Förvirrad självinsikt

Har så många tankar i huvudet... men varför gör de sig så illa när de kommer ut i text? Är det någon defekt jag har i mitt huvud som gör att allt jag skriver ner måste vara fullt läsligt med korrekt meningsbyggnad och sammanhang?

Är det så att jag även här tänker för jävla mycket på allting? Hur många gånger har jag inte sumpat lite "tillfällig lycka" genom att tänka? Stäng av för fan, stäng av!! Var inte så jävla självgod och tyck att du alltid ska vara så jäkla reko, förståndig och "fin"... vet att innehållet inte är lika fint som omlaget.

Eller är det helt enkelt så att det är självkänslan som lider? Gömmer man sig bakom "det här är inte rätt, det är inte värt det" för att man är rädd att man inte räcker till... att vara den som står naken i snön när de andra sitter inne i bastun? Sårad igen? Att få reda på att någon annan är mycket bättre kan vara lätt att skaka av sig, men på nåt sätt biter sig något litet fast... som sen växer..och slutligen äter upp en... Brukar ju aldrig ta åt mig, eller gör jag det? Bara att jag inte visar det? Inte ens för mig själv? Vem vet...kanske ligger något i det? Eller inte... haha..shit det snurrar i huvudet ikväll alltså...

Lika bra att sluta medan jag känner att jag har lite kontroll kvar över ordflödet... Sov gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0