rechuck

Jag kommer mer och mer till insikt med att jag är en bråskbit. Ju mer smällar jag får desto mer resitent blir jag. Jag går inte längre sönder utan det studsar bara bort. Jag inser nu att det inte är någon ide att jag känner efter vad jag tycker och tänker. Jag blir bara trött och avtrubbad ändå. Jag är nog ganska känslokall ändå. Jag vågar inte låta mig känna något för jag vet ju att det alltid skiter sig då. Jag kan verkligen inte börja en ny mening med något annat än jag. Jag är så egocentrerad? Jag vet inte....


Slut med jag.

Egot åsido, haft en jäkligt spontan kväll. Började med att vara förbannat duktig och var ute och gick i över en timme. Stannade till på Maxi för att inhandla en ost samt någonting till kvällsmat. Slutade med två matkassar på närmare 10kg. Påvägen hem blev jag upplockad av min kusin och vännerna som skulle svulla kebab och gå på bio...Så gick det med nyttigheten denna kväll. Under bion blev jag och kusin sugna på öl, så efter filmen drog vi hem och spacklade på lite, drog nån öl och gick in till en sovande stadskärna. Hade ju hoppats på lite fler öppna ställen (det är ju trots allt fortfarande augusti, och dessutom nollningstider), men icke. Hamnade på B&B där jag blev bjuden på öl av snubbe som ville diskutera politik... Ingen hit på fyllan. Nu sitter man här lite lätt småberusad och käkar fransk nougat - det är najs!

Summa sumarum av denna länge efterlängtade fylleblogg - Min kärlek stavas alkohol, fast ändå inte. Jag söker något men kan inte ge det tillbaka, jag är alfa och omega, eld och vatten, pest och kolera, ensam men förälskad i mig själv. Jag är David. Ibland gör sanningen ont! Take it or leave it!

Ps. Om det nu mot förmodan skulle vara någon helt ny som läser detta (vet ju att min läsarkrets normalt ryms i en telefonkiosk), så vill jag bara säga att jag är inte full så psykotisk som det kanske låter. Bara en helt vanlig grabb med på tok för många tankar i huvudet som slåss om utrymmet i bloggen. Simma lugnt! Ds.

Dagens låt:

Amorphis - Black Winter Day