Fylleblogg is da shajt
Jag vet att det var länge sen, och ni kära läsare har längtat och väntat med spänning. När ska han få till en klassisk fylleblogg igen? Klassisk vet jag dock ej om jag vågar lova, men i övrigt så lapa i er kära dramafrossare.
Vad som skulle bli en simpel kväll med nära vänner slutade som vanligt i en kväll med alkoholhalt i blodet högre än rekommenderad. Kvällen började bra med att Linn ringde och ville vi skulle in till staden. Dock kunde jag inte bara köra ut mina kära vapenbröder tidigare än vanligt så när jag väl var påväg valde fröken att inte svara. Förståeligt då jag var en ca en och en halv timme senare än beräknat, men men....
Det blev massa dricka både här och där, insåg att Idas hade jävulskt trevlig musiksmak och spelade både den ena och den andra klassikern. Inte ofta man hör t ex Satyricon eller Pantera när man är ute och svirar.
Sen slutade vi på B&B där vi sprang in i Nico och hennes plastsyster. Trevligt trevligt, men blev lite skum stämning när folk försökte para ihop mig med plastsyrran... Inget som beskymrar mig direkt, men tråkigt att folk inte kan vara ärliga, utan måste skylla på att det är fel på mina skor och min jacka. Nä min själ! Säg istället att jag inte är så jävla fager. Det behöver jag nog höra då och då, går ju runt i min jävla bubbla och tror att jag är så bra. Men ack så är icke fallet. Jag är en högst alldaglig pojke, som för visso ser några dagar yngre ut än vad jag är, men nisht mier! Reality check for the win!. Brukar ju säga att jag är ingen, för ingen är perfekt. Men jag är fakitskt någon.... någon full och knasig som inte vet varför han skriver som han skriver. Kanske för att det stör honom att höra att man inte är "någons typ" när man själv inte är intresserad... det sticker lite i egot att bli avvisad av någon man ej försökt med. Lite som om en blind dam skulle kalla en ful.... eller varför inte en döv brutta som skulle klaga på ens dialekt. Nä, jag fattar inte varför jag bryr mig.... kanske för att jag inte visade vad jag egentligen har att komma med, eller var det kanske för att det blev lite av ett uppvaknade. Handen på hjärtat, jag tänker aldrig på vad folk tycker och tänker om mig. Och när jag då får höra att jag inte är bra nog så skadar det mer än man kan ana. Det rubbar världsuppfattningen. någor jag konstruerat under alla mina analytiska år. Men det är nog för långt att gå in på nu. Ni får hålla till godo tills undertecknads memoarer blir slutförda. Men fram tills dess, sov gott!
Vad som skulle bli en simpel kväll med nära vänner slutade som vanligt i en kväll med alkoholhalt i blodet högre än rekommenderad. Kvällen började bra med att Linn ringde och ville vi skulle in till staden. Dock kunde jag inte bara köra ut mina kära vapenbröder tidigare än vanligt så när jag väl var påväg valde fröken att inte svara. Förståeligt då jag var en ca en och en halv timme senare än beräknat, men men....
Det blev massa dricka både här och där, insåg att Idas hade jävulskt trevlig musiksmak och spelade både den ena och den andra klassikern. Inte ofta man hör t ex Satyricon eller Pantera när man är ute och svirar.
Sen slutade vi på B&B där vi sprang in i Nico och hennes plastsyster. Trevligt trevligt, men blev lite skum stämning när folk försökte para ihop mig med plastsyrran... Inget som beskymrar mig direkt, men tråkigt att folk inte kan vara ärliga, utan måste skylla på att det är fel på mina skor och min jacka. Nä min själ! Säg istället att jag inte är så jävla fager. Det behöver jag nog höra då och då, går ju runt i min jävla bubbla och tror att jag är så bra. Men ack så är icke fallet. Jag är en högst alldaglig pojke, som för visso ser några dagar yngre ut än vad jag är, men nisht mier! Reality check for the win!. Brukar ju säga att jag är ingen, för ingen är perfekt. Men jag är fakitskt någon.... någon full och knasig som inte vet varför han skriver som han skriver. Kanske för att det stör honom att höra att man inte är "någons typ" när man själv inte är intresserad... det sticker lite i egot att bli avvisad av någon man ej försökt med. Lite som om en blind dam skulle kalla en ful.... eller varför inte en döv brutta som skulle klaga på ens dialekt. Nä, jag fattar inte varför jag bryr mig.... kanske för att jag inte visade vad jag egentligen har att komma med, eller var det kanske för att det blev lite av ett uppvaknade. Handen på hjärtat, jag tänker aldrig på vad folk tycker och tänker om mig. Och när jag då får höra att jag inte är bra nog så skadar det mer än man kan ana. Det rubbar världsuppfattningen. någor jag konstruerat under alla mina analytiska år. Men det är nog för långt att gå in på nu. Ni får hålla till godo tills undertecknads memoarer blir slutförda. Men fram tills dess, sov gott!
Dagens låt:
Satyricon - King
Satyricon - King
Ibland...
Ibland undrar jag lite över om varje människa har ett syfte med sin existens. Jag tror det. Men vad är mitt syfte? Lite vilsen tror jag...Nåja dags för dusch och sen göra lördagen osäker igen. Kanske är det mitt syfte?
Dagens låt:
Manowar - Courage
Manowar - Courage
