rechuck

Idag var en dag då jag tänkt att jag skulle uträtta ungefär tusen olika saker. Jag skulle skriva uppsats, jag skulle städa, bokhyllan jag köpte på Ikea skulle skruvas ihop, skicka iväg en ansökan, ut och promenera och med lite tur skulle jag kanske hinna med att göra lite roliga saker med. Kanske spela lite tv-spel.

Vaknade i relativt god tid, halv elva, och frukosten avnöjts framför ett gammalt avsnitt av "Tillbaka till Aidensfield" på TV4. Det är ju en helt fantastisk serie så jag var naturligtvis tvungen att titta på hela avsnittet. Kort därefter gick jag och gjorde mig i ordning, konstaterade att det var galet kvavt i lägenheten, fastnade lite framför datorn (som alltid). Såg att jag fått sms av Thomas, men det var ganska lurigt att kunna svara honom. Tele2 hade nämligen problem med sina sms-tjänster denna dag, vilket gjorde att när det tillslut fungerade fick jag en hel radda med identiska sms och jag hade säkerligen skickat iväg ganska många sådana själv. Tillslut gav jag upp och beslöt mig för att ta tag i hyllskruvandet istället.

Då hyllan var en ganska tung historia kände jag att det vore lämpligast om jag först rensade undan på den plats jag tänkt ha den. Redan då kände jag hur svetten forsade längs ryggraden. Hyllan i sig krävdes det knappast någon högre intelligens för att kunna få ihop (som brukligt när det gäller Ikea), men att hålla på och vända den något otympliga saken på ensam kvist krävde både tålamod och en viss kraftansträngning. Kände återigen hur min t-shirt blev tämligen fuktig.

När hyllan var på plats var jag tvungen att fylla den med de saker jag tänkt ha i den. Det vill säga, tv, stereo och en massa spelkonsoler. Det tog sin lilla tid att få ordning på alla sladdar och testa så att allt funkade som det skulle, trots att fönstret var öppet kändes det knappt som jag fick någon luft därinne där jag låg på alla fyra med ändan i vädret och försökte få den ena sladden efter den andra att ligga snyggt bakom åbäket. Tillslut gav jag upp och lät det bli ett skatbo i sann David Dahlgren-anda.

Dagens projekt - spelrummet

Efter ett panikslaget ögonkast på mobilen insåg jag att jag hade ganska ont om tid, hade bestämt med Thomas att möta honom, Fredrik och tjejerna på Bulls vid sju. Nu var klockan näsan kvart över sex. En dusch var mer eller mindre en självklarhet, en mager plånbok föredrog även att kvällsvarden intogs på Brömsebrogatan istället för på Lilla torg, så jag fick slänga ihop något snabbt innan jag skulle bege mig.

Kom genom ett smärre mirakel iväg i hyfsad tid och anlände till Bulls enbart 2-3 minuter efter det att klockan slagit sju. Hade så klart lyckats bli ganska varm under promenaden in till stan. Det blev ändå en trevlig kväll, med många sjuka kommentarer och skämt precis som vanligt. När vi sen ska gå hem undrar Sofie aningen förvånat vad jag hittat på med mina byxor. Jag hade kvällen till ära (eller kanske på grund av värmen) tagit mina vita linneshorts på mig. I samband med Sofies utbristande lyckades jag komma på varför jag inte använt dessa shorts tidigare i år. Jag hade nämigen en stor reva strax under vänster skinka. Haha det såg onekligen ganska taffligt ut, som tur var hade jag ju tagit på mig vita boxershorts under så det syntes ju inte så jättemycket, men likväl, man ska vara hel och ren när man är ute och svirar.

Låtvalet denna gång blir en tur till 90-talet, en låt som jag våren 1997 tyckte var bland det bästa jag någonsin hört. Idag är den kanske inte fullt så fantastisk, men det är ändå svårt att inte sitta och sjunga med.