A king in my own mind.
Ibland glömmer jag att In Flames faktiskt gjort bra skivor (väldigt bra skulle jag vilja säga)...i princip alla förutom det senaste missfostret. Kul att man kan återupptäcka hur mycket man gillar ett band. Jag tog mig i kragen ikväll och var ute och brände lite fläsk, letade upp min allt för lite använda mp3-spelare och tryckte in öronpluggarna, och genast möttes jag av det sköna ljudet av de goa göteborgarna...magiskt!
Nåväl, andra dagen i "skarp miljö" på nya jobbet. Eller skarp och skarp, två av tre elever fick åka hem efter lunch på grund av sjukdom efter lunch. Helt otroligt om jag inte ligger sjuk innan veckan är slut. I alla fall, än så länge trivs jag på jobbet, kollegorna verkar trevliga och bäst av allt lägre bensinkostnader! Eller ja, det kanske inte är det bästa men med tanke på hur hutlöst literpriset ligger även på de obemannade mackarna är så gör det ganska stor skillnad. Gah, vad snuförnuftig och vuxen man ska låta då!
Från det ena till det andra, blev väckt idag på eftermiddagen (ytterst tacksam då jag annars säkerligen sovit i många många timmar till) av att telefonen ringde. Det var en f.d kollega, lite lustigt då jag under dagen tänkt att det var ett tag sen vi hördes och att det kanske vore på sin plats att kolla hur allt var. Men men, hon hann före.
Nåväl, andra dagen i "skarp miljö" på nya jobbet. Eller skarp och skarp, två av tre elever fick åka hem efter lunch på grund av sjukdom efter lunch. Helt otroligt om jag inte ligger sjuk innan veckan är slut. I alla fall, än så länge trivs jag på jobbet, kollegorna verkar trevliga och bäst av allt lägre bensinkostnader! Eller ja, det kanske inte är det bästa men med tanke på hur hutlöst literpriset ligger även på de obemannade mackarna är så gör det ganska stor skillnad. Gah, vad snuförnuftig och vuxen man ska låta då!
Från det ena till det andra, blev väckt idag på eftermiddagen (ytterst tacksam då jag annars säkerligen sovit i många många timmar till) av att telefonen ringde. Det var en f.d kollega, lite lustigt då jag under dagen tänkt att det var ett tag sen vi hördes och att det kanske vore på sin plats att kolla hur allt var. Men men, hon hann före.
Dagens låt:
In Flames - The Quiet Place
In Flames - The Quiet Place
Jag hatar Ted Mosby!
How I Met Your Mother är en serie jag följt och gillat sen nån gång 2007, men innerst inne har jag alltid haft ganska svårt för seriens huvudperson; Ted Mosby. Eller egentligen, i början (dvs de första avsnitten i säsong 1), tyckte jag han var en ganska charmig karaktär, men i takt med att jag mer och mer fastnade för serien desto mindre blev min Tedkärlek. Hans karaktär är så fruktansvärt tråkig, naturligtvis medvetet, men det är egentligen inte det jag tycker är så tråkigt med honom. För visst kan det vara lite charmigt med insnöat nörderi, småkulturell och semi-intellektuell livsstil och ständigt misslyckande med damerna. Det är snarare hans "vuxna" politiskt korrekta sida jag finner så tråkig. Hans kanoniserande av vad som är bra, okej, accepterat och vad som var inne förr är inte heller något jag riktigt kan smälta. Och som grädde på moset måste ju mina kära vänner jämt och ständigt påpeka att jag är vår lilla grupps Ted.
Å andra sidan, jag hade inte velat vara gruppens Marshall heller (även om han trots allt är bäst i hela serien), och Barney - skön snubbe åsido - alldeles för tragisk för att vilja liknas vid. Så ja, jag får väl finna mig i att vara den tråkiga Ted...
Å andra sidan, jag hade inte velat vara gruppens Marshall heller (även om han trots allt är bäst i hela serien), och Barney - skön snubbe åsido - alldeles för tragisk för att vilja liknas vid. Så ja, jag får väl finna mig i att vara den tråkiga Ted...
Dagens låt:
Vreid - Noen å hate
Vreid - Noen å hate
Psykovarning?
Med risk för att psykolampan ska börja blinka så tänkte jag berika det världsomspännande intranätet med ett axplock av de galenskaper som ibland poppar upp i mitt huvud.
Ibland får jag känslan av att hela min vakna tid går åt att upprätthålla en mask av ett normalt städat liv. Att det skulle vara intressant att bara släppa loss alla krafter som finns någonstans därinne och se vad som händer. Om förfallet tar fart ordentligt och det resulterar i en helt likgiltig livstil där chipssmulor på en flera dagar gammal t-shirt är vardagsmat. Där kilona hopar sig i takt med den växande skaran ölburkar på soffbordet. Bitter och jävlig mot allt och alla. Kanske köper jag en bajsbrun onepiece på second-hand som jag sedan visar mig i på offentlig plats? Nej nu tog jag allt i lite. Måhända stänger jag av väckarklockan och väljer att somna om istället för att gå upp och åka till jobbet? Eller vem vet, det kanske bli raka motsatsen. Jag kanske helt plötsligt slutar misshandla min lever både en och två gånger var och varannan helg, blir vegetarian (nej sååå långt ska vi inte gå) och börjar träna på gym både en och två gånger i veckan (eller om året).
Eller kanske kanske startar min skapandeprocess återigen. Har inte skrivit särskilt mycket texter de senaste fem åren. De memoarer jag tänkt skulle sammanfattat mina 30 första levnadsår lagom till jag fyllde just 30 i somras har stått still på sexårsåldern sen jag bodde på Brömsebrogatan (jag saknar faktiskt den lyan lite ibland).
Man vet helt enkelt inte vad som gömmer sig därinne...och när jag tänker efter är jag nog inte så sugen på att se efter heller.
Ibland får jag känslan av att hela min vakna tid går åt att upprätthålla en mask av ett normalt städat liv. Att det skulle vara intressant att bara släppa loss alla krafter som finns någonstans därinne och se vad som händer. Om förfallet tar fart ordentligt och det resulterar i en helt likgiltig livstil där chipssmulor på en flera dagar gammal t-shirt är vardagsmat. Där kilona hopar sig i takt med den växande skaran ölburkar på soffbordet. Bitter och jävlig mot allt och alla. Kanske köper jag en bajsbrun onepiece på second-hand som jag sedan visar mig i på offentlig plats? Nej nu tog jag allt i lite. Måhända stänger jag av väckarklockan och väljer att somna om istället för att gå upp och åka till jobbet? Eller vem vet, det kanske bli raka motsatsen. Jag kanske helt plötsligt slutar misshandla min lever både en och två gånger var och varannan helg, blir vegetarian (nej sååå långt ska vi inte gå) och börjar träna på gym både en och två gånger i veckan (eller om året).
Eller kanske kanske startar min skapandeprocess återigen. Har inte skrivit särskilt mycket texter de senaste fem åren. De memoarer jag tänkt skulle sammanfattat mina 30 första levnadsår lagom till jag fyllde just 30 i somras har stått still på sexårsåldern sen jag bodde på Brömsebrogatan (jag saknar faktiskt den lyan lite ibland).
Man vet helt enkelt inte vad som gömmer sig därinne...och när jag tänker efter är jag nog inte så sugen på att se efter heller.
Dagens låt:
Alizée - Moi Lolita
Alizée - Moi Lolita
