, det stämmer säkert. Frågan kan då ställas, vad har gjort denna trasiga pojke till den han är? Livets hårda skola eller bara ett alldeles för stort ego? Helt ärligt kan jag inte ge ett säkert svar, men en liten historia kan jag i alla fall förmedla.

En gång på stenåldern började pojken gymnasiet. Då det var en ganska ytlig skola blev det lite svårt för pojken att anpassa sig då han aldrig tidigare upplevt att han måste var fixad varje dag. Självkänslan dalade, var inte värd mycket. Hur skulle någon kunna älska någon som honom? Något år tidigare hade pojken dessutom börjat intressera sig för en musikstil som oftas uppfattas som "vi skiter i allt, gillar ni det inte så är det ert problem". Det kändes lite betryggande att ha i ryggen. När han dessutom bekantade sig med de element på skolan som uppskattade samma musik som honom blev budskapet "du duger som du är, du är bra" ett mantra som ständigt malde i huvudet.

Något som dessutom hjälpte till att forma honom var ett ständigt lyssnade på Sex Pistols album "Never Mind The Bollocks, Here's the Sex Pistols". Låten No Feelings kändes väldigt kallande, även om avsikten med låten inte är att man ska vara egenkär och egoistisk blev det ändå lite så det blev. Efterhand som pojken dessutom fick höra från utomstående att han faktiskt var en bra människa så släpptes väl garden lite. Men "I got no emotions for anybody else, you better understand I'm in love with my self. My beautiful self", har på något sätt format honom in i grunden. Take it or leave it!

Hade tänkt nattblogga igår, men jag blev för trött och somnade i soffan. Klockan var närmare halv fyra och jag kom hem efter en liten filmstund hos Rickard. Filmen för natten var Scott Pilgrim vs The World. En film som bygger på en tecknad serie som pubiceras på nätet. I somras kom det även ett spel med samma namn som jag tyckte var lite sådär småkul.

I alla fall, filmen var ganska udda. Rolig, men udda. Scott blir kär i Ramona som har sju onda ex som Scott måste besegra för att kunna leva lycklig med Ramona. Alla ex är skumma på sitt egna lilla sätt och hela filmen refererar kraftigt till tv-spelsvärlden med ljudeffekter, extraliv och levelups. Den gav i alla fall mig åtskilliga skratt, men det är tveksamt om den stora massan där ute skulle finna den lika komisk. Men vill man ha en lagom udda film utan några större förväntningar rekommenderar jag Scott Pilgrim vs The World varmt. Den fick mig sugen på att spela klart spelet (något jag skjutit upp alldeles för länge).

Har känt mig väldigt ensam hela dagen. Jobbigt och jag förstår inte riktigt varför. Vet inte om det har att göra med att vi imorse fick reda på att sex av mina kollegor blivit varslade. Gud vet att jag inte älskar mitt jobb, men jag är ändå tacksam att jag slapp bli varslad. Hade blivit väldigt knapert att leva på a-kassan.

Men samtidigt känns det väldigt tungt. Sex personer som gör sitt jobb bra (i vissa fall bättre än mig) försvinner. Sex personer jag trivts att jobba med och anser vara mina vänner. Har dessutom varit dödstrött hela dagen, inte orkat göra något alls utan har bara suttit och fånstirrat på datorskärmen mer eller mindre hela dagen. Inte heller där har det hänt mycket. Känns som jag suttit instängd i min bubbla, avskärmad från omvärlden. Det kan ju vara skönt ibland, korta stunder. Tänkte jag skulle gått ut en sväng, men så var batteriet slut i mp3-spelaren och då är det inte alls lika kul, så jag väntar på att den ska ladda nu. Kanske blir en sväng sen, rensa ut huvudet lite. Brukar hjälpa. Eller så går jag och lägger mig i tid för en gång skull. Vi får se, gör det som faller mig in.

Dagens låt:
Fleetwood Mac - Go Your Own Way

Så var man hemma igen efter en mycket trevlig helg i Bromölla. För att sammanfatta lite kort så har jag spelat en massa spel. Många (de flesta) var avsiktligt dåliga, andra var spel jag kommer överväga att skaffa själv. Lennie, som höll i själva träffen, hade nog den största spelsamling jag sett. Grymt imponerad av alla elektronikprylar killen hade.

Fredagen blev det inte så mycket gjort då vi inte kom dit förrän vid halv ett på natten. Då blev det mest bara lite skitsnack och chill i soffan, och naturligtvis läsa och begrunda de fantastiska svenska översättningarna på Mega Drive-spelen.

På lördagen trillade dock de andra besökarna in och vi hade riktigt trevligt. Efter ett besök på den lokala pizzerian lyckades jag få med mig hem en pizza som bestod av 35% flytande fett. Men när jag väl hällt av flötet var den riktigt god. Öl skulle det också drickas var det tänkt, men jag kände aldrig riktigt att jag kom igång, nöjde mig med en och återgick sen till min Fanta Zero. Framåt småtimmarna började de spontana skrattattackerna när vi började återblicka till tidigare små träffar. Mycket låg kiss och bajs-humor och pricken över i-et kom när ett ord som vi trodde vi myntat i april förra året, visade sig vara ett ganska känt begrepp. Roade oss då åt att läsa en massa forumstrådar om just detta på diverse internetsidor. Natten avslutades med att Linn ringde och pratade lite. Alltid Trevligt!

Söndagen bestod av en baguett med skagenröra, lite bilspel och sen hemfärd. Najs najs!

Kort och gott. Jag hade skitkul, tack alla inblandade! Hoppas det inte dröjer för länge innan nästa gång.

Nej jag har inte glömt bort att blogga de senaste dagarna, bara haft fullt upp. Onsdagen blev väldigt trevlig med en liten middag, några öl och monopolspelande med Linn. Hade en diskussion under eftermiddagen då vi passade på att reda ut ett par missförstånd. Kändes bra att få lite klarhet hehe.

Torsdagen var jag riktigt jäkla trött och sliten, kanske som följd av allt för lite sömn. Satt mest som en slak grönsak i soffan och degade. Skulle färgat håret, men det glömde jag bort helt i apatin. Framåt kvällen efter lite tv-spelande började jag ladda mentalt för dagen efter. Skulle nämligen vikariera på särskolan några timmar. Nog för att jag jobbar med funktionshindrade ungdomar vanligtvis med, men det är alltid lite nervöst och spännande när det är nya ungdomar som man inte riktigt vet hur de funkar. När jag dessutom fått höra att en av dem kunde bli ganska våldsam. Som grädde på moset upptäckte jag även att jag inte fått med mig min mobilladdare hem från kvällen innan, och efter som batteritiden på HTC Desire är allt annat än bra började paniken sprida sig lite. Tänk om jag skulle försova mig om batteriet dog? Men så kom jag på att jag faktiskt har en riktig väckarklocka också. Smart David!

När så klockan ringde imorse mådde jag illa. Hade inte alls någon lust att resa mig från sängen, men man var ju så illa tvungen. Pressade ner lite yoggi och drog iväg. Det var riktigt kul att "vikka", men det tog ganska mycket på de psykiska krafterna. Nu slapp jag förvisso det mesta med den lille stökige gynnaren. Men att ha hand om några killar i en miljö jag inte alls var bekant med räckte gott.

Nu är det i alla fall äntligen fredag eftermiddag, ska ta tag i det där hårfärgandet. Sen ikväll ska jag dra ner till Bromölla på lite gayming. Ska bli kul med lite nörderi igen, vissa av folket har jag aldrig träffat och de andra har jag inte sett sen i april förra året. Höll på att missa det denna gång med, men snälla Niklas och Jeanette plockar upp mig på vägen, så jag spar in lite bensinpengar.

Visst är det märkligt vad lite solsken kan göra. Av någon outgrundlig anledning kom jag som vanligt inte i säng i tid igår. Börjar bli mer regel än undantag numera. Blev i alla fall väckt av min bror vid halv tio som meddelade att biljetterna till sommarens fetaste spelning var fixad. Ska bli riktigt fett att få se "the big 4". I alla fall, borde jag varit jättetrött efter inte allt för många timmars sömn, men icke! Tittar ut genom fönstret och möts av en så härlig syn, solsken!!!

Rent instinktivt drogs det igång lite klassisk 80-talsrock på stereon, som jag alltid förknippar med vårsol, så nu sitter jag bara här och myser. Ska strax börja göra mig redo för jobbet, men just nu blundar jag för det och suger lite extra på min lediga tid.

Det är söndag, det är kväll och helgen har sprungit förbi alldeles för snabbt (som vanligt). Men å andra sidan bara två pass a 19 timmar på måndag och tisdag och sen är jag ledig i nästan en hel vecka. Ska bli så skönt.

Lördagskvällen var himla trevlig, lite öldrickande och sällskapsspelande hemma hos Rickard innan vi drog in till stan för att fortsätta intagande av malt, humle, jäst och vatten (råkade visst bli en vitryss också). Mysigt, men slutade lite förvirrande. Fast det redde ut sig idag som tur var.

Nu ikväll har jag gjort något jag faktiskt helt ärligt aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har ätit gurk och morotsstavar med dipp! Efter en ganska flötig helg kände jag att jag nog skulle vara lite nyttig mot slutet i alla fall. Dippen i sig var kanske inte så nyttig, men jag har aldrig varit någon storätare när det kommer till dipp så det var lugnt. Hade köpt nån "hot" variant, men den var inte särkskilt het. Faktiskt ganska tråkig när jag tänker närmare på det.

Jag känner mig faktiskt fortfarande motiverad till att inte äta massa skit, även nu efter en veckas tid. Men som sagt jag behöver nog synda lite då och då. Ramlösa granatäpple är definitivt inte Pepsi Max, men det funkar ändå.

Det här jäkla stambytet i huset tar sakta men säkert död på mig. Jag är ju en nattens varelse och har otroligt svårt att gå och lägga mig i tid på kvällarna. Är man ledig så är det ju inga problem, man kan sova till middag utan att någon tar skada av det. Men det är lite svårt att sova när hela huset skakar av borrmaskiner och annat jävelskap. Detta börjar vanligtvis strax efter sju och håller på mer eller mindre fram till klockan fyra när arbetarna går hem. Har man då inte lagt sig förrän framåt tre-tiden så blir det inte så många timmars sömn då förmiddagen består av att vakna, somna om, vakna, somna om och så vidare.

Tänkte att jag skulle passa på och prova de nya linser jag fick med mig från synundersökningen i fredags. Eftersom jag är ledig så är det ju inte hela världen om de inte skulle funka, kan jag ju bara gå och plocka ut dem. De är lite tjockare än de jag vanligtvis använder, men ska i gengäld släppa igenom bra mycket mer syre (bättre för ögonen). Naturligtvis när man provar nya modeller så är ögonen inte riktigt vana vid dem så man blir ganska snabbt trött och nanig i ögonen. Så även idag, och med de få hela sovtimmar jag fått har energin inte varit på topp idag.

Tvätt-tid som vanligt när det är torsdag (känns nästan lite asperger här va???), och efter det blev det en snabb tur till den roliga butiken som säljer flytande självförtroende. Passade även på att köpa mig ännu ett par hörlurar. Köpte ju ett par in-ear igår, men kände att jag gärna ville ha ett par rejäla muffar med. Kommer iofs se lite muppig ut när jag går runt med dessa på huvudet men det spelar ingen roll. Kommer nog bara använda dem till mina motionsrundor och då bryr jag mig faktiskt inte om hur jag ser ut. Hade tänkt inviga dem en runda idag, men jag orkar faktiskt inte. Ont i ryggen har jag också av någon anledning....ååååh vad det är synd om mig buhu!

Dagens låt:
Edguy - Save Me

Jag är faktiskt ganska nöjd över mig själv, jag har varken druckit läsk eller ätit chips eller onyttigheter sen i söndags. Eller nu ljög jag lite. Jag syndade faktiskt ikväll och åt lite glass när jag kollade på film. Men det var inte gott. Kände mig lite så där skamsen när jag satt och slevade i mig glass med alldeles för kraftig kakaosmak. Så jag övergick till ett par kiwifrukter istället. Det var gott! Men fan vad tungt det är att vara utan Pepsi Max!

Märkte under min tvåtimmarspromenad i måndags att mina hörlurar till min mp3-spelare sjöng på sista versen. De har väl i och för sig inte varit så himla bra från första början, men nu glappar sladden något fruktansvärt. Så jag köpte mig ett par nya idag. Köpte en modell jag haft tidigare, Koss Sparkplugg. Problemet är bara att jag inte får dem att sitta riktigt rätt i örat, släpper in för mycket luft så basen inte blir särskilt kraftig. Men jag vänjer mig nog. Blev en hyfast lång promenad idag med.

Den tidigare nämnda filmen var "I rymden finns inga känslor". Handlar om en kille med aspberger. Visst, den var lite överdriven i vissa fall, men i mångt och mycket väldigt bra. Den ger en bra bild av hur det kan vara att leva med aspberger och tycker att den var väl sevärd. Även om man inte har någon personlig relation till någon med aspberger.

Dagens låt:
Lok & Hardcore Superstar - Staden Göteborg