rechuck

Med risk för att psykolampan ska börja blinka så tänkte jag berika det världsomspännande intranätet med ett axplock av de galenskaper som ibland poppar upp i mitt huvud.

Ibland får jag känslan av att hela min vakna tid går åt att upprätthålla en mask av ett normalt städat liv. Att det skulle vara intressant att bara släppa loss alla krafter som finns någonstans därinne och se vad som händer. Om förfallet tar fart ordentligt och det resulterar i en helt likgiltig livstil där chipssmulor på en flera dagar gammal t-shirt är vardagsmat. Där kilona hopar sig i takt med den växande skaran ölburkar på soffbordet. Bitter och jävlig mot allt och alla. Kanske köper jag en bajsbrun onepiece på second-hand som jag sedan visar mig i på offentlig plats? Nej nu tog jag allt i lite. Måhända stänger jag av väckarklockan och väljer att somna om istället för att gå upp och åka till jobbet? Eller vem vet, det kanske bli raka motsatsen. Jag kanske helt plötsligt slutar misshandla min lever både en och två gånger var och varannan helg, blir vegetarian (nej sååå långt ska vi inte gå) och börjar träna på gym både en och två gånger i veckan (eller om året).

Eller kanske kanske startar min skapandeprocess återigen. Har inte skrivit särskilt mycket texter de senaste fem åren. De memoarer jag tänkt skulle sammanfattat mina 30 första levnadsår lagom till jag fyllde just 30 i somras har stått still på sexårsåldern sen jag bodde på Brömsebrogatan (jag saknar faktiskt den lyan lite ibland).

Man vet helt enkelt inte vad som gömmer sig därinne...och när jag tänker efter är jag nog inte så sugen på att se efter heller.