rechuck

Efter helgens strapatser började jag fundera. Ett samtal om känslor och förtryckta sådana fick mig att fundera. Jag går nog lite på autoförsvar när det kommer till känslolivet, jag stänger av de jäkligt fort för att slippa känna något och på så sätt bli besviken när det inte går min väg. Inser att jag hållt på så här fem års tid. Ska inte älta gammalt mög, men det förändrade lite hela min syn på allt vad förhållande heter. Tydligen är jag inte ensam om detta. Men jag ska försöka ändra mig. Tror aldrig jag kommer lyckas fånga någons hjärta om jag vid minsta lilla tveksamhet gör som vanligt, stänger av och går vidare. Men på nåt sätt gillar jag att tycka synd om mig själv, kanske för att jag på den vägen låter de avstängda känslorna sippra ut. Nä, jag ska sluta med det med. Det är fanimej inte synd om mig. Finns de som har det bra mycket jävligare här i världen.

 

Över till nåt helt annat, så har jag fått förfrågan om jag kunde tänka mig undervisa ännu en grupp. Det känns på något sätt jäkligt bra. Visst det skulle kunna vara så att jag är den som har mest tid över jämfört med de anda språklärarna, men jag väljer att tolka det som att man är nöjd med det jag gör och har förtroendet att jag kommer göra bra ifrån mig. Det ska bli både kul och spännande. Se där, redan fokuserar vi på bra saker...

 

Savatage - Edge of Thorns

 

 

Ibland känns det lite som om man fastnat i ett ekorrhjul...ekorrhjul? Varför heter det så? Har nog aldrig sett en ekorre springa i nåt hjul. Hamsterhjul låter ju mer passande då. Man springer och springer men kommer aldrig någonstans. Ungefär så känner jag nu.

 

Men för den goda sakens skull, låt mig utveckla detta. Om man ser till min yrkesroll är det knappast något ekorrhjul, här är det ständig progression, nya saker konstant. På gott och ont. Det är väl mer mitt liv utanför skolans värld som har gått lite i stiltje. Imorgon är det fredag och helg igen, vad väntar då? Jo troligen blir det väl i alla fall en kväll på stan i alkoholens tecken. Ut och festa och träffa folk är väl alltid kul kan man tycka, ja självklart, det är väl därför man utsätter sin stackars kropp för dessa påfrestningar vecka efter vecka. Vilket resulterar i en söndag (för det är oftast lördagarna som bjuder upp till partaj) där man mår både fysiskt och psykiskt dåligt. Illamående och huvudvärk som resultat av en "lyckad" kväll, ångest över att man ligger där ensam och känner sig som ett halvruttet päron. Inte det minsta utvilad trots att morgondagens arbete står och stampar i farstun.

 

Å andra sidan, skulle jag istället välja att spendera kvällen hemma. Spela tv-spel eller kolla på film i min ensamhet (juldagen någon?!?) mår jag precis lika ruttet på söndagen, minus illamående och huvudvärk. Med en gnagande tanke i bakhuvudet att det varit helg och jag har gjort precis samma sak som jag skulle kunna göra en tisdagskväll. Nej jag vet inte om det är ett dugg bättre faktiskt. Äldre blir man ju oavsett dessutom.

 

Nej jag tror allt jag skulle behöva få in lite friskt blod i cirkulationen, lite nya bekantskaper som kan bidra till att mitt trevliga sociala liv blir ännu trevligare. Kanske någon av det motsatta könet som kan få en lite ur balans, få en att bryta normen och göra saker man kanske inte brukar göra. Kanske så litet som att det känns okej att sitta hemma en lördagskväll? Men hur lyckas man med det i en stad som är ökänd för att vara kall och oinbjudande? Jag är ju inte heller den som driver på saker och ting tyvärr.

 

Van Halen - Not Enough

 

 

 

 

 

Fy, jag gillar egentligen inte nyår. Visst, det är allt som oftast en trevlig tillställning med härliga vänner och skojiga upptåg. Så även detta år, men givetvis kommer samma avgrundsdjupa dipp dagen/dagarna efter. Ett nytt år borde (som jag har för mig jag skrev förra året) vara något nytt skoj och spännande. Jag känner mig snarare som fetare, äldre, fulare och mer apatisk än vanligt. Matens smakar illa, dricka öl känns meningslöst och dyrt och varför ska man ens försöka vara trevlig? Nä, jag vet, det kommer gå över. Men det känns onekligen som varje nyårsångest blir värre och värre, eller är det för att jag varit sjuk större delen av julledigheten som blåser upp eländet mer än vanligt? Vi får väl se om några dagar, när vardagen återgått till det normala. Just nu vill jag bara ligga kvar i soffan, med filten över mig och drömma mig bort i fimen och spelets värld. Tack och hej! 

 

The Bangles - Manic Monday