rechuck

Har fått höra både en och två gånger att jag är kall, egenkär och självupptagen. Och visst, det stämmer säkert. Frågan kan då ställas, vad har gjort denna trasiga pojke till den han är? Livets hårda skola eller bara ett alldeles för stort ego? Helt ärligt kan jag inte ge ett säkert svar, men en liten historia kan jag i alla fall förmedla.

En gång på stenåldern började pojken gymnasiet. Då det var en ganska ytlig skola blev det lite svårt för pojken att anpassa sig då han aldrig tidigare upplevt att han måste var fixad varje dag. Självkänslan dalade, var inte värd mycket. Hur skulle någon kunna älska någon som honom? Något år tidigare hade pojken dessutom börjat intressera sig för en musikstil som oftas uppfattas som "vi skiter i allt, gillar ni det inte så är det ert problem". Det kändes lite betryggande att ha i ryggen. När han dessutom bekantade sig med de element på skolan som uppskattade samma musik som honom blev budskapet "du duger som du är, du är bra" ett mantra som ständigt malde i huvudet.

Något som dessutom hjälpte till att forma honom var ett ständigt lyssnade på Sex Pistols album "Never Mind The Bollocks, Here's the Sex Pistols". Låten No Feelings kändes väldigt kallande, även om avsikten med låten inte är att man ska vara egenkär och egoistisk blev det ändå lite så det blev. Efterhand som pojken dessutom fick höra från utomstående att han faktiskt var en bra människa så släpptes väl garden lite. Men "I got no emotions for anybody else, you better understand I'm in love with my self. My beautiful self", har på något sätt format honom in i grunden. Take it or leave it!