rechuck

Om en timme slår klockan över till den 22/7 och jag blir officellt gubbe! Det känns faktiskt inte så hemskt som jag trodde för ett år sen. Jag vägrar inse att jag faktiskt är till åldern kommen. Så länge jag har roligt och folk har roligt med mig kommer jag fortsätta ha roligt. Oavsett ålder! Fast någonstans därinne finns ju en liiiiten liiiiten röst som säger att jag kanske skulle ta och rota mig nu. Och kanske är det så, men då gäller det banne mig att jag hittar någon som är värd det. Jag tenderar ju att inte lyckas så bra på det området, kan bara inte begripa vad jag gör för fel. Det kan ju omöjligt vara fel på alla jag träffar, det måste väl snarare vara hos mig felet ligger då va? Eller är det så att frasen "endast det bästa är gott nog" gör sig alltför påmind och tanken på att nöja sig känns väldigt främmande. Det kan låta löjligt, men jag saknar de där fjärillarna jag brukade få i unga dar (haha nu lät jag ju verkligen som en gammal stöt), när man bli alldeles varm i magen när man får ett sms eller ett samtal från henne. Den där känslan att det inte spelar någon roll om vädret är kasst, jobbet suger och plånboken är tom, så länge man tänker på henne känns allt bra. Jag har inte känt så på många år. Är jag helt dum i huvudet eller bara en hopplös hollywood-romantiker? Nåväl, ska bli spännande att se vad mitt nya decenium har att erbjuda. Kanske kanske kanske får jag uppleva någon av de ovan nämnda känslorna innan jag fyller 40?

Det återstår väl att se vad som händer och sker i framtiden. Imorgon när jag vaknar börjar mitt medlemskap i 30-klubben!