Nystart!
Igår mådde jag illa. Jag satt som en fet jävla degklump och kände mig äcklig i soffan. Jag tror i och för sig inte mitt illamående beroedde på att jag kände mig fet så mycket som allt det feta jag stoppat i mig inom loppet av 24 timmar. Men i alla fall, det fick mig att ta ett beslut. Jag ska sluta vara fet!
Som ett första steg idag blev det en promenad på närmare två timmar. Var en sväng i affären och handlade nyttigheter framför fettsaker. Ramlösa istället för Pepsi Max, men jag kände ändå att jag inte kunde beröva mig allt utan att jag faktiskt kan behöva något att tugga på när jag går hemma och drar. Så jag köpte mig en påse jordnötter med skal. De är inte fullt så onyttiga som det jag vanligtvis stoppar i mig. Nu får vi se om jag klarar av detta, vill ju försöka komma i form så man kan visa sig utan tröja på Kleopatra-stranden i maj. Sen det är klart, en mindre mage kanske ökar självkänslan ett par snäpp med, och det hade inte varit fel.
Tänkte att jag ändå måste ha med en dagens låt (kanske bör fundera över ett namnbyte ifall jag bloggar mer än en gång per dag) i alla fall. Dragonforce må vara ett av de mjäkigaste banden inom power metal, men denna ballad är faktiskt riktigt riktigt najs.
Som ett första steg idag blev det en promenad på närmare två timmar. Var en sväng i affären och handlade nyttigheter framför fettsaker. Ramlösa istället för Pepsi Max, men jag kände ändå att jag inte kunde beröva mig allt utan att jag faktiskt kan behöva något att tugga på när jag går hemma och drar. Så jag köpte mig en påse jordnötter med skal. De är inte fullt så onyttiga som det jag vanligtvis stoppar i mig. Nu får vi se om jag klarar av detta, vill ju försöka komma i form så man kan visa sig utan tröja på Kleopatra-stranden i maj. Sen det är klart, en mindre mage kanske ökar självkänslan ett par snäpp med, och det hade inte varit fel.
Tänkte att jag ändå måste ha med en dagens låt (kanske bör fundera över ett namnbyte ifall jag bloggar mer än en gång per dag) i alla fall. Dragonforce må vara ett av de mjäkigaste banden inom power metal, men denna ballad är faktiskt riktigt riktigt najs.
Dagens låt:
Dragonforce - Trail Of Broken Hearts
Dragonforce - Trail Of Broken Hearts
And now for something completely different!
Skippar idag "Dagens låt" och gör istället något jag suttit och funderat på en längre tid; Tio helgjutna skivor. För att lite snabbt gå igenom kriterierna för att platsa på listan så sammanfattar jag det i trenne punkter.
Vill även passa på att nämna att det kan finnas artister som jag personligen uppskattar mer än de jag valt ta med på listan, men att de kanske inte lyckats kläcka ett såpass genomstekt album. I alla fall, håll i hatten för nu kör vi!
- Skivan måste i sin helhet vara en helt fantastisk upplevelse
- Inga livealbum eller best of-samlingar
- Endast en skiva per artist/grupp
Vill även passa på att nämna att det kan finnas artister som jag personligen uppskattar mer än de jag valt ta med på listan, men att de kanske inte lyckats kläcka ett såpass genomstekt album. I alla fall, håll i hatten för nu kör vi!
10. Pantera - Cowboys From Hell (1990)
En mycket solid start på bandets thrash-era med oförglömliga låtar som titelspåret, Cemetary Gate och Psycho Holiday. Representant för skivan: Cowboys From Hell
http://www.youtube.com/watch?v=23lrZPAYwcw
9. Savatage - Gutter Ballet (1989)
Räknas i mångas ögon som Savatages främsta, vilket inte är så konstigt med tanke på låtlistan. Jon Olivas röst och närvaro ger ständig gåshud.
Representant för skivan: When The Crows Are Gone
http://www.youtube.com/watch?v=mv82_BvKjw0
8. Rainbow - Rising (1976)
Rising har i många omröstningar blivit framröstad till bästa hårdrockskiva någonsin, och det är fullt förståeligt. Kombinationen Dio + Blackmore i en episk omfamning är svårslaget. Förvisso innerhåller skivan bara sex låtar, men vad gör det när samtliga sex är mästerverk?
Representant för skivan: A Light In The Black
http://www.youtube.com/watch?v=32hlw7jacUI
7. In Flames - Clayman (2000)
Nog för att In Flames har en lysande repetoar av album bakom sig. Men Clayman ligger precis i brytpunkten mellan "gamla" och "nya" In Flames. Här får man det bästa av två världar med en kavalkad och fantastiska låtar.
Representant för skivan: Only For The Weak
http://www.youtube.com/watch?v=aPGSWxt_Csk
6. Magnum - On A Storytellers Night (1985)
Englands mästare av bombastisk rock visar med 1985 års "On A Storytellers Night" vart skåpet ska stå. En skiva som hittade rakt in i hjärtat på undertecknad redan vid första genomlyssningen.
Representant för skivan: Just Like An Arrow
http://www.youtube.com/watch?v=zLQIGusRq9U
5. Helloween - Better Than Raw (1998)
Många skulle nog hävda att de båda Keepers-skivorna från 80-talet är bättre, men i mitt tycke har gubbarna i Helloween lyckats med något speciellt på Better Than Raw. Det blir en blandning av 80-talets Helloween och den lite mordernare tyngden i 90-talets metal.
Representant för skivan: Handful Of Pain
http://www.youtube.com/watch?v=0JxUvctHyIw
4. Metallica - Master Of Puppet (1986)
Finns inte så mycket att säga, en sann adrenalinkick från början till slut.
Representant för skivan: Welcome Home (Sanitarium)
http://www.youtube.com/watch?v=2tMxdzO21KM
3. Dio - Holy Diver (1983)
Lite av en gråzon med tanke på att Dio medverkade på Rainbow Rising, men Holy Diver är en av de mest klassiska hårdrocksskivorna att det vore pinsamt att inte ha med den. Ett måste i var mans och kvinnas skivsamling. Representant för skivan: Rainbow In The Dark
http://www.youtube.com/watch?v=5_6kdIzPino
2. Judas Priest - Defenders Of The Faith (1984)
Judas Priest har alltid varit lite av en trendsättare för andra band, och 80-talet var ju som bekant hårdrockens absoluta guldålder, men att ett band skulle släppa en så tidlös och helt jävla underbar skiva hade jag aldrig väntat mig. Här finns allt en älskare av riff, solon, läderbyxor, falsettsång och totalös kan önska sig.
Representant för skivan: Jawbreaker
http://www.youtube.com/watch?v=tormYU27Ldk
1. Europe - The Final Countdown (1986)
Föga förväntande för de som känner mig att Europes The Final Countdown skulle kamma hem förstaplatsen. Det var denna skiva som startade alltihop för mig. Första gången jag hörde introt till titelspåret var jag såld, och när jag sen ett par år senare äntligen fick albumet av min kära moder var lyckan total. Även om jag på den tiden inte uppskattade de lite lugnare låtarna har jag med åren kommit att älska dem lika mycket (om inte mer) som de andra. The Final Countdown är i mitt tycke den ultimata skivan.
Representant för skivan: Heart Of Stone
http://www.youtube.com/watch?v=gnyYuCVirTI
http://www.youtube.com/watch?v=23lrZPAYwcw
9. Savatage - Gutter Ballet (1989)
Räknas i mångas ögon som Savatages främsta, vilket inte är så konstigt med tanke på låtlistan. Jon Olivas röst och närvaro ger ständig gåshud.
Representant för skivan: When The Crows Are Gone
http://www.youtube.com/watch?v=mv82_BvKjw0
8. Rainbow - Rising (1976)
Rising har i många omröstningar blivit framröstad till bästa hårdrockskiva någonsin, och det är fullt förståeligt. Kombinationen Dio + Blackmore i en episk omfamning är svårslaget. Förvisso innerhåller skivan bara sex låtar, men vad gör det när samtliga sex är mästerverk?
Representant för skivan: A Light In The Black
http://www.youtube.com/watch?v=32hlw7jacUI
7. In Flames - Clayman (2000)
Nog för att In Flames har en lysande repetoar av album bakom sig. Men Clayman ligger precis i brytpunkten mellan "gamla" och "nya" In Flames. Här får man det bästa av två världar med en kavalkad och fantastiska låtar.
Representant för skivan: Only For The Weak
http://www.youtube.com/watch?v=aPGSWxt_Csk
6. Magnum - On A Storytellers Night (1985)
Englands mästare av bombastisk rock visar med 1985 års "On A Storytellers Night" vart skåpet ska stå. En skiva som hittade rakt in i hjärtat på undertecknad redan vid första genomlyssningen.
Representant för skivan: Just Like An Arrow
http://www.youtube.com/watch?v=zLQIGusRq9U
5. Helloween - Better Than Raw (1998)
Många skulle nog hävda att de båda Keepers-skivorna från 80-talet är bättre, men i mitt tycke har gubbarna i Helloween lyckats med något speciellt på Better Than Raw. Det blir en blandning av 80-talets Helloween och den lite mordernare tyngden i 90-talets metal.
Representant för skivan: Handful Of Pain
http://www.youtube.com/watch?v=0JxUvctHyIw
4. Metallica - Master Of Puppet (1986)
Finns inte så mycket att säga, en sann adrenalinkick från början till slut.
Representant för skivan: Welcome Home (Sanitarium)
http://www.youtube.com/watch?v=2tMxdzO21KM
3. Dio - Holy Diver (1983)
Lite av en gråzon med tanke på att Dio medverkade på Rainbow Rising, men Holy Diver är en av de mest klassiska hårdrocksskivorna att det vore pinsamt att inte ha med den. Ett måste i var mans och kvinnas skivsamling. Representant för skivan: Rainbow In The Dark
http://www.youtube.com/watch?v=5_6kdIzPino
2. Judas Priest - Defenders Of The Faith (1984)
Judas Priest har alltid varit lite av en trendsättare för andra band, och 80-talet var ju som bekant hårdrockens absoluta guldålder, men att ett band skulle släppa en så tidlös och helt jävla underbar skiva hade jag aldrig väntat mig. Här finns allt en älskare av riff, solon, läderbyxor, falsettsång och totalös kan önska sig.
Representant för skivan: Jawbreaker
http://www.youtube.com/watch?v=tormYU27Ldk
1. Europe - The Final Countdown (1986)
Föga förväntande för de som känner mig att Europes The Final Countdown skulle kamma hem förstaplatsen. Det var denna skiva som startade alltihop för mig. Första gången jag hörde introt till titelspåret var jag såld, och när jag sen ett par år senare äntligen fick albumet av min kära moder var lyckan total. Även om jag på den tiden inte uppskattade de lite lugnare låtarna har jag med åren kommit att älska dem lika mycket (om inte mer) som de andra. The Final Countdown är i mitt tycke den ultimata skivan.
Representant för skivan: Heart Of Stone
http://www.youtube.com/watch?v=gnyYuCVirTI
Varför? Jag vet inte...
Funderat en massa (kanske till och med mer än vanligt?!?!), jag är nog en ganska komplex natur. Det är nog i och för sig inget unikt för just lille David, men icke desto mindre störigt. Har en förmåga att när saker och ting går bra inte låta dem göra det. Som att man vill gardera sig för att innerst inne veta att det kommer gå sönder förr eller senare och då skär man sig något så in i helvete när man trampar på skärvorna. Vill inte ha ont i fötterna helt enkelt. Men å andra sidan, ett liv som en rak linje är ju dötrist. Man måste ju ha sina svackor för att uppskatta topparna, eller har jag fel? Nä tänkte väl det. Våga chansa för att vinna heter det ju.
Nåväl, efter lite kryptiskt dravel ämnar jag nu vandra vidare i mina funderingar. Hade en ännu en trevlig onsdagsmiddag (som även blev en torsdagsmiddag), riktigt kul faktiskt. Hoppas på fler sådana. Däremot fick jag höra att jag ibland upplevs som lite off. Kom faktiskt som lite av en chock då jag själv tycker jag är ganska framåt, men vill inte vara efterhängsen. Fast det kanske beror lite på brist i kommunikationen, har förstått att mitt sätt att uttrycka mig ibland inte alltid uppfattas som jag tänkt det ska göra. Många ganska, väl och kansken flyger som bekant ur min mun. Får väl försöka bättra mig på den fronten för omgivningens bästa haha.
I väntan på Solsidan ska jag väl ta och städa upp lite efter gårdagens korvkalas. En jädra massa ölburkar ligger och förpestar lägenheten. Kudos till Annika som faktiskt hade den goda smaken att samla ihop sina burkar och lägga dem i en påse i köket. Tänk om vi alla andra var lika duktiga!
Nåväl, efter lite kryptiskt dravel ämnar jag nu vandra vidare i mina funderingar. Hade en ännu en trevlig onsdagsmiddag (som även blev en torsdagsmiddag), riktigt kul faktiskt. Hoppas på fler sådana. Däremot fick jag höra att jag ibland upplevs som lite off. Kom faktiskt som lite av en chock då jag själv tycker jag är ganska framåt, men vill inte vara efterhängsen. Fast det kanske beror lite på brist i kommunikationen, har förstått att mitt sätt att uttrycka mig ibland inte alltid uppfattas som jag tänkt det ska göra. Många ganska, väl och kansken flyger som bekant ur min mun. Får väl försöka bättra mig på den fronten för omgivningens bästa haha.
I väntan på Solsidan ska jag väl ta och städa upp lite efter gårdagens korvkalas. En jädra massa ölburkar ligger och förpestar lägenheten. Kudos till Annika som faktiskt hade den goda smaken att samla ihop sina burkar och lägga dem i en påse i köket. Tänk om vi alla andra var lika duktiga!
Dagens låt:
S.P.O.C.K. - Never Trust A Klingon
S.P.O.C.K. - Never Trust A Klingon
"Hårribel" dag...
Insåg något innan idag. Mitt trogna gamla hårspray är inte lämpligt för mitt hår...låter ett klassiskt I-landsproblem eller hur? Men jag ska ta det från början.
Än gång för länge länge sedan (sommaren 2003) var jag på jakt efter lite nya hårprodukter efter ständiga klagomål från min kära mor att jag såg förjävlig ut i huvudet. Hennes 50-årsdag var antågande och ville ha en välartad och fin son tills dess. I samband med detta var mina befintliga resurser till att fixa frisyren på upphällningen så en lunchrast smög jag in på Åhléns i hopp om påfyllning. Då det var juni och första sommarjobbslönen fortfarande var en god månad bort var jag inte jättepigg på att lägga massa pengar på detta, i mitt tycke, onödiga ont. Men så såg jag en flaska som för all del inte såg så lyxig ut. Men testern luktade behagligt och flaskan lovade bra struktur, och priset var mer än överkomligt (39:- om jag minns rätt). Romella hette företaget bakom produkten. Inget jag hade hört talas om tidigare, men då jag tyckt de flesta sprayer, geléer, mousser, vax och pastor jag testat innan varit ungefär samma skit oavsett om det stått Wella eller Björn Axén så tänkte jag att jag testar. Jag måste erkänna att det var det bästa hårspray jag använt, och jag fortsatte att använda det i sju och ett halvt år till.
Vart gick det då fel? Jo i början på november 2010 beslöt jag mig för att överge det blonderade håret till förmån för korpsvart. Något jag trivs mycket bra i, i samband med detta dök det upp en annan flaska spray i mitt badrum. Någon måste tagit dit den och glömt den där vid något festligt tillfälle...misstänker min kusin. L'Oréal Fix & Shine, och av någon anledning provade jag det en dag strax därefter. Tyckte om att håret inte blev så torrt som med Romella så jag fortsatte. Så i lördags när det skulle ut och sviras så var sprayflaskan tom, så jag tänkte att jag återgår till Romella. Visst frisyren blev som den skulle, såg även bra ut dagen efter trots jag legat och snurrat i sängen ett par varv. Men under söndagskvällen när jag sporadiskt legat och pillat mig i håret medan Wallander rullade på tvn så märkte jag att min tröja såg ganska mystisk ut. Den såg väldigt smulig ut. Visade sig vara gammalt spray som lossnat. Ingen fara tänkte jag, så brukade det ju vara förr i tiden med när jag varit välsprayad i huvudet. Men när jag skulle in i duschen idag såg jag att hela huvudet såg förjäkligt ut. Fullt av massa sprayavlagringar där också. Något som aldrig syntes när man var blond, men som syntes väldigt tydligt nu när håret är svart. För att göra en lång (romanlång) historia kort, så blev det raka vägen in till stan och köpa en ny flaska Fix & Shine. Så sensmoralen i denna lilla berättelse är:
Än gång för länge länge sedan (sommaren 2003) var jag på jakt efter lite nya hårprodukter efter ständiga klagomål från min kära mor att jag såg förjävlig ut i huvudet. Hennes 50-årsdag var antågande och ville ha en välartad och fin son tills dess. I samband med detta var mina befintliga resurser till att fixa frisyren på upphällningen så en lunchrast smög jag in på Åhléns i hopp om påfyllning. Då det var juni och första sommarjobbslönen fortfarande var en god månad bort var jag inte jättepigg på att lägga massa pengar på detta, i mitt tycke, onödiga ont. Men så såg jag en flaska som för all del inte såg så lyxig ut. Men testern luktade behagligt och flaskan lovade bra struktur, och priset var mer än överkomligt (39:- om jag minns rätt). Romella hette företaget bakom produkten. Inget jag hade hört talas om tidigare, men då jag tyckt de flesta sprayer, geléer, mousser, vax och pastor jag testat innan varit ungefär samma skit oavsett om det stått Wella eller Björn Axén så tänkte jag att jag testar. Jag måste erkänna att det var det bästa hårspray jag använt, och jag fortsatte att använda det i sju och ett halvt år till.
Vart gick det då fel? Jo i början på november 2010 beslöt jag mig för att överge det blonderade håret till förmån för korpsvart. Något jag trivs mycket bra i, i samband med detta dök det upp en annan flaska spray i mitt badrum. Någon måste tagit dit den och glömt den där vid något festligt tillfälle...misstänker min kusin. L'Oréal Fix & Shine, och av någon anledning provade jag det en dag strax därefter. Tyckte om att håret inte blev så torrt som med Romella så jag fortsatte. Så i lördags när det skulle ut och sviras så var sprayflaskan tom, så jag tänkte att jag återgår till Romella. Visst frisyren blev som den skulle, såg även bra ut dagen efter trots jag legat och snurrat i sängen ett par varv. Men under söndagskvällen när jag sporadiskt legat och pillat mig i håret medan Wallander rullade på tvn så märkte jag att min tröja såg ganska mystisk ut. Den såg väldigt smulig ut. Visade sig vara gammalt spray som lossnat. Ingen fara tänkte jag, så brukade det ju vara förr i tiden med när jag varit välsprayad i huvudet. Men när jag skulle in i duschen idag såg jag att hela huvudet såg förjäkligt ut. Fullt av massa sprayavlagringar där också. Något som aldrig syntes när man var blond, men som syntes väldigt tydligt nu när håret är svart. För att göra en lång (romanlång) historia kort, så blev det raka vägen in till stan och köpa en ny flaska Fix & Shine. Så sensmoralen i denna lilla berättelse är:
Dagens låt:
Place Vendome - My Guardian Angel
Place Vendome - My Guardian Angel
Stamp!
Igår hade jag en tanke. Jag skulle supa mig vacker! Om jag lyckades vet i tusan, men kul hade jag. Blev ett gäng kalla på förfesten och sen ut i den bitande kylan. Farbror blå var tydligen på hugget och gav undertecknad en skarp tillsägelse att jag skulle plocka upp ölburken jag ställt ifrån mig och hälla ut innehållet innan jag förpassade den till papperskorgen. Annars skulle jag minsann få nedskräpningsböter på 900kr! Jaja det är väl bra att de tar sina jobb på allvar i alla fall.
Kvällen fortlöpte på vanligt manén med en och en annan white russian. När klockan börjar närma sig tre-snåret sätter sig en tämligen överförfriska jeansjacka jämte mig och presenterar sig som*makdnbh* (kommer faktiskt inte ihåg det, så vi kallar honom Greger). Han är övertygad om att han har sett mig förr. Efter lite famlande med orden får han ihop det till att jag var med i det här tv-programmet "Kungarna av Baren"....haha. Kungarna av Tylösand kommer han sen fram till att det hette och jag förklarar att jag inte var med där. Men han fortsätter och tjata, vill se kuk-tatueringen osv. När både jag och Annika talat om för honom att han tagit fel person ska han på och pussas och kramas. Var mindre angenämt må jag säga, och jag börjar bli ganska mätt på hela den där kungarna av tylösandsgrejen nu. Jag ser inte likheten själv, annat än hårfärgen, men uppenbarligen finns det väl något eftersom det var långt ifrån första gången jag hörde det. Till och med frisören som klippte mig för några veckor sen nämnde det. Jaja det blåser väl över snart...
Nåt som däremot är förbannat kul är att de goa gubbarna i ItaloBrothers äntligen fått tummen ur och släppt en skiva (Stamp!). Perfekt stämningshöjare när man sitter och peppar innan fest (och en del självklara förfestlåtar naturligtvis). Rekommenderar den hjärtligt till alla som gillar den här typen av musik, även er som inte gillar det. Har själv jäkligt svårt att sitta still när den snurrar i stereon (eller datorn om man så vill).
Kvällen fortlöpte på vanligt manén med en och en annan white russian. När klockan börjar närma sig tre-snåret sätter sig en tämligen överförfriska jeansjacka jämte mig och presenterar sig som*makdnbh* (kommer faktiskt inte ihåg det, så vi kallar honom Greger). Han är övertygad om att han har sett mig förr. Efter lite famlande med orden får han ihop det till att jag var med i det här tv-programmet "Kungarna av Baren"....haha. Kungarna av Tylösand kommer han sen fram till att det hette och jag förklarar att jag inte var med där. Men han fortsätter och tjata, vill se kuk-tatueringen osv. När både jag och Annika talat om för honom att han tagit fel person ska han på och pussas och kramas. Var mindre angenämt må jag säga, och jag börjar bli ganska mätt på hela den där kungarna av tylösandsgrejen nu. Jag ser inte likheten själv, annat än hårfärgen, men uppenbarligen finns det väl något eftersom det var långt ifrån första gången jag hörde det. Till och med frisören som klippte mig för några veckor sen nämnde det. Jaja det blåser väl över snart...
Nåt som däremot är förbannat kul är att de goa gubbarna i ItaloBrothers äntligen fått tummen ur och släppt en skiva (Stamp!). Perfekt stämningshöjare när man sitter och peppar innan fest (och en del självklara förfestlåtar naturligtvis). Rekommenderar den hjärtligt till alla som gillar den här typen av musik, även er som inte gillar det. Har själv jäkligt svårt att sitta still när den snurrar i stereon (eller datorn om man så vill).
Dagens låt:
ItaloBrothers - Radio Hardcore
ItaloBrothers - Radio Hardcore
Pepp!
Solen skiner, det är lördag och ölen ligger på kylning. Börjar bli peppad som fan för lite festande. Känns som evigheter sen. Nu var det iofs bara en vecka sedan jag var ute som hastigast, men det är min första lediga helg sen den 8-10 januari! Riktigt skönt att inte behöva tänka på att man ska iväg till jobbet eller vara sliten för att man kommit direkt därifrån. Trodde förresten äntligen jag skulle slippa visa leg på systemet idag. Hade betalat och allt när han kläcker ur sig att han vill se mitt leg. Nog för att det är bra att man ser ung ut, men jag börjar tröttna nu. Om mindre än ett halvår blir jag ju gubbe på riktigt.
Nä nu blir det att ladda resten av eftermiddagen med schysst musik!
Nä nu blir det att ladda resten av eftermiddagen med schysst musik!
Dagens låt:
Carmen Kane - Sorry If I Broke Your Heart
Carmen Kane - Sorry If I Broke Your Heart
Where the end is always good and never sad.
Fredag igen, ledig helg och allt borde vara hur grymt som helst eller hur? Varför känner jag mig då så otroligt rastlös? Är vanligtvis en ganska slö, slapp och likgiltlig varelse som uppskattar att inte ha en massa måsten hängandes över huvudet, men ikväll hade det varit lite kul om det hände något. Nåväl imorgon är det ju i alla fall lördag och det brukar ju bli bra. Först lite middag med morbror som fyller 60 och sen ska jag tvinga bror och Fabbe att svinga några stop öl. Lite synd att Johan skulle ha fest just denna lördagen, hade varit kul att ses, kom underfund med att vi inte träffats sen i somras. Tiden går!
Ibland blir jag lite frustrerad över min ekonomiska situation. Lever absolut inte på svältgränsen (även om min lön är pinsam med tanke på hur mycket helg jag jobbar), men jag känner ändå att jag alltid trott att jag skulle ha ett någorlunda fyllt sparkonto när jag började närma mig de 30, men icke! Hade varit himla kul med en ny bil t ex. Men det är ju inte att tänka på...inte än i alla fall. Men går allt som det ska (och det gör det ju faktiskt ibland), så lär det väl bli ljusare tider även för herr Dahlgren.
På tal om nåt helt annat, spotify är ju en del av min vardag. Lyssnar som bekant på fruktansvärt mycket musik och tycker nog att Spotify är bland den mest geniala musiktjänst som skapats. Men något som jag stör mig fruktansvärt på är de stora luckor som finns. Att obskyra artister och grupper inte finns har jag full förståelse för, men det är både synd och skam att vissa etablerade artister bara har enstaka album tillgängliga. Det har väl att göra med skivbolagsrättigheter och så vidare, men att t ex Gamma Ray endast har det två senaste albumen samt ett live-album tillgängliga gör ju att man missar en massa godbitar. Dagens låt är ett solklart exempel (visst live-versionen finns på spotify, men inte originalet med Ralf Scheepers på sång).
Ibland blir jag lite frustrerad över min ekonomiska situation. Lever absolut inte på svältgränsen (även om min lön är pinsam med tanke på hur mycket helg jag jobbar), men jag känner ändå att jag alltid trott att jag skulle ha ett någorlunda fyllt sparkonto när jag började närma mig de 30, men icke! Hade varit himla kul med en ny bil t ex. Men det är ju inte att tänka på...inte än i alla fall. Men går allt som det ska (och det gör det ju faktiskt ibland), så lär det väl bli ljusare tider även för herr Dahlgren.
På tal om nåt helt annat, spotify är ju en del av min vardag. Lyssnar som bekant på fruktansvärt mycket musik och tycker nog att Spotify är bland den mest geniala musiktjänst som skapats. Men något som jag stör mig fruktansvärt på är de stora luckor som finns. Att obskyra artister och grupper inte finns har jag full förståelse för, men det är både synd och skam att vissa etablerade artister bara har enstaka album tillgängliga. Det har väl att göra med skivbolagsrättigheter och så vidare, men att t ex Gamma Ray endast har det två senaste albumen samt ett live-album tillgängliga gör ju att man missar en massa godbitar. Dagens låt är ett solklart exempel (visst live-versionen finns på spotify, men inte originalet med Ralf Scheepers på sång).
Dagens låt:
Gamma Ray - The Silence
Gamma Ray - The Silence
Suck it up!
Insåg att jag skjutit upp bloggpostandet alldeles förlänge. Det kom en jul och ett nyår emellan, sen lite annat skit i januari (som jag i ärlighetens namn inte kan minnas). Uppbrytet förhållande, vilket var för bådas bästa anser jag. Livet går sin gilla gång helt enkelt. Nåväl singel igen och ingen mening med att sitta och deppa över spilld mjölk. Suck it up boy! Gårdagen bjöd på en trevlig kväll. Inte ofta man blir spontanbjuden på plankstek och en flaska rött en onsdagskväll. Skämdes dock lite över att jag inte orkade äta upp hela, men det var helt enkelt för mycket mat för mig haha. Men jag får väl gottgöra det på något sätt.
Senare på natten inträffade något märkligt. La mig i sängen för att kolla på en film. Pepsi max och en påse chips som sällskap. Bäddat för succé, men på någon vänster lyckades jag knoppa in ganska snabbt. Döm om min förvåning när jag vaknar på morgonen och chipspåsen ligger hopvikt på golvet, tvn, stereon och filmen prydligt avstängda. Glasögonen ligger dessutom på nattduksbordet. Har absolut inget minne av att jag stängt av filmen eller ens att jag såg färdigt den. Men det är ju som sagt inte första gången jag kommer på mig själv med att ha gjort saker i sömnen.
Nåväl, ledig fram till tisdag nu ska bli riktigt skönt med lite långledigt. Längtar som fan till maj då det blir en vecka i Turkiet, vill ha värme nu. Grymt trött på vinterrusket. Usch!
Senare på natten inträffade något märkligt. La mig i sängen för att kolla på en film. Pepsi max och en påse chips som sällskap. Bäddat för succé, men på någon vänster lyckades jag knoppa in ganska snabbt. Döm om min förvåning när jag vaknar på morgonen och chipspåsen ligger hopvikt på golvet, tvn, stereon och filmen prydligt avstängda. Glasögonen ligger dessutom på nattduksbordet. Har absolut inget minne av att jag stängt av filmen eller ens att jag såg färdigt den. Men det är ju som sagt inte första gången jag kommer på mig själv med att ha gjort saker i sömnen.
Nåväl, ledig fram till tisdag nu ska bli riktigt skönt med lite långledigt. Längtar som fan till maj då det blir en vecka i Turkiet, vill ha värme nu. Grymt trött på vinterrusket. Usch!
Dagens låt:
Mustasch - I'm Alright
Mustasch - I'm Alright
