rechuck

Eller jo fan... visst är jag bitter. Vanlig ålderdomsbitterhet, snefylla, sinnessjukdom eller en härlig cocktail av alla tre?

Nä jag blir fanimej inte klok på hur jag fungerar. Efter en otroligt jävla überkul fredag blev lördagen dess antiklimax. Det började väl ganska lovande när man väl kom in till stan, men sen gick det fan ta mig bara utför. Av någon outgrundlig anledning bet icke alkoholen så som sig bör, om det beror på gårdagens eskapader låter jag vara osagt men det blev ingen fylla helt enkelt. In på Mårtensson och knökas med det fulla packet, vilket bara fick mig att känna mig mindre och mindre sugen på att vara där. Naturligtvis var ölen pissdyr och som den (i alla fall denna månaden) underbetalda lökring jag är svider varje otäck utgift lite extra.

I alla fall, jag försökte verkligen ha det kul, bli lite full och go och ha det allmänt trevligt. Hade ju för fan stropsat upp mig med både skjorta och slips under min förfärligt vackra stickade tröja. Såg förbannat proper ut med andra ord. Det hjälpte föga.

På nåt sätt kände jag mig bara jävligt i vägen vart jag än var. Ödets ironi hade satt konstiga griller i huvudet på mig kvällen innan. Jag menar, om nu för en gång skull jag får lite uppskattning från någon som faktiskt både är trevlig och ser bra ut. Varför måste det då vara någon som i praktiken aldrig kommer vara aktuell? Men det är väl så mitt liv har tett sig i 30 år redan, så varför förvåna sig. Att min älskade kusin dessutom äntligen kom att presentera mig för sitt....vad ska vi kalla det...ragg kanske...efter åtaliga veckor och jag mer eller mindre såg i hennes ögon hur lite hon ville att jag skulle vara där. Fullt förståeligt, för hon ville ju ha honom för sig själv. Snäll som han är försökte han ju presentera mig för hennes väninnor, men fick en yttest sval respons. Nu har jag ju på någon konstig vänster några uns stolthet (varför är för mig ibland ett mysterium), vilket gör att jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG tjatar på någon tjej. Vill de inte ha mig så fine, då kommer jag inte försöka få henne att ändra sig heller. Nog för att jag kan toffla lite ibland, men inte för att försöka få någon att tycka om mig.

Det blir ju som väntat kuk i hela maskineriet då jag som redan var lite avslagen blir än mer avfärdadnde. Vill inte ha nån jävla sympatiflirt bara för att min kära kusin säger att jag är trevlig. Hennes vänner visade med oskiljaktig tydlighet att de inte önskade stifta bekanskap med undertecknad.

Kort och gott, allt blev fel. Jag skyller givetvis mest på mig själv. Förstår inte vad som gör att jag stundtals måste vara en sån heltidsidiot. Men skam den som ger sig. Någon gång måste väl jag få lite medvind? Allra helst skulle jag vilja att det var våren/sommarn 2009 igen då vi i genemskapen var som mest på hugget och även de som numera har flickvänner var jävligt på för att vi skulle ha så roligt som möjligt...

Dagens låt:
Iron Maiden - Caught Somewhere In Time

Dagens låt:
In Flames - The Quiet Place

How I Met Your Mother är en serie jag följt och gillat sen nån gång 2007, men innerst inne har jag alltid haft ganska svårt för seriens huvudperson; Ted Mosby. Eller egentligen, i början (dvs de första avsnitten i säsong 1), tyckte jag han var en ganska charmig karaktär, men i takt med att jag mer och mer fastnade för serien desto mindre blev min Tedkärlek. Hans karaktär är så fruktansvärt tråkig, naturligtvis medvetet, men det är egentligen inte det jag tycker är så tråkigt med honom. För visst kan det vara lite charmigt med insnöat nörderi, småkulturell och semi-intellektuell livsstil och ständigt misslyckande med damerna. Det är snarare hans "vuxna" politiskt korrekta sida jag finner så tråkig. Hans kanoniserande av vad som är bra, okej, accepterat och vad som var inne förr är inte heller något jag riktigt kan smälta. Och som grädde på moset måste ju mina kära vänner jämt och ständigt påpeka att jag är vår lilla grupps Ted.

Å andra sidan, jag hade inte velat vara gruppens Marshall heller (även om han trots allt är bäst i hela serien),  och Barney - skön snubbe åsido - alldeles för tragisk för att vilja liknas vid. Så ja, jag får väl finna mig i att vara den tråkiga Ted...

Med risk för att psykolampan ska börja blinka så tänkte jag berika det världsomspännande intranätet med ett axplock av de galenskaper som ibland poppar upp i mitt huvud.

Ibland får jag känslan av att hela min vakna tid går åt att upprätthålla en mask av ett normalt städat liv. Att det skulle vara intressant att bara släppa loss alla krafter som finns någonstans därinne och se vad som händer. Om förfallet tar fart ordentligt och det resulterar i en helt likgiltig livstil där chipssmulor på en flera dagar gammal t-shirt är vardagsmat. Där kilona hopar sig i takt med den växande skaran ölburkar på soffbordet. Bitter och jävlig mot allt och alla. Kanske köper jag en bajsbrun onepiece på second-hand som jag sedan visar mig i på offentlig plats? Nej nu tog jag allt i lite. Måhända stänger jag av väckarklockan och väljer att somna om istället för att gå upp och åka till jobbet? Eller vem vet, det kanske bli raka motsatsen. Jag kanske helt plötsligt slutar misshandla min lever både en och två gånger var och varannan helg, blir vegetarian (nej sååå långt ska vi inte gå) och börjar träna på gym både en och två gånger i veckan (eller om året).

Eller kanske kanske startar min skapandeprocess återigen. Har inte skrivit särskilt mycket texter de senaste fem åren. De memoarer jag tänkt skulle sammanfattat mina 30 första levnadsår lagom till jag fyllde just 30 i somras har stått still på sexårsåldern sen jag bodde på Brömsebrogatan (jag saknar faktiskt den lyan lite ibland).

Man vet helt enkelt inte vad som gömmer sig därinne...och när jag tänker efter är jag nog inte så sugen på att se efter heller.

Ja, det var verkligen ett tag sen senaste fyllebloggen. Det var faktsikt ett ganska bra tag sen det bloggades över huvud taget. Men sammanfattningen av 2011 får vänta lite. Är inte riktigt i stånd att summera allt som hänt (och icke hänt) under det gågna året för tillfället.

Handen på hjärtat är jag väl inte helt på topp just nu. Har fyra veckor kvar med fast inkomst, sen väntar, om inget smärre mirakel inträffar ett liv med a-kassa. Hur det ska gå ihop vet jag inte riktigt. Känns som jag kommer hamna i den dåliga negativa spiralen. Har inga pengar att göra något, inget händer för att jag inte gör något. Jag blir fet (fetare) för att jag bara sitter hemma och pillar navelludd istället för att ta tag i mitt liv. Mysbyxor och t-shirt blir min nya stil och knäckebröd och makaroner blir min meny 5-7 dagar i veckan.

Jag hatar verkligen att gnälla över hur sketet mitt liv är, men någonstans börjar jag undra vad fan jag gjort för fel. Jag menar, jag har en femårig högskoleutbildning. Borde inte det resultera i något jävla flyt? Nä, istället går man och sliter för mindre än 20.000 i månaden utan någon möjlighet att påverka inkomsten via övertid eller liknande. Jag har inte överdrivet stora utgifter, men ändå känns det inte som att pengarna räcker...VAD ÄR FELET?!?!?!

Nä, om sanningen ska fram så kanske jag inte lever det mest ekonomiska liv. Men på något jävla sätt tycker jag inte att jag är nån big spender heller. Jag mår dåligt på mig själv för att jag upplever mig som en gniden snål gammal stöt. Jag vill inte vara sån, jag är (i mitt tycke) en ganska generös person. Jag vill gärna dela med mig, men det funkar dessvärre inte alltid.

Damfronten ska vi ju inte ens tala om. Efter en väldigt produktiv första halvlek av 2011 gick jag mer eller mindre in i väggen under sommaren. Har nog inte fullt återhämtat mig ännu, men gjorde något jag knappast kan vara stolt över förra helgen. Jag är nu samma svin som den feta grisen som spännde på min före detta sambo back in the days... fy mig! Fast just nu bryr jag mig inte så mycket... jag är bara full, ensam och bitter. Sug och svälj - trevlig helg!

Dagens låt:

Uffe Persson - Nästa weekend

Ja då sitter man här kvällen före "lilla julafton", kan inte riktigt fatta att det är julafton i övermorgon. Har inte riktigt fått den där riktiga julkänslan ännu. Lite märkligt att jag inte kan koppla av, då det faktiskt är första julen sen 2006 som jag inte behöver oroa mig över att jag kanske måste jobba någon av helgdagarna för att hysteriska föräldrar inte vill ha sina barn hemma mer än absolut nödvändigt.

Kan ju visserligen ha att göra med att det naturligtvis skulle kludda till sig med lönen. Min anställning blev förlängd i november ytterligare några månader, men den informationen verkar inte nått lönekontoret då jag inte fick full lön denna månaden. Får väl ta och ringa och ha mig imorgon, men det känns ändå otryggt att ha nästan 4000:- mindre på kontot än beräknat. Blir ju inte mycket över när räkningar och allt är betalt. Spräcker budgeten totalt. Fast förhoppningsvis har jag väl pengarna insatta inom det närmaste. Tröttsamt dock att det inte kunde vara fixat redan, det kom ju knappast som någon nyhet att jag skulle fortsätta efter jul.

Nej imorgon när jag vaknar så ska det vara med ett positivt sinne och julefrid i själen. Är övertygad om att denna julen blir alldeles otroligt förträfflig. God jul på er alla!

Söndag igen, kanske dags för ett nytt inlägg? Känns som om att söndagskvällen är en av få stunder jag har tid att skriva mail/blogga/filosofera/whatever. Resterande tid lägger jag ju på att tänka ut vad jag ska äta, äta, spela tv-spel, kolla tv, pilla navelludd, sova och jobba och lite annat trams. Nåväl det var inte riktigt det jag satt och funderade över ikväll.

Idag har jag mått riktigt illa. Usch, det är verkligen ingen höjdare, och naturligtvis är det självförvållat. Jag brukar vara ganska skonad från de västa baksmällorna, men lördagens aktiviteter kunde inte ens min magiska säng råda bot på. Egentligen tycker jag inte jag hällde i mig så fruktansvärt mycket mer än vad jag brukar, men alla kan vi väl ha dåliga kvällar? I alla fall, jag kan räkna alla de gånger jag spytt pga fylla på mina fingrar (fast händer det igen så går det inte längre) och de gånger det hänt innan jag kommit hem är ännu färre. Hela dagen har gått som i ett töcken, lite så där drömlik känsla. Gillar inte det alls, och snabbt som attan har tiden gått också. Nu är det ju snart sängen och måndag igen. Puuh, jag har fortfarande inte anpassat mig till att jobba måndag - fredag. Fast nu är det ju ganska mysigt när vi går mot jul och så.

Dagens låt:
Xe-None - Angels

Det var ett tag sen nu, har inte riktigt kännt för att blogga på sista tiden. Men då jag fick höra för nån vecka sen att man tycker det är tråkigt att jag inte uppdaterar den så vad fan, jag kan väl göra en uppryckning.

Sitter här med den vanliga söndagsdeppen och är lite halväckligt svettig. Vad kan då denna gosse i röda byxor hittat på? Faktiskt något så trivialt som att släpa tunga jävla lådor med gammalt mög upp från förrådet. Visst är det väl bra att de ska göra nya säkrare förråd, men det är så tråkigt att hålla på och böka med lägenheten. Har bott här nu i snart ett och ett halv år, och det senaste året har det bara varit underhåll och renoveringar. Är det inte stammar eller fönster som ska bytas så ska vattnet stängas av eller värme och ventilation kollas och man måste ställa undan massa bröte. Visst är det väl bra att de fixar och har sig, men jag börjar bli ganska trött på det. Nu ser lägenheten verkligen ut som skit. Massa lådor överallt och två dörrar står lutade mot vardagsrumsväggen, och jag tvivlar på att det är borta innan jul. Äh, nu får jag sluta låta så negativ.

Har haft en trevlig helg, dubbel utgång återigen fast utan överhängande bakfylla denna gång. Borde begränsa mig till en kväll per helg men det är svårt att säga nej när folk vill att man följer med. Uppskattar ju att folk vill umgås med mig.

Dagens låt:
Oleg - Electropop

Måste bara börja med att det är kul att se när folk sträckläser bloggen. Hade 23 sidvisningar igår av en unik besökare. Kanske borde jag uppdatera den oftare?

I alla fall, dagens funderare är varför jag alltid tröttnar på att jaga. Eller nej nu blev det kanske lite fel. Herr Dahlgrens hjärna tycks vara en komplex konstruktion. Så komplex att undertecknad inte själv förstår sig på den. Har alltid tyckt att jakten är roligare än fångsten. Det är ju alltid som mest spännande när man dejtar någon innan man blivit tillsammans och allt det där. Och det är väl gott och väl, men varför tröttnar jag då så på jakten? Har jag tagit det ännu ett steg och tycker att själva tanken på att hitta något att jaga är roligare än själva jagandet? Haha nu går det verkligen runt i huvudet på mig, huvudvärk har jag dessutom, och det regnar...sen är det ju fyra arbetsdagar (läs: tidiga morgonar) innan det är helg igen. Nåväl, snart dags för en kebabrulle, blev grymt sugen på detta medan jag bloggade så det får det bli till kvällsmat!

Dagens låt:
Avantasia - Shelter From The Rain

Imorgon kl 8.00 börjar jag mitt nya jobb. Jag är faktiskt lite nervös, men det är jag ju oftast när det gäller nya saker. Fast det brukar för det mesta bli bra i slutändan ändå. Är väl så att jag trivs med tryggheten, veta vart jag ska ta vägen, vem jag ska prata med för att få rätt svar och allt sånt. Och så kommer ju givetvis tankarna att man kanske inte alls passar för jobbet.

Men ska man se bakåt så var jag väldigt nervös när jag började mitt förra jobb också. Hade ett smärre beskymmer med att hitta dit, Knäred är förvisso inte vidare stort men jag lyckades nog ändå svänga fel på alla möjliga sätt i den enda "stora" korsningen där är. När jag väl kom fram så var det ingen där som visste att jag skulle börja den dagen så det blev lite kaosartat. Så är det ju inte riktigt denna gång då jag tydligen inte är den enda nya för terminen. Jag sitter här och intalar mig att det kommer gå bra, jag VET att det kommer gå bra. Jag är bäst!

Dagens låt:
Rainbow - Gates Of Babylon

Imorgon är sista semesterdagen, sen är det tillbaka till vardagen igen. Det känns både som att dessa fyra veckorna har sprungit förbi men också som en halv evighet sen jag var nere i Knäred. Märkligt det där.

Nåja det har varit en kul semester i alla fall. Ibland lite väl kul får väl erkännas då vissa dagar har varit betydligt svårare att komma ur sängen än andra. Har egentligen inte gjort så mycket annat än druckit öl, kollat tv, spelat tv-spel och sånt. Som avslutning på semestern var det ju Tall Ship Races, och vi började festa redan på onsdagen. Trodde i ärlighetens namn aldrig att jag skulle orka med fyra dagar då jag vet hur fruktansvärt trött jag var efter förra årets tre dagar på marinfestivalen men det gick faktiskt, med lite ansträngning.

Lördagen var extra rolig då Fredrik presenterade en lite försenad 30års-present för mig. Han hade satt ihop en liten film om mig, mycket bilder och videoklipp. Vissa så gamla som 10år och som jag helt glömt bort. Dessutom hade mina kära vänner alla talat in en liten hälsning var. Var väldigt roligt att se och jag blev faktiskt lite rörd av de fina orden. Det värmde verkligen! Så tack så mycket om ni läser detta!

Nja, något vidare dramatiskt kan man ju inte påstå har hänt. Men jag ska köpa mig en ny säng för de pengar jag fick i 30årspresent av släkten. För jag har ju råkat fylla år som sagt. Känns faktiskt inte alls tokigt, ungefär som att vara 29 om jag ska vara helt ärlig.

Det blev en väldigt lyckad födelsedagshelg, började med att vännerna söp ner mig ute på stan efter släktkalaset. Hade inte alls förväntat mig denna uppvaktning. Dagen efter skulle vi upp tidigt och åka till Bakken, jag som är morgontröttare än de flesta trodde inte jag skulle ha en halv suck i helvetet att vakna i tid, speciellt inte eftersom min nattgäst låg och tjabbade med mig halv natten (av de 4 timmarna jag skulle få sova). Men på nån jäkla vänster lyckades jag vara den som var först på plats, lite lätt illamående. Men jag repade mig lagom till jag öppnade första ölen på tåget ner till Helsingborg.

Naturligtvis började det regna som fan nere i Danmark. Men jag fick en väldigt fin och färglad (äkta) peruansk poncho att ha på mig. Och för att bara se ut som en enkel trasmatta med hål för huvudet höll den faktiskt vätan borta väldigt väl. Trots att vädret inte var på vår sida hade jag himla roligt, och när vi kom hem igen tvingade jag mig ut på stan och lyckades beställa en av de starkaste redbull/vodka jag hittills smakat, den smakade i princip ingen redbull alls. Men jag klagar inte, Göran gav ju dessutom mig den till det gamla priset som den trogna kund jag är.

Efter det har det även blivit ytterligare en del festande. Fabbe fylde år, sen var det helg och allt sånt där, och nu börjar det ju dra ihop sig till Tall Ship Races. Om vi ska återuppleva förra årets intensiva festande vet jag inte, men man kan ju alltid göra ett försök. Visa att det än finns lite bläck kvar i gubbens penna så att säga. 

Om en timme slår klockan över till den 22/7 och jag blir officellt gubbe! Det känns faktiskt inte så hemskt som jag trodde för ett år sen. Jag vägrar inse att jag faktiskt är till åldern kommen. Så länge jag har roligt och folk har roligt med mig kommer jag fortsätta ha roligt. Oavsett ålder! Fast någonstans därinne finns ju en liiiiten liiiiten röst som säger att jag kanske skulle ta och rota mig nu. Och kanske är det så, men då gäller det banne mig att jag hittar någon som är värd det. Jag tenderar ju att inte lyckas så bra på det området, kan bara inte begripa vad jag gör för fel. Det kan ju omöjligt vara fel på alla jag träffar, det måste väl snarare vara hos mig felet ligger då va? Eller är det så att frasen "endast det bästa är gott nog" gör sig alltför påmind och tanken på att nöja sig känns väldigt främmande. Det kan låta löjligt, men jag saknar de där fjärillarna jag brukade få i unga dar (haha nu lät jag ju verkligen som en gammal stöt), när man bli alldeles varm i magen när man får ett sms eller ett samtal från henne. Den där känslan att det inte spelar någon roll om vädret är kasst, jobbet suger och plånboken är tom, så länge man tänker på henne känns allt bra. Jag har inte känt så på många år. Är jag helt dum i huvudet eller bara en hopplös hollywood-romantiker? Nåväl, ska bli spännande att se vad mitt nya decenium har att erbjuda. Kanske kanske kanske får jag uppleva någon av de ovan nämnda känslorna innan jag fyller 40?

Det återstår väl att se vad som händer och sker i framtiden. Imorgon när jag vaknar börjar mitt medlemskap i 30-klubben!

Idag tänkte jag faktiskt belysa ett spännande område. Jag har reflekterat en del över hela det här fenomenet med att nätdejta. Ska inte sticka under stol med att jag provat detta kontaktmedium både en och två gånger, med ganska varierat resultat. Fast i slutändan har det ändå blivit skit av alltihop.

Det sägs ju att det, tillskillnad från krograggen, är så bra med nätet. Man får tid att lära känna personen och känna om det klickar innan man träffas. Inte bara låta fyllan tala och sen ha ågren över den där ödlan som ligger och flämtar jämte en i sängen dagen efter. Det låter väl jättebra, inte sant?

Fast egentligen undrar jag om det verkligen funkar. Kan visserligen inte utgå från någon annan än mig själv, men visst är det lite märkligt att förväntningarna alltid verkar vara skyhöga och att det verkar jättebra när man ses och när man ses väldigt gärna vill ses igen, men att det sen blir knäpptyst? Denna nästintill oskrivna regel verkar anammas av den stora majoriteten som raggar folk på nätet. Det står jämt och ständigt att det är något seriöst som avses, och att one night stands inte är något för dem. Men det är i slutändan precis det som det blir. Nätdejten är det nya krogragget, fast med mycket mycket mer falskhet.

Det är som att illusionen bryts när de två personerna från nätet möts. De gulliga smsen upphör, likaså de spontana msn-konversationerna. Istället låtsas man som att allt är fint, det var trevligt att ses och vi måste måste göra detta igen, men har liiiite mycket att göra just nu. Kan se lite senare? Själv sitter man där och undrar vad det var för fel man gjort?

Eller jag vet inte... eller så är jag helt enkelt en förjävla tråkig människa i verkliga livet och förbannat trevlig när jag sitter bakom skärmen. Då föredrar jag faktiskt krograggandet, för då byggs inte några luftslott upp utan den bistra sanningen uppenbarar sig relativt omgående. Och skulle det vara så att man dagen efter känner att det här var ett rejält misstag (spriten är alltid bra att skylla på), så brukar det istället lösas genom att man inte byter nummer, inga hejdåkyssar, inga löften om att ses snart igen utan det räcker med ett "tack för i natt, ha det fint..ses säkert ute nån mer gång".

Tror fanimej jag använt den Petter-referensen förr i bloggsammanhang. Men skitsamma, det funkar ju alltid. Det går verkligen bra nu. Inne på min andra semestervecka, och trots att vädret inte hintat det minsta om att det faktiskt skulle vara mitten på juli så är det ändå ytterst behagligt att vara ledig.

Som om inte det skulle vara nog så har jag faktisk också sagt upp mig i torsdags. Lite märklig känsla faktiskt. Kunde inte riktigt förstå hur snabbt allt gick. Vaknade på tisdagsmorgonen av att telefonen ringde och det visade sig vara från bemanningen. De undrade om jag var intresserad av att jobba för dem, och att jag skulle ringa och prata med skolans rektor i så fall. Sagt och gjort, dagen efter var det intervju och jag fick jobbet om jag ville ha det. Ska bli otroligt kul och framför allt skönt med ett måndag-fredagsjobb.

Det blev helg och vännerna började sin semster så det var ju ett ypperligt tillfälle att gå ut och "fira". Vi bestämde oss för att bryta vår la coca-trend och faktiskt dra till något annat ställe. Blev att vi drog till James (som vi varit på väg till flertalet ggr innan men alltid fastnat innan). Skönt ställe med schysst musik som omväxling. Blev visserligen att jag gick hem lite tidigare än planerat, men det gjorde ingenting. Hade ändå så trevligt sällskap. Ska bli kul att ses igen.

Blev naturligtvis ett återbesök på James kvällen efter, också väldigt trevligt, fast jag märker att jag inte är odödlig och kan ligga på topp två kvällar på rad. Igår var jag bara en spillra av mitt forna jag. Inte så bakis utan mer orkeslös haha. Nåväl, det ryktars om lite öl ikväll igen, och det är ju faktiskt semester så det är ju bara att ta tjuren vid hornen.

Fyra dagar kvar till gubbåldern, känns faktiskt inte det minsta jobbigt. Jag har ju trots allt haft ett helt år på mig att bearbeta den kommande dagen. Så länge folk fortfarande tror jag är runt 23 så är det lugnt.

Blir en liten snabbisblogg nu så här innan jag ska gå och nana kudden. Imorgon är det sista arbetspasset innan semestern. Jag vill inte jobba, jag vill vara ledig...må det bli 23 snabba timmar.

Mindre än två veckor kvar till gubbdagen, är det då man ska bli vuxen och duktig? Bilda familj, ta ansvar och all sån skit? Njae jag fortsätter nog i samma hjulspår, fortsätter vara carefree och ta dagen som den kommer. Men en liten del av mig skulle nog faktiskt vilja bli lite involverad i någon annan igen. Fast i vanlig ordning blir det väl så att jag inte orkar med det. Tror helt allvarligt att ett gammalt ex fuckade upp min hjärna rejält med all den skit hon gjorde mot mig. Borde inte vara så, men det sitter där lite i bakhuvudet varje gång. Problem? Ja jag har nog det haha...

Två ynka jobbpass kvar innan fyra veckors härlig semester väntar. Längtar så!

Nu sitter jag här och är alldeles för trött. Blev inte mycket sömn i natt, fick spontanbesök av ett flickebarn jag språkat ett tag med på nätet. Sånt är alltid kul, och av någon anledning låg vi bara och pratade en massa medan klockan vackert tickade på, och naturligtvis sov jag ganska dåligt när jag väl somnade, som jag alltid gör när det ligger någon i sängen jämte.

Och nu som alltid när folk åker ifrån mig känner jag mig väldigt ensam. Det är rätt sjukt, spelar inte så stor roll vem det varit som besökt en, en god vän, mamma eller pappa, eller till och med en jobbig flickvän som man egentligen ville vara utan. Men just timmarna efter de lämnat en och man sitter i sin tomma lya är alltid lika jobbiga. Apatin infinner sig och man sitter bara och fånglor på datorskärmen i hopp om att någon ska underhålla en. Jag vet ju bättre, men kan inte låta bli. Jag är sällskapsjuk trots allt.

Nåväl, det är ju tur jag alltid har mitt lilla nörderi att falla tillbaka på. Tv-spel och framförallt RPGn är perfekta sällskap när man känner sig ensam. När man kan träda in i rollen som någon annan och bara vara...dessutom har jag ju en jäkla massa spel liggande som bara väntar på att spelas. Så jag kanske ska fälla ner locket på Vaion nu och iklädd rollen som Tidus bege mig ut med Yuna, Lulu, Wacca och gänget och spöa Sin? Jag tror det faktiskt...

Nu är det söndagskväll igen. Märkligt vad helgerna springer förbi. Nu jobbade jag visserligen på fredagen och natten till lördagen men likväl, time flies. Lördagen började jäkligt bra med att jag åkte hem till mor och far med lite frallor. Alltid trevligt med lite frukostsällskap. Men det blev ingen längre visit, jag hade nämligen lovat mina kära vänner att jag skulle hålla hov denna lördagsafton. Alltså behövde jag åka hem och städa lite i min rövarkula.

Till saken hör att jag är en förbannat stor tidsoptimist, tänker alltid att jag ska hinna göra tusen och åter tusen saker. Även så denna lördag. Jag hade nämligen mitt upp i alltihop lyckats boka in en fika på stan på eftermiddagen, tänkte att det var lugnt då det skulle gå ganska snabbt att dammsuga av och moppa golven samt rengöra badrummet. Det tog lite längre tid då jag hade massa annat som också behövdes tas i tu med. T ex att dumpa all jäkla reklam i återvinningen, sortera den saliga blandningen som hopat sig på vardagsrumsbordet plus att jag skulle sortera min rena tvätt.

Tur i oturen gick bussen för min fikadejt en halvtimme senare så jag hann att bli klar med allt och ändå vara i tid, men när gästerna sen kom på kvällen och lägenheten såg ut som ett bombnedslag efter en kvart kändes det som det varit förjäves. Men förhoppningsvis tyckte de nya ansiktena i gruppen det såg trevligt ut här hemma.

Kvällen och natten blev i stora drag mycket trevlig, dock lite tråkig attityd från ett håll, men jag orkar inte lägga någon större energi på detta. Jag vet inte varför jag alltid får ovett men det är väl något hos mig som kanske inte uppskattas? Blev inte jättemycket sömn då det lågs och pratades till långt fram på morgonen för att sedan bli väkt redan vid nio-tiden haha. Men jag tjuvade faktiskt till mig några små powernappar innan pizza-folket kom hit för den traditionella bakispizzan.

Som avslutning på helgen blev det även en sväng på bio. Super 8 stod på programmet och var en överlag bra film. Men jag undrar om inte herr Spielberg fått lite idétorka och dammat av sin ca 30år gamla klassiker E.T och klätt den i outfit från 2011? Nu blir det i alla fall sängen för undertecknad så får vi se vad för äventyr som väntar imorgon.

Sitter här och känner mig helt förlamad i huvudet. Tankekraften är inte riktigt på full styrka. Kan nog bero på värmen. Samtidigt känner jag ett otroligt festivalsug. Det var ju som bekant ett antal år sen jag var på en "riktig" festival. Både Metaltown och Sonisphere är förvisso trevliga, men finns där ingen camping är det inte en "riktig" festival i mina ögon.

Skulle egentligen åkt med vännerna till Siesta denna helgen. Men ekonomin var inte riktigt på min sida så jag fick stanna hemma istället. Men jag tog mig ett eget litet äventyr ner till Malmö för lite fika, snacka lite skit och med avslutning på rockabillyhak. En riktigt kul lördag som enbart dämpades lite av min förbannade skoskav. Som tur var fick jag ett sånt där skoskavsplåster, annars vet i fan hur hälen min sett ut idag. Nu sitter jag hemma i soffan och pustar och har lite lätt sveda i foten. Får nog låta de skorna vila i garderoben ett tag nu.

Nästa helg är det Sweden Rock och jag ska så klart inte dit (inte alls bitter - ooh nej!). Jobbar naturligvis, men det hade varit riktigt kul att åka då det är fruktansvärt många bra band i år. Jag får väl helt enkelt roa mig med något annat nästa vecka när alla lyckliga själar står nere i Norje och avnjuter Ozzy, Iced Earth, Judas Priest, Helloween och massa massa fler.

Dagens låt:
King Diamond - Trick Or Treat