Som en bråskbit
Jag kommer mer och mer till insikt med att jag är en bråskbit. Ju mer smällar jag får desto mer resitent blir jag. Jag går inte längre sönder utan det studsar bara bort. Jag inser nu att det inte är någon ide att jag känner efter vad jag tycker och tänker. Jag blir bara trött och avtrubbad ändå. Jag är nog ganska känslokall ändå. Jag vågar inte låta mig känna något för jag vet ju att det alltid skiter sig då. Jag kan verkligen inte börja en ny mening med något annat än jag. Jag är så egocentrerad? Jag vet inte....
Slut med jag.
Egot åsido, haft en jäkligt spontan kväll. Började med att vara förbannat duktig och var ute och gick i över en timme. Stannade till på Maxi för att inhandla en ost samt någonting till kvällsmat. Slutade med två matkassar på närmare 10kg. Påvägen hem blev jag upplockad av min kusin och vännerna som skulle svulla kebab och gå på bio...Så gick det med nyttigheten denna kväll. Under bion blev jag och kusin sugna på öl, så efter filmen drog vi hem och spacklade på lite, drog nån öl och gick in till en sovande stadskärna. Hade ju hoppats på lite fler öppna ställen (det är ju trots allt fortfarande augusti, och dessutom nollningstider), men icke. Hamnade på B&B där jag blev bjuden på öl av snubbe som ville diskutera politik... Ingen hit på fyllan. Nu sitter man här lite lätt småberusad och käkar fransk nougat - det är najs!
Summa sumarum av denna länge efterlängtade fylleblogg - Min kärlek stavas alkohol, fast ändå inte. Jag söker något men kan inte ge det tillbaka, jag är alfa och omega, eld och vatten, pest och kolera, ensam men förälskad i mig själv. Jag är David. Ibland gör sanningen ont! Take it or leave it!
Ps. Om det nu mot förmodan skulle vara någon helt ny som läser detta (vet ju att min läsarkrets normalt ryms i en telefonkiosk), så vill jag bara säga att jag är inte full så psykotisk som det kanske låter. Bara en helt vanlig grabb med på tok för många tankar i huvudet som slåss om utrymmet i bloggen. Simma lugnt! Ds.
Slut med jag.
Egot åsido, haft en jäkligt spontan kväll. Började med att vara förbannat duktig och var ute och gick i över en timme. Stannade till på Maxi för att inhandla en ost samt någonting till kvällsmat. Slutade med två matkassar på närmare 10kg. Påvägen hem blev jag upplockad av min kusin och vännerna som skulle svulla kebab och gå på bio...Så gick det med nyttigheten denna kväll. Under bion blev jag och kusin sugna på öl, så efter filmen drog vi hem och spacklade på lite, drog nån öl och gick in till en sovande stadskärna. Hade ju hoppats på lite fler öppna ställen (det är ju trots allt fortfarande augusti, och dessutom nollningstider), men icke. Hamnade på B&B där jag blev bjuden på öl av snubbe som ville diskutera politik... Ingen hit på fyllan. Nu sitter man här lite lätt småberusad och käkar fransk nougat - det är najs!
Summa sumarum av denna länge efterlängtade fylleblogg - Min kärlek stavas alkohol, fast ändå inte. Jag söker något men kan inte ge det tillbaka, jag är alfa och omega, eld och vatten, pest och kolera, ensam men förälskad i mig själv. Jag är David. Ibland gör sanningen ont! Take it or leave it!
Ps. Om det nu mot förmodan skulle vara någon helt ny som läser detta (vet ju att min läsarkrets normalt ryms i en telefonkiosk), så vill jag bara säga att jag är inte full så psykotisk som det kanske låter. Bara en helt vanlig grabb med på tok för många tankar i huvudet som slåss om utrymmet i bloggen. Simma lugnt! Ds.
Dagens låt:
Amorphis - Black Winter Day
Amorphis - Black Winter Day
I elfte timmen
Bara en liten kort uppdatering, fem dagar kvar till lön och kontot är nästan helt tomt. Vet att jag har pengar i lägenheten men hittar dem inte (har i ärlighetens namn inte letat så jättenoga), bilen står på reserven och jag behöver köpa lite självförtroende i flask/burkform till morgondagens firande att semestern är slut (verklighetsflykt är väl kanske mer passande benämning). Men det löser sig! Det gör det alltid. Hösten ska nog också lösa sig på ett eller annat sätt - Jag ska vara flitig med sökandet!
Dagens låt:
Magic Affair - Omen III
Magic Affair - Omen III
Tidens tand
Inte klokt vad tiden går fort. Vid senaste blogginlägget hade min semester precis börjat och nu har jag "bara" två veckor kvar. Under den tid som gått sen senast har det verkligen hänt en hel del. En rolig men dyr lördag på Bakken i Danmark, då undertecknad dessutom lyckades tappa bort tågbiljetterna följdes upp med en spontan måndag som skulle bli några öl och slutade i sovrummet hos en fem år äldre donna. Det hade väl aldrig någon trott om mig va? Haha!
Sen var det marinfestival med festligheter i dagarna tre, att jag orkade hålla lågan uppe hela tiden var lite av ett mirakel. Under marinfestivalen lärde jag även känna två trevliga systrar. Kul, kommer säkerligen partaja fler gånger med dessa. Lördagen avslutades med en utsökt spelning av Mustasch där jag lyckades skråla sönder min röst helt och hållet. Som grädde på moset drog jag även på mig en ordentlig förkylning och på söndagen tackade min älskade laptop för sig och drog sin sista suck.
Sjuk och utan dator, kunde det bli värre? Knappast, och efter mycket övervägande, pratande med support och återförsäljare kom jag tillslut fram till att jag behövde köpa mig en ny älskling. Att hitta något nytt bara så där var inte det lättaste. Föll tillslut offer för designen och slog till på en svart Sony Vaio 14". En vit eller rosa hade kanske varit tuffare, men svart var enda färgen som fanns tillgänglig där jag köpte.
Sen var det så äntligen dags för Sonisphere Festival i Stockholm, som jag hade längtat efter detta. Så många bra band på en och samma dag. Inte klokt! Fredagskvällen blev väldigt lugn, satt och pillade med nya datorn i väntan på att klockan skulle bli runt 02:00 då det var dags att bege sig till bussen. Efter en tämligen lugn bussresa var vi framme på festivalen strax före elva-snåret. I entrékön delades det ut regnponchos. Det var en varmt välkommen gest. För vi hann nästan bara in på området innan det började stänka. Sen urartade det i bland det värsta ösregn jag varit med om. Det hindrade mig dock inte från att se ett gäng schyssta spelningar. Fick dessvärre passa på Alice Cooper då jag kände mig ganska mätt på regnet och hade hittat ett ganska trevligt plejs med tak där ingen mindre än In Flames Anders Fridén var DJ. Som tur var höll regnet uppe under Mötley Crüe och Iron Maiden, men sen bröt helvetet loss igen. Det var en väldigt blöt David som klev på bussen. Att det alltid ska pissregna när jag är i Stockholm! Men inte ens ovädret kunde sänka humöret, fy fan vad bra Sonisphere var! Anthrax tog mig med storm, och Maiden överbevisade mig verkligen. Jag var tveksam när jag hörde att de skulle fokuser på material från de tre senaste skivorna, men det gjorde inget, var skitbra ändå!
Sen var det marinfestival med festligheter i dagarna tre, att jag orkade hålla lågan uppe hela tiden var lite av ett mirakel. Under marinfestivalen lärde jag även känna två trevliga systrar. Kul, kommer säkerligen partaja fler gånger med dessa. Lördagen avslutades med en utsökt spelning av Mustasch där jag lyckades skråla sönder min röst helt och hållet. Som grädde på moset drog jag även på mig en ordentlig förkylning och på söndagen tackade min älskade laptop för sig och drog sin sista suck.
Sjuk och utan dator, kunde det bli värre? Knappast, och efter mycket övervägande, pratande med support och återförsäljare kom jag tillslut fram till att jag behövde köpa mig en ny älskling. Att hitta något nytt bara så där var inte det lättaste. Föll tillslut offer för designen och slog till på en svart Sony Vaio 14". En vit eller rosa hade kanske varit tuffare, men svart var enda färgen som fanns tillgänglig där jag köpte.
Sen var det så äntligen dags för Sonisphere Festival i Stockholm, som jag hade längtat efter detta. Så många bra band på en och samma dag. Inte klokt! Fredagskvällen blev väldigt lugn, satt och pillade med nya datorn i väntan på att klockan skulle bli runt 02:00 då det var dags att bege sig till bussen. Efter en tämligen lugn bussresa var vi framme på festivalen strax före elva-snåret. I entrékön delades det ut regnponchos. Det var en varmt välkommen gest. För vi hann nästan bara in på området innan det började stänka. Sen urartade det i bland det värsta ösregn jag varit med om. Det hindrade mig dock inte från att se ett gäng schyssta spelningar. Fick dessvärre passa på Alice Cooper då jag kände mig ganska mätt på regnet och hade hittat ett ganska trevligt plejs med tak där ingen mindre än In Flames Anders Fridén var DJ. Som tur var höll regnet uppe under Mötley Crüe och Iron Maiden, men sen bröt helvetet loss igen. Det var en väldigt blöt David som klev på bussen. Att det alltid ska pissregna när jag är i Stockholm! Men inte ens ovädret kunde sänka humöret, fy fan vad bra Sonisphere var! Anthrax tog mig med storm, och Maiden överbevisade mig verkligen. Jag var tveksam när jag hörde att de skulle fokuser på material från de tre senaste skivorna, men det gjorde inget, var skitbra ändå!
Dagens låt:
Anthrax - Madhouse
Anthrax - Madhouse
