Små saker....
Visst är det så att de är de små sakerna som räknas?
Att en så liten sak som ett sms kan få himlen att gå från tråkigt grå till himmelsk blå? Har ju mått ganska kasst hela veckan (och en bra tid innan dess med). Lite nedstämd att det var så fint väder och man skulle ligga hemma och må dåligt. Inget hände i mitt liv. Knappt nån kontakt med omvärlden. Tog tag i lite tv-spelande, var skönt att bara sjunka in i fantasin, återse sina gamla "vänner" i spelet...bli 14år på nytt :)
Helgen såg ganska dyster ut... förkylningen hade fortfarande inte släppt sitt grepp och hade inget att göra en fredagskväll... Då pep det till i telefonen. Helt oväntat. Bara ett kort meddelande, men det räckte för att jag skulle bli glad :)
Lördagsförmiddag, förkylningen är mycket bättre, vädret är fortfarande fint... fick ett sms från en annan vän som bara undrade hur läget var.. Kändes också bra.. Det är de små sakerna som piggar upp :)
Första helgen jag är ledig som jag inte ska ut och stöka på väldigt länge, men det gör inget. Känns skönt att faktiskt bara ta det lugnt... Kanske bara kolla på en film med en god vän eller något... Eller kanske sitter jag bara ensam...det gör faktiskt inget....Bara det att jag inte håller på att gå av på mitten när jag hostar, att någon var så söt och hörde av sig till mig och att vädret äger gör att inget kan plocka ner mig....nu är jag uppe i skyn :D
Att en så liten sak som ett sms kan få himlen att gå från tråkigt grå till himmelsk blå? Har ju mått ganska kasst hela veckan (och en bra tid innan dess med). Lite nedstämd att det var så fint väder och man skulle ligga hemma och må dåligt. Inget hände i mitt liv. Knappt nån kontakt med omvärlden. Tog tag i lite tv-spelande, var skönt att bara sjunka in i fantasin, återse sina gamla "vänner" i spelet...bli 14år på nytt :)
Helgen såg ganska dyster ut... förkylningen hade fortfarande inte släppt sitt grepp och hade inget att göra en fredagskväll... Då pep det till i telefonen. Helt oväntat. Bara ett kort meddelande, men det räckte för att jag skulle bli glad :)
Lördagsförmiddag, förkylningen är mycket bättre, vädret är fortfarande fint... fick ett sms från en annan vän som bara undrade hur läget var.. Kändes också bra.. Det är de små sakerna som piggar upp :)
Första helgen jag är ledig som jag inte ska ut och stöka på väldigt länge, men det gör inget. Känns skönt att faktiskt bara ta det lugnt... Kanske bara kolla på en film med en god vän eller något... Eller kanske sitter jag bara ensam...det gör faktiskt inget....Bara det att jag inte håller på att gå av på mitten när jag hostar, att någon var så söt och hörde av sig till mig och att vädret äger gör att inget kan plocka ner mig....nu är jag uppe i skyn :D
Fortfarande kass - Elakt virus!!!
Så gick det så långt att jag asade mitt feta arsle till läkaren. Men bara det var ju ett halvt företag. Vårdcentralen ville inte ha med mig att göra, det var tydligen sååååå många med liknande symptom att jag inte var viktig nog. Inte ens när jag påpekade att jag faktiskt hade diabetes och det är jävligt kämpigt att gå med infektioner i kroppen då blodsockret lever sitt eget liv då, fick jag nån sympati. "Tyvärr! Vi har fullt, försök imorrn igen eller åk upp till akuten!"
Sagt och gjort, akuten blev det. Där var faktiskt alla jättetrevliga, tog inte ens 20min från det jag kom in förrän jag satt med en söt läkare i 30års åldern. Hon var himla go och tog mina krämpor på allvar. Som tur var hade jag varken lunginflammation eller något annat allvarligt (som jag misstänkt), utan det visade sig vara ett elakt virus som på nått sätt lyckats hålla sig levande i snart två månader. Tyvärr inte mycket att göra, men jag fick recept på hostmedicin så jag slipper stå dubbelvikt över vasken med risk att vomera så fort jag får en hostattack... lyckades med konststycket att sträcka mig i ryggen under just ett sådant anfall i måndags... Aj aj!!
Dessvärre kostar denna "förkylningen" mig en mindre förmögenhet.. Hostmedicinen var inte billig, läkarbesöket kostade sin beskärda del, och till råga på allt gick jag ju loss och impulshandlade lita andra förkylningsprylar på apoteket igår när jag mådde som värst..
Jaja hoppas det elaka viruset självdör snart, så jag kan återgå till att bli den vanliga pigga, spralliga och glada Daviden :)
Sagt och gjort, akuten blev det. Där var faktiskt alla jättetrevliga, tog inte ens 20min från det jag kom in förrän jag satt med en söt läkare i 30års åldern. Hon var himla go och tog mina krämpor på allvar. Som tur var hade jag varken lunginflammation eller något annat allvarligt (som jag misstänkt), utan det visade sig vara ett elakt virus som på nått sätt lyckats hålla sig levande i snart två månader. Tyvärr inte mycket att göra, men jag fick recept på hostmedicin så jag slipper stå dubbelvikt över vasken med risk att vomera så fort jag får en hostattack... lyckades med konststycket att sträcka mig i ryggen under just ett sådant anfall i måndags... Aj aj!!
Dessvärre kostar denna "förkylningen" mig en mindre förmögenhet.. Hostmedicinen var inte billig, läkarbesöket kostade sin beskärda del, och till råga på allt gick jag ju loss och impulshandlade lita andra förkylningsprylar på apoteket igår när jag mådde som värst..
Jaja hoppas det elaka viruset självdör snart, så jag kan återgå till att bli den vanliga pigga, spralliga och glada Daviden :)
