rechuck

Hemskt vad jag är frekvent i mitt bloggande nu de senaste dagarna. Vad kan detta bero på? Händer det så mycket i mitt liv som jag tvunget måste bevara för eftervärlden? Knappast, det är väl snarare så att jag är uttråkad och inte har något bättre för mig.

Idag har varit en helt värdelös dag. Det har inte hänt något överhuvudtaget. Det mest upphetsande som hänt var att jag fick tummen ur röven och passade på att panta alla mina pet-flaskor och burkar som tagit upp alldeles för mycket plats i lägenheten.

Dagen har liksom känts som att man bara gått och väntat på att den skulle börja, men att man måste slå ihjäl dödtiden först. Således satte jag mig och läste igenom mina gamla blogginlägg från 2006/2007. Förundrades över hur jäkla desperat jag lät, hur mycket som skrevs på fyllan och hur mycket tråkigare mitt liv tedde sig gentemot hur det är idag. Men då detta inte heller kunde stimulera mig i all evighet försökte jag spela lite Rock Band, men efter att ha klarat alla låtar på normal utan att svettas något vidare, och känt en viss förnöjelse i att faktiskt klara ett par låtar på expert tröttnade jag även på det, och återgick till att lyssna på Queen. Precis som jag gjorde innan jag gick och la mig igår. Blir alltid lite ledsen när jag tänker på det bistra öde Freddy gick till mötes...Han var en legend. Det är idag den 24 november exakt 18 år sen han lämnade oss. Vila i frid!

Dagens låt:
Queen - Don't Stop Me Now

Efter en djup fundersam söndag kom en trött måndag. Hade svårt att somna igår vilket gjorde att mobilen lät om möjligt ännu mer otrevlig när den ringde vid sju-tiden i morse. Det tog verkligen emot att gå upp. Men men, det var ju bara att bita i det sura äpplet och resa sig. Förbannade mig själv över att jag inte somnat tidigare då vi skulle ha möte i sex timmar på jobbet. Känns som att jag har en lättare släng av AD/HD varenda gång vi har möten av den längden. Jag tappar fokus, ganska snabbt, och ofta blir jag väldigt trött. Ingen hit att bara sovit knappt fem timmar natten innan då.

Den här gången var jag faktiskt lite förutseende. Tog med mig 0.5l cola light och tre clementiner till mötet. Det borde väl räcka för att hålla mig uppmärksam. Det gick bra..till en början i alla fall. Efter dryga timmen kände jag att ögonlocken blev himla tunga, men lyckades hålla mig vid medvetande trots allt. Sen blev det en snabb fika med väldigt söt kanelbulle. Smärre sockerkick och jag var helt plötsligt inte alls lika trött längre.

Resten av mötet flöt på ganska bra och vi slutade i tid. Känder riktigt härligt att komma hem strax före fyra på måndag eftermiddag istället för halv tio på tisdag förmiddag. Alla onda tankar från igår var som bortblåsta och kvällen blev riktigt trevlig. Har inte hört nåt om tid för vårt samtal imorrn, men det får bli som det blir. Tror ju mig veta åt vilket håll det lutar så. Ingen idé att gå och fundera i onödan.

Dagens låt:
Lady Gaga - Bad Romance

Du är en douche Dave!

Så sa en god vän till mig för ett tag sen. Det var den andra personen som kallat mig detta. Visst det var väl mest en oskyldig skämtsam kommentar på fyllan, inget att egentligen fästa någon vikt vid. Men det fick mig att börja fundera lite.

Jag är ju en egenkär, självupptagen liten dryg skit. Självgod, uppmärksamhetssökande player med dåligt omdöme och bristande moral. Med ett självförtroende som skulle räcka till ett mindre kungarike. Det kanske är så? Jag kanske ha levt i en falsk verklighet där jag trott att jag är en fin kille. Men att sanningen är den att jag är ett svin?

Om jag nu är ett sånt avskrap av en människa, som bara tycker om sig själv...varför vill då folk umgås med mig? Är det av ömkan? Stackarn vet ju inte bättre...låt honom hållas. Vi tycker ju han är ganska lustig att betrakta.

Haha nej shit vad emo denna blogg blev. Det säkerligen inte fullt så illa i verkligheten. Bara fått en injektion av negativ energi en söndag som denna. Kände det redan när jag vaknade imorse. Nåt var inte bra. Regnet utanför gjorde inte en människa glad. Lägenhetsbytet blev inte heller av. Vilket på ett sätt var bra då jag inte var helt säker på om jag ville flytta dit. Men det blev ändå lite av en besvikelse. Och för att toppa det så var det ytterligare en sak som störde mig. Ett kommande samtal. Hatar att dra ut på saker, hade det inte varit bättre att bara ta det på en gång? Men men...Dave the Douchebag är väl trött och gnällig idag helt enkelt...

Dagens låt:
Radiohead - Creep

Kära dagbok, eller hur man nu ska börja ännu ett blogg inlägg.

Helst av allt skulle jag vilja leva i en fantasivärld, där tiden står stilla och man inte behöver oroa sig för framtiden. De senaste veckorna har jag levt lite halvt i fantasin och lite halv i den bistra verkligheten. Har väl försökt blunda men som jag skrev i en tidigare blogg så blir det en del funderingar när man sitter ensam.

Igår kväll/natt tog dock verkligheten överhanden. Jag kom till ett vägskäl där jag inte längre visste vilken väg jag skulle gå, och det gick inte att hålla sig i mitten utan valet var ett faktum. Gå åt det ena hållet och riskera att bli sårad allt eftersom stigen blir smalare. Eller gå åt det andra hållet, ensam. Det var verkligen inget lätt val. Gillar verkligen det första hållet, men vet också att alla sagor förr eller senare tar slut. Bestämde mig för att stanna upp innan jag väljer väg. Fundera ordentligt...men det är ganska svårt det med. Jag vill ju som sagt leva i min fantasivärld.

På tal om fantasivärldar så köpte jag en film igår. Den oändliga historien. En film jag älskade som barn, och som jag inte sett på över 15 år. Pratade av en slump om den i förra veckan och helt plötsligt stod den mitt framför mig på Konsum i Knäred. Tittade på den nyss och den är helt fantastisk. Riktigt mysig och välgjord. Ledmotivet kan vara bland det bästa som gjorts till en film (och musikvideon luktar så mycket 80tal att jag ryser av välbehag) och soundtracket överlag är riktigt stämningsfullt. Den känns inte alls omodern trots att den är 25år gammal. Ingentinget i filmen är den tomhet som blir kvar när männsikans drömmar och fantasi dör. Och det är Pojken Bastians uppgift att rädda landet Fantasien från att bli helt uppslukad av Ingentinget. Jag måste nog säga att jag känner mig ganska full av Ingentinget just nu...Mitt liv som den oändliga historien känns ganska mycket som den "ändliga historien". Men jag vet att jag kommer resa mig ur detta. För precis som för Bastian finns det ett litet sandkorn av hopp kvar som man kan fylla med nya drömmar och fantasier, och vem vet...kanske även gamla drömmar kommer till liv igen?

Dagens låt:
Limahl - Never Ending Story

Tiden går så snabbt att man har svårt att hänga med. Har kommit på mig själv flera gånger den senaste tiden att prata om saker som hände "nyss" bara för att efter lite funderande komma fram till att "nyss" inte alls var nyss utan faktiskt var för ganska länge sen. Ibland flera år sen.

Helgen har passerat kvickt som attan igen, inte så konstigt i och för sig när man jobbat 28 timmar under fredag och lördag. Söndagen blev en ganska typisk söndag. Lagom avslagen, pizza och avslutades med en film ihop med en god vän. Föga förvånande kom samtalet att spela på den nostalgiska ådran. Var det bättre förr?

Nej det var väl egentligen inte det. Att livet tedde sig så mycket enklare då beror väl snarare på att man bortser från de dåliga stunderna och väljer att minnas de goda. Har det faktiskt ganska bra nu. Men har märkt att det är när jag sitter ensam som alla möjliga tankar börjar snurra i huvudet. Tankar jag helt bortser från när jag spenderar tid med andra människor och då är upptagen med annat. Därför är jag väl ganska sällskapssjuk av mig just nu.

Blir ofta att jag funderar över vart åren tog vägen. Att jag inte gjort något vidare konstruktivt med mitt liv. För 10 år sen tänkte jag nog att mitt liv skulle se helt annorlunda ut än vad det gör idag. Känner liksom att jag bara vill krypa in i mitt skal och stänga ute världen och fortsätta leva i en fantasibubbla där allt är som jag vill ha det.  Jag börjar ju faktiskt närma mig 30-stäcket, och det är nog ganska normalt med dessa tankar. En begynnande 30-årskris kanske?  Haha nej usch, så illa kan det väl ändå inte vara?

Dagens låt:
Magnum - When The World Comes Down

Nej jag menar inte det ytterst trevliga radioprogram som Sol höll låda i på p3 back in the good ol' days. Även om namnet kommer från precis samma sak. Jag syftar på den gamla frasen som jämt och ständigt kom upp när man laddat nåt spel som inte funkade på sin gamla trotjänare Commodore 64. Man satt där och trodde allt skulle bli bra, så blev det bara skit av alltihop haha..

Så var dagen för mig igår. Höstlovet var slut och det var dags att börja jobba på riktigt igen. Vaknade vid 11-tiden, mådde ganksa kasst. Frös, var trött och kände mig allmänt hängig. Tittade ut, regn. Jag hatar verkligen regn. Katastrofalt för håret, man blir blöt om fötterna och det ser bara såååå tråkigt ut när allt är blött och trist.

Kommer till jobbet och möts av ett mindre kaos, bussen stod inte där den skulle. Den var på service. Eleverna slutade redan kl 14 istället för kl 15 som vanligt. Nycklar var försvunna och det hade blivit nya rutiner på handlingen. Lyckades i alla fall långt om länge bena ut det mesta. Ska köra och handla med den andra bussen. Tror ni fanskapet startar? Nej självklart inte. Som tur var fanns det startkablar och hjälpsam personal tillgänglig och efter en stund kunde jag tillslut få igång den så jag kunde bege mig.

I affären blev det naturligtvis också rörigt, och stressigt eftersom vi inte kommit iväg i tid. Och kaoset bara fortsatte. Frammåt kvällen när det var dags att gå till gymmet kändes allt bra. Ända till jag skulle börja träna. Jag orkade verkligen ingenting! Helt orkeslös...här är kanske förklaringen till mitt mående på morgonen.

Resten av kvällen hade jag otroligt svårt att hålla ögonlocken uppe, så det var ganska skönt när det var dags för alla att lägga sig. Naturligtvis råkade jag somna i soffan, vaknade med nackont nån timme senare. Precis som vanligt. Gick och la mig. När morgonen kom och det var dags att gå upp märkte jag att jag knappt hade någon röst. Men den kom som tur var tillbaka efter nån timme.

Väl hemma ser jag att jag fått ett paket på posten. Ett gammalt spel jag varit lite sugen ett tag. Hämtar ut det, funkar det? Naturligvis inte haha... lägger mig och vilar och vaknar inte förrän efter kl 14... De senaste 24 timmarna har verkligen varit ett enda stort SYNTAX ERROR :)

Dagens låt:
Kelly Clarkson - My Life Would Suck Without You

Jag är kass, jag erkänner, jag suger. Trodde jag skulle kunna vara duktig och uppdatera bloggen regelbundet. Men icke! Jag är en slarver, hade en del jag tänkte skriva ner. Men tillfället försvann, ingen idé att lägga ut gamla nyheter eller hur?

Så i alla fall, helgen är över. Har varit en otrolig helg i många avseenden. För lite sömn förvisso, men det är medaljens baksida. Vill man ha kul får man allt bjuda till lite. Tintin-temat igår var en lyckad tillställning må jag säga. Fredagen var.....vad ska man säga...annorlunda. Kul, men med vissa reservationern. Nattens slut kunde blivit bättre, istället för en skabbig efterfest kunde jag sussat gott i min egen säng. Sluppit höra saker om mig, som förvisso till viss del kan vara lite sanna, men i det stora hela bara en jävligt dum grej att över huvud taget börja dryfta i. Men så är det väl när alkoholen tar överhanden, omdömmet försvinner och man säger saker som kanske inte alltid är så genomtänkta. Det är lätt att tro att jag är en careless glad liten skit vars ego är så stort att ingen kan såra mig. Men det är fel, jag kan bli ledsen, och det blev jag faktiskt. Men som sagt, på fyllan är kanske inte det bästa tillfället. Men som min käre bror sa till mig sen, så handlade det nog inte så mycket om mig och att jag inte skulle ta åt mig. Han är go min lille lille bror :)

Det var när han sa det som jag började tänka. Vad mycket enklare livet var när man gick i högstadiet, hur mycket jag faktiskt saknar den tiden. Visst det var en jobbig tid, att slitas mellan att vara "barn" och att vara "ungdom". Men att jag hade faktiskt många trevliga stunder på helgerna hemma. En lördagskväll bestod av god mat som mamma och pappa lagade. Sen blev det en påse chips framför tvn i deras sovrum tillsammans med brossan tittandes på Tredje klotet från solen, nån kul video eller nåt liknande. Och så lite tv-spel. I säng i hyffsad tid så man kom upp på förmiddagen och kunde göra något. Inte spendera söndagen i det zombie-liknande tillstånd jag i princip alltid gör nu. Blir man lycklig av att vara ute och festa? Strävan efter lycka? Vad är lycka?

Nej jag är faktiskt ganska lycklig. Jag gillar mitt liv, men jag skulle verkligen vilja ha det bättre. En billigare lägenhet, en fetare lön och en veckorutin som inte består av flera lediga vardagar, och två helger av tre sitta på jobbet. Och varför inte sitta och titta på tv en kväll på Vallås med sin lillebror ;)

Dagens låt:

Korpiklaani - Vodka