Snart är man ett år äldre igen...
Då gör sig den stundande födelsedagen sig påmind igen. Denna gång lite av en milstolpe. Imorgon vid den här tiden är jag närmare 40 än 30, känns rätt sjukt. Är det nu man ska vara vuxen? Jag känner mig då rakt inte vuxen i alla lägen. Fast å andra sidan känner jag mig väldigt gammal ibland, speciellt när man pratar med yngre om omvärlden. Har jag blivit gammal och bitter eller är de stackars ynglingarna lyckligt ovetande om hur världen fungerar? Nåväl, existentiella frågor som denna lär inte få något svar denna afton.
Men på tal om att åldras, så tenderar jag att bli tämligen sliten efter var och varannan utekväll. Ett för mig ovanligt mående då jag sällan drabbas hårt av bakfyllan. Kan inte påstå att jag konsumerar större mängder nu, snarare tvärtom men ändå sätter det djupare spår. Det är väl bara att acceptera att man inte längre är en odödlig ungdom utan får leva med krämporna dagen efter. Stökandet på stan har ju trots allt trappats ner en aning det senaste halvåret, inte många dubbelhelger och det har faktiskt varit en och annan vit helg, även om de inte hört till vanligheterna.
Såg förresten att jag inte skrivit något här sen februari. Skumt, känns inte alls som det var längesen. Men tiden går ju i en rasande fart numera. Bara tre veckor kvar av sommarlovet, sen är det dags för ny(gammal) skola igen. Lite nervös faktiskt. Har jag tagit mig vatten över huvudet? Samtidigt är det lite av en dröm att faktiskt få ha en egen klass och vara med och forma dem från början av stadiet istället för att ta över efter någon annan. Det ska säkert gå bra, ska ju bara spela en väsentlig roll i deras akademiska utveckling, ingen press här inte.
Dagens låt:
Seal - Kiss From A Rose
