Kärlek till ett band (del 2)
Här kommer naturligtivis låtarna också...
Dagens låtar:
Savatage - When The Crowds Are gone
Savatage - Sleep
Kärlek till ett band...
Nej, jag ska inte skriva om hur sketet mitt liv känns nu, att inte ha pengar, att jag aldrig kommer förstå hur tjejer funkar eller hur jävla dumma i huvudet de är på kommunals a-kassa (jag sparar allt detta till ett annat inlägg). Tänkte istället skriva om något helt annat. Kärleken till ett band - Savatage.
Hörde talas om bandet först 1999, vilket är lite ironiskt då deras sista skiva släpptes 2001. Men i alla fall, min då relativt nya vän Jonas var ganska såld på Savatage och prackade på mig tre av hans skivor med nämnda band. Han berättade för mig att han lyssnat på dem ganska länge men att det var först flera år senare han lärde sig uppskatta storheten i dem. Själv var jag en ganska trångsynt "hårdrockare" då som mest ville att banden skulle låta som Helloween eller Gamma Ray, alltså tysk power metal. Men jag satte mig tillslut och började lyssna lite på skivorna, tyckte kanske någon enstaka låt var bra, men inte så mycket mer. Fast på något sätt kunde jag inte släppa dem riktigt. Så höll det på i ganska många år, att jag lyssnade på någon låt då och då. Ville tycka de var jättebra, för jag gillade dem på nåt konstigt sätt. Sen en dag, så bestämde jag mig för att nu fanimej skulle jag lyssna igenom hela skivan Gutter Ballet, och då var det som alla bitar föll på plats. Det var verkligen skitbra, och sen har de bara växt med åren.
Last.fm är en sida som registrerar vilka låtar du lyssnar på, och jag har varit medlem där sen 31 maj 2006, och Helloween har alltid legat som band nummer ett, Savatage har legat ganska långt ner på listan men de senaste åren har de snabbt letat sig uppåt och nu skiljer det knappt 150 lyssningar för att de ska gå om och bli band nummer ett. Vad är det då med Savatage som gör dem så jävla bra kan man ju fråga sig? Jag vet faktiskt inte, det kan vara Jon Olivas underbara texter, hans och Zack Stevens fantastiska röster som förmedlar sådana känslor. Det kan även vara de härliga pianoslingor som genomgår de flesta låtarna. Det ska väl sägas att Savatage bytte stil i och med 1989 års Gutter Ballet, till att bli lite snällare och mer välslipade, men de äldre skivorna har även de en mysig råhet som passar Olivas melodier och röst utmärkt. Savatage funkar liksom alltid, är man ledsen kan man känna tröst i de känslostarka parierna, är man glad funkar de istället som en katalysator som gör en ännu gladare. Det är fanimej kärlek det.
Begär givetvis inte att alla ska känna lika starkt för Savatage som jag, det tog ju mig trots allt nästan 10 år innan jag verkligen insåg hur mycket jag tyckte om dem.
När jag tänkte att jag skulle skriva det här inlägget hade jag givetvis redan en speciell låt i åtanke som dagens låt, en låt där Jon Olivas röst ger mig ständig gåshud, speciellt i partiet "I never wanted to know, never wanted to see. I wasted my time, til time wasted me" som kommer på slutet. Men så dök en annan väldigt speciell låt upp i mitt huvud under tiden jag skrev detta. Denna med Zack Stevens på sång, naturligtvis kunde jag inte bestämma mig, för båda två är mig väldigt kära. Så idag blir det istället två dagens låtar...
Riktigt najs...
Jag vet, jag borde egentligen inte säga något med tanke på att allt brukar skita sig då. Fast å andra sidan brukar jag vara ganska restriktiv när det gäller sånt här och det brukar ändå skita sig. I alla fall, igår drog jag ner till Helsingborg för att träffa en tjej. Visade sig vara en jättetrevlig flicka, så istället för att åka hem senare på kvällen blev det istället att jag åkte hem nu ikväll istället. Lite galet jag vet, men tiden bara flög iväg. Länge sedan jag haft så trevlig på en "dejt". Hoppas nu verkligen detta leder någonstans.
Sen har det ju varit midsommar också, tycker ofta att alla sådana aftnar är lite överskattade. Nästan alla skulle iväg på olika håll och det såg länge ut som att det bara skulle bli jag och Fabbe. Slumpade sig så att jag fick besök från Stockholm och att jag hade en lillebror som var trött och missade bussen dit han skulle så vi blev ett litet gäng som satt hemma hos mig och hade trevligt. Hamnade inne på James senare där jag träffade lite andra bekanta. Midsommar blev, det halvkassa vädret till trots ganska trevligt till slut.
Dagens låt:
Kreator - Victory Will Come
Kreator - Victory Will Come
Tidskapsel
Ibland känns det som man stigit in i en tidskapsel och flyttats bakåt i tiden, närmare bestämt sex år bakåt. Började mitt "sommarjobb" idag på Brickpack. Sommarjobbade där sommaren 2006 och satt då på samma maskin och gjorde samma packningar. Rätt kul att när man satt där nu igen kändes det som att det inte som det gått så pass lång tid. Dock var det ju lite annat folk som jobbade där nu, och denna gång slapp jag tofflor utan fick ett par riktiga skor.
Trött har jag blivit i alla fall, längesen jag kände att det kanske vore bäst att lägga sig redan halv elva på kvällen. Än så länge inga planer inför midsommar heller, men det ordnar sig nog. Det brukar det alltid göra.
Trött har jag blivit i alla fall, längesen jag kände att det kanske vore bäst att lägga sig redan halv elva på kvällen. Än så länge inga planer inför midsommar heller, men det ordnar sig nog. Det brukar det alltid göra.
Dagens låt:
Hinoi Team feat. Korikki - Night Of Fire
Hinoi Team feat. Korikki - Night Of Fire
Metallstaden
Min älskade lillebror var ju gullig nog att bjuda sin gamle storebror på ett lördagsbesök på Metaltown. Var ju mer eller mindre tvungna att titta på Anthrax när de i är i Sverige för tredje sommaren på rad. Har nästan blivit lite av en tradition. Väderleksrapporten spådde föga förvånande regn (vad annars när jag ska på utomhusfestival?), men när vi drog upp mot götet sken solen. Kom dock lite väta senare under kvällen, men det lyckades pricka vår matpaus så det gjorde inte så mycket. Och det som föll under Anthrax spelning var bara svalkande.
Programmet så inte jättespäckat ut med band jag ville se, men vi kände oss ändå ganska nöjda när vi åkte hem strax efter att Slayer klivit upp på stora scenen. Slayer i all ära, men tre gånger räcker gott för mig. Däremot såg jag följande:
Pain
Blev dessvärre inte hela konserten då det tog lite längre tid att köra till festivalen än planerat. Men det jag hörde lät bra, och Peter Tägtgren är ju ändå Peter Tägtgren. Inte jättemycket folk i publiken men det blev ändå ganska trivsam allsång i slutet med Shut Your Mouth.
Skitarg
Överlappade tyvärr med Pain så även här kunde vi inte se hela spelningen utan fick nöja oss med sista 15-20 minuterna. Jag gillar Skitarg, de gör det de gör och de gör det bra. Fast jag kanske börjar bli lite gammal för att tycka det är jätteroligt med alla snoppskämt, uppblåsbara kön och kuksugande till höger och vänster. Men det var kul att se dem i alla fall.
Candlemass
Sveriges främsta doom metal-akt är något jag länge velat se. Inte jättemycket publik, stod ganska ledigt nästan längst fram. Kul att se, men lite tråkigt att de körde så mycket nytt material. Hade gärna hört fler gamla godingar.
Killswitch Engage
Började kolla på Killswitch men så kom det där regnet så vi gick och hämtade våra ponchos istället. Har inte lyssnat överdrivet mycket på dessa gossar, men det var kul att få höra de få låtar jag faktiskt kunde live. Publiken verkade dock inte hindras av ösregnet utan var lika glada ändå.
Hammerfall
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Gillade Hammerfall ganska mycket 1998-1999 eller så, men efter det har jag tröttnat rejält på dem. Tror detta var sjättegången jag ser dem live med. Kändes inte riktigt nödvändigt så vi passade på att äta istället. Joacim hade nog dessutom fått uppfattningen om att alla som var på Metaltown var arga kids som aldrig lyssnat på annat än dödsmangel. Kommentarer som "Ni vet inte vad vinylskivor är va?" "Hur många här är det som ser Hammerfall för första gången?" och "Ni behöver inte vara så arga, melodier kan faktiskt vara bra också" fick i alla fall mig att känna att han nog trodde han spelade för fel publik.
Anthrax
Så var det äntligen dags för kvällens första huvudakt för bröderna Dahlgren. Vet inte riktigt hur jag ska förklara spelningen. Eufori? Det var helt fantastiskt. Gubbarna i Anthrax så riktigt laddade ut och publiken var helvild. Som grädde på moset fick vi äntligen höra ett stycke av "I'm The Man", något jag aldrig i min vildaste fantasi skulle våga hoppas på. Visst det regnade stundtals under den timme de spelade, men vem brydde sig när man det serveras en stor portion adrenalinladdad thrash metal?
Mastodon
Så kommer vi till kvällens stora sömnpiller. Kan visserligen bero på den urladdning som skedde efter att Anthrax gått av scenen, men tråkigare band har jag aldrig skådat. De sa inte ett ord mellan låtarna, och för mig som knappt lyssnat på dem var det inte helt lätt att veta när en låt slutade och en annan började. Nä det här var verkligen inget vidare.
Sabaton
Att jag inte tidigare sett Sabaton är nästan lite pinsamt, men tänkte råda bot och bättring på detta denna afton. Tråkigt nog skulle de krocka med Dark Tranquillity så jag fick nöja mig med den första halvtimmen framför dalmasarna. Hade jag sett hela spelningen kan jag tänka mig att den varit riktigt bra.
Dark Tranquillity
Bröderna Dahlgrens andra huvudakt, kan inte förstå att det tagit mig 14 år att äntligen få se detta band. Kul att se dem på hemmaplan dessutom. Min första tanke var att det måste vara en skämt att de skulle spela inne i Close-up tältet istället för på en av de större scenerna. Men när jag väl kom dit tyckte jag istället det var bra. Det blev väldigt mysigt och intimt där inne. Sångaren Stanne verkade väldigt ödmjuk mot publiken och gav sig dessutom på att publiksurfa ut till mixerbordet bara för att även de som stod längre bak skulle få känna sig delaktiga. Spelade många av mina favoritlåtar, men lite synd att de inte spelade några av de gamla låtarna. Hade gärna sett hört Punish My Heaven eller nån annan goding från de tre första skivorna. Men överlag var det en mycket trevlig spelning. Dock kunde ju inget annat band mäta sig med Anthrax.
Kort och gott var det en riktigt kul lördag, skulle egentligen gått in till stan och tagit en öl när vi kommit hem men klockan hade blivit ganska mycket och vi var rätt trötta efter allt hoppande, skrikande och headbangande så det blev raka vägen hem till sängen istället. Skönt med en vit helg som omväxling faktiskt...
Programmet så inte jättespäckat ut med band jag ville se, men vi kände oss ändå ganska nöjda när vi åkte hem strax efter att Slayer klivit upp på stora scenen. Slayer i all ära, men tre gånger räcker gott för mig. Däremot såg jag följande:
Pain
Blev dessvärre inte hela konserten då det tog lite längre tid att köra till festivalen än planerat. Men det jag hörde lät bra, och Peter Tägtgren är ju ändå Peter Tägtgren. Inte jättemycket folk i publiken men det blev ändå ganska trivsam allsång i slutet med Shut Your Mouth.
Skitarg
Överlappade tyvärr med Pain så även här kunde vi inte se hela spelningen utan fick nöja oss med sista 15-20 minuterna. Jag gillar Skitarg, de gör det de gör och de gör det bra. Fast jag kanske börjar bli lite gammal för att tycka det är jätteroligt med alla snoppskämt, uppblåsbara kön och kuksugande till höger och vänster. Men det var kul att se dem i alla fall.
Candlemass
Sveriges främsta doom metal-akt är något jag länge velat se. Inte jättemycket publik, stod ganska ledigt nästan längst fram. Kul att se, men lite tråkigt att de körde så mycket nytt material. Hade gärna hört fler gamla godingar.
Killswitch Engage
Började kolla på Killswitch men så kom det där regnet så vi gick och hämtade våra ponchos istället. Har inte lyssnat överdrivet mycket på dessa gossar, men det var kul att få höra de få låtar jag faktiskt kunde live. Publiken verkade dock inte hindras av ösregnet utan var lika glada ändå.
Hammerfall
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Gillade Hammerfall ganska mycket 1998-1999 eller så, men efter det har jag tröttnat rejält på dem. Tror detta var sjättegången jag ser dem live med. Kändes inte riktigt nödvändigt så vi passade på att äta istället. Joacim hade nog dessutom fått uppfattningen om att alla som var på Metaltown var arga kids som aldrig lyssnat på annat än dödsmangel. Kommentarer som "Ni vet inte vad vinylskivor är va?" "Hur många här är det som ser Hammerfall för första gången?" och "Ni behöver inte vara så arga, melodier kan faktiskt vara bra också" fick i alla fall mig att känna att han nog trodde han spelade för fel publik.
Anthrax
Så var det äntligen dags för kvällens första huvudakt för bröderna Dahlgren. Vet inte riktigt hur jag ska förklara spelningen. Eufori? Det var helt fantastiskt. Gubbarna i Anthrax så riktigt laddade ut och publiken var helvild. Som grädde på moset fick vi äntligen höra ett stycke av "I'm The Man", något jag aldrig i min vildaste fantasi skulle våga hoppas på. Visst det regnade stundtals under den timme de spelade, men vem brydde sig när man det serveras en stor portion adrenalinladdad thrash metal?
Mastodon
Så kommer vi till kvällens stora sömnpiller. Kan visserligen bero på den urladdning som skedde efter att Anthrax gått av scenen, men tråkigare band har jag aldrig skådat. De sa inte ett ord mellan låtarna, och för mig som knappt lyssnat på dem var det inte helt lätt att veta när en låt slutade och en annan började. Nä det här var verkligen inget vidare.
Sabaton
Att jag inte tidigare sett Sabaton är nästan lite pinsamt, men tänkte råda bot och bättring på detta denna afton. Tråkigt nog skulle de krocka med Dark Tranquillity så jag fick nöja mig med den första halvtimmen framför dalmasarna. Hade jag sett hela spelningen kan jag tänka mig att den varit riktigt bra.
Dark Tranquillity
Bröderna Dahlgrens andra huvudakt, kan inte förstå att det tagit mig 14 år att äntligen få se detta band. Kul att se dem på hemmaplan dessutom. Min första tanke var att det måste vara en skämt att de skulle spela inne i Close-up tältet istället för på en av de större scenerna. Men när jag väl kom dit tyckte jag istället det var bra. Det blev väldigt mysigt och intimt där inne. Sångaren Stanne verkade väldigt ödmjuk mot publiken och gav sig dessutom på att publiksurfa ut till mixerbordet bara för att även de som stod längre bak skulle få känna sig delaktiga. Spelade många av mina favoritlåtar, men lite synd att de inte spelade några av de gamla låtarna. Hade gärna sett hört Punish My Heaven eller nån annan goding från de tre första skivorna. Men överlag var det en mycket trevlig spelning. Dock kunde ju inget annat band mäta sig med Anthrax.
Kort och gott var det en riktigt kul lördag, skulle egentligen gått in till stan och tagit en öl när vi kommit hem men klockan hade blivit ganska mycket och vi var rätt trötta efter allt hoppande, skrikande och headbangande så det blev raka vägen hem till sängen istället. Skönt med en vit helg som omväxling faktiskt...
Dagens låt:
Anthrax - I'm The Man
Anthrax - I'm The Man
