rechuck

Sen jag var 12-13 år har jag varje sommar haft en tendens att sent på kvällen öppna mitt fönster och bara sitta och titta ut i sommarnatten. Lyssna på tystnaden, stirra in i närmsta gatlampa och drömma mig bort. Jag vet inte riktigt varför, men det har alltid känts väldigt bra. Bra men samtidigt lite deppigt. För när allt är så där tyst och lugnt känner jag mig väligt ensam. Ungefär som att alla man känner har lämnat en och man sitter ensam kvar när allt det roliga är slut. Nu vet jag ju naturligtvis att jag inte är det minsta ensam, och har i princip aldrig varit det, men likväl känns det så. Det är konstigt nog en skön känsla. Men det är väl som det sägs, det är bättre att känna något än ingenting alls. Nä jag ska nog sätta mig i fönstret en stund till.

 

Joe Hisaishi - Asu e no Kaze