rechuck

Jag måste börja med att säga att jag inte alls tänkt gå ut ikväll. Ingen ville eller kunde liksom. Men så fick jag en frågan om jag skulle ut av en dambekant jag träffade några veckor tidigare. Styr ju snabbt som attan ihop ett litet förkalas bara för trivselns skull. Hon tar med en tjejpolare, på pappret verkar allt bli jättebra. Blev det det? Knappast, jag kan väl aldrig ha sådant flyt?

Att tjejerna kom en halvtimme för sent är skit sammma, jag är alltid kass på att hålla tider. Men att de redan efter en timme plötsligt ska gå på en annan förfest bådar illa. Var vi så jävla tråkiga?

Innan de lämnar oss får jag flera gånger höra att jag ska höra av mig när vi är på väg till stan, vilket som den snälla gosse jag är givetvis gör. Får jag nåt svar? Vad tror ni? Klart jag får! INTE!!!! Nä min mobil är lika torr och död som en konserverad fågel på naturhistoriska muséet. Strax efter två skramlar det till i telefonen. Man undrar vart jag håller hus. Jag svarar och får ett kryptiskt svar tillbaka. Efter ett par minuter dyker hon upp med en kille i släptåg. Vill väldigt gärna att jag ska presentera mig för snubben, vilket jag som den väluppfostrade pojke jag blivit uppfostrad att vara gör. Killen i fråga verkar trevlig, min ladyfriend verkar mer än en aning överförfriskad. Efter en stund har hennes tunga hamnat i killens mun, och jag känner bara en djup trötthet. Varför överhuvudtaget bemöda sig med att försöka träffa mig när man uppenbarligen inte bryr sig det minsta? Missförstå mig rätt, jag är ingalunda främmande till begreppet fylleragg, men jag brukar i alla fall ha den goda smaken att inte locka till mig en andra part om jag tagit sikte på nåt annat. Men ack, alla är vi olika. Tack världen för att du visade mig ännu en gång hur falsk och rutten det verkliga livet faktiskt är. Ja jag vet att jag kanske överdramatiserar nu på fyllan, och jag dömer på inga sätt tjejen i fråga. Men jag vill ju faktiskt tro att det finns något gott i några flickor där ute, men jag ser aldrig det. Och om jag mot förmodan ser det så är det oftast i någon jag inte hyser några känslor för... Vilket dilemma!

Men om man bortser från allt vad fruntimmer heter hade jag en ovanligt trevlig kväll med Fredrik och min bror. Det var längesen vi hade ett korvkalas i den gamla skolans anda.

Längesen jag postade nykter, längesen jag postade överhuvudtaget. I alla fall, jag glömde helt bort en lite helgritual jag har. Nej jag menar inte dricka ansenliga mängder öl och drälla runt på stan...För det gjorde jag naturligtvis! Jag pratar om att raka bort det fjantigt lilla ludd jag får i ansiktet. Kallas visst skägg har jag hört. Min skäggväxt har aldrig varit vidare imponerande, vilket jag i mångt och mycket tycker är himla skönt. Har vänner som skulle behöva raka sig både morgon och kväll. I alla fall, jag rakade mig således icke i helgen. Nu har det alltså gått ca en och en halv vecka sen hyveln senaste skalade mitt ansikte, och jag ser ut att ha något som hos vanliga dödliga skulle klassas som "tredagars".

Det var verkligen evigheter sen denna ansenliga tid passerade mellan raktillfällena och jag har noterat en liten rolig detalj med min ansiktsbehåring. Längs käkbenet har skägget en mörkare nyans, typiskt för en kille med råttfärgat hår som jag. Men sen mustaschen och på hakan är det blont. Visst finns det lite blonda strån blandat med de mörkare på kinderna också, men hakan är av majoritet blond. Tänk hur kul det skulle se ut om jag skulle (lyckas?) odla mig ett helskägg. Kanske inget jag bör fördjupa mig i?

Dagens låt:
Bruce Dickinson - Tears Of The Dragon