rechuck

Jag kommer nog alltid tänka lite extra denna dag. För 14 år sen (det är inte klokt hur snabbt tiden gått) var jag vid den här tiden på väg hem från min första dejt med vad som senare skulle bli min flickvän de kommande sex åren. Den känslan jag hade i magen då har jag inte haft på hur länge som helst. Minns hur nervös jag var när jag gick och frös på Storgatan innan vi skulle träffas. Ett tag var jag beredd att vända om och åka hem, men som tur var gjorde jag inte det. Det blev ju ganska bra ändå. Hela tiden hade jag Rhapsodys Wisdom of the Kings malandes i huvudet. Tror knappast jag någonsin kommer känna samma känsla, men det skulle vara kul att i alla fall få någorlunda pirr i magen igen.

 

Rhapsody - Wisdom of the Kings

 

 

Ibland blir jag bara jäkligt låg. Oftast när jag fastnar i minnen från förr. Jag vet inte om jag har nån form av fobi för framtiden för helst av allt skulle jag vilja vrida tillbaka tiden en 15-20 år eller så och stanna klockan. Inte för att det egentligen var bättre då, eller var det verkligen inte det? Utan för att jag hade hela livet framför mig. Visst, vid 31 års ålder är livet knappast över, men tanken om hur mitt liv skulle bli kontra hur det faktiskt blev är bara fruktansvärt tråkig. När jag kanske var 13-14 var min bild av den vuxna David (30+) en kille som hade ett välbetalt jobb, gärna utomlands, fru/sambo/flickvän/whatever, kanske även en liten knodd eller två. Men allt det var så långt i framtiden. En evighet bort. Mina planer på att lämna Sverige, i alla fall för en tid, grusades väl mest på grund av diabetesen som gjorde mig till en ganska feg varelse när det kommer till resande. Har alltid varit lite rädd för sjukvård utomlands, och att insulin och sånt är gratis är absolut ingen självklarhet utanför Svea rikes gränser. Att jag sen valde att bränna bort allt mitt studiestöd på något så underbetalt som läraryrket har jag bara mig själv att skylla. Trodde att det skulle vara kul att jobba som lärare men blir bara mer och mer bitter över skolväsendet för varje dag jag vistas där. Relationsstatusen är väl egentligen inget jag är bitter över, har inte träffat den rätta helt enkelt. Kanske har jag för höga krav, kanske är jag en svår person att leva med. Det har inte funkat så vidare bra de senaste sju åren i alla fall hehe.

 

Som lite extra salt i såret (eller socker på kakan för en diabetiker) lyckades jag av en slump ramla in på en gammal väns facebooksidan. Han finns dessvärre inte längre med oss, och vi hade knappt någon kontakt de sista 10 åren. Men när jag såg bilderna kom jag osökt att tänka på "den gamla goda tiden" och hur mycket jag faktiskt saknar både honom och den. Får väl helt enkelt nöta lite gamla goda låtar från den tiden för att peppa upp mig igen.

 

Bad Religion - I Want To Conquer The World

 

 

I somras fick jag en känsla av att jag ville göra något annat än att skriva en personlig blogg. Att jag ville skapa något nytt och revolutionerande som skulle locka tiotusentals läsare (nåja det var kanske lite överdrivet), och jag satt och grubblade och klurade. Hade tänkt att jag skulle ta en lite paus från rechuck och fokusera på det andra.Trots att jag lyckades vaska fram några, enligt mig själv, ganska bra idéer så fick jag aldrig tummen ur att börja. Men det blev visst en paus härifrån i alla fall. 

 

Nåväl, har egentligen inte hänt så mycket att skriva om. Jag blev arbetslös, fick vikariat och sen nu har jag fått ett vikariat till, som jag hoppas kommer vara ett tag. Upptäckte att ett par byxor jag köpte i påskas och som var ganska tajta har blivit mindre tajta, vilket är kul. Finns kanske hopp om isterbuken trots allt haha. På damfronten intet nytt, men å andra sidan känner jag mig faktiskt ganska till freds med mitt singelliv. Kan kanske bero lite på att jag spelat ganska mycket tv-spel på sista tiden också haha, men det talar vi tyst om.

 

Amon Amarth - Cry Of The Black Birds

 

 

 

Längesen sist nu. Trodde ju för en stund att jag skulle kunna klara av att uppdatera med jämna mellanrum. Massa stuff som hänt som jag funnit bloggvärdigt. Bland annat en konsert med massa Savatage (men det kommer kanske senare). Nu tänkte jag i alla fall fylleblogga lite, som omväxling.

 

Egentligen hade jag en jävligt trevlig afton, började ute hos Johan vilket alltid är kul då vi träffas alldeles för sällan. Hamnade i stan sen och det fortsatte med hög trivselfaktor. Men som alltid ska man få höra massa okvädelser om att jag bara träffar fula tjejer, är snål och grinig. Ibland är det nog. Orkar inte med det längre, har jobbat hårt de senaste 20 åren att inte låta mig provoceras av folk, men det finns en gräns. I detta fallet valde jag bara att säga att jag inte uppskattade den skit jag ständigt får höra och gick helt sonika hem.

 

Känns faktiskt riktigt bra att bara kunna komma hem och skita i allt för en gång skull. Inga ragg således men vem orkar bry sig? Inte jag, tror faktiskt jag börjar tröttna lite på mitt lösaktiga liv. Kanske ska återgå till mitt gamla tonårsliv där tv-spel och musik var de två viktigaste faktorerna i universum. Tål att tänkas på, nu blir det i alla fall sängen (ensam - fan så najs att inte bli väkt hela tiden av diverse oljud och rörelser) haha.

 

 

Avantasia - Death Is Just A Feeling

 

 

 

Det är lustigt att det alltid är samma gamla visa. Jag visste ju att det skulle skita sig, och det har jag ju haft på känn ett tag också, så det var väl föga förvånande. Samtidigt ganska skönt för då slipper jag ju gå och grubbla. Men är det inte lustigt att det alltid är samma gamla visa? Kanske är det jag, kanske har jag otur, jag vet inte längre. Äh skitsamma, nu är det snart semester. Ska bli skönt, fast det är klart, hade man haft lite pengar med så kunde det ju blivit riktigt kul, nu får jag väl ligga och sträckglo på Rederiet i två veckor. Känns så jäkla dumt att bli bjuden av sina vänner hela tiden (även om jag absolut uppskattar det). När eller om jag får ordning på mitt liv ska jag bjuda igen. Var så säkra!

 

Dagens låt:
Freddie Mercury - Living On My Own

 

 

Här kommer naturligtivis låtarna också...

 

Savatage - When The Crowds Are gone

 

 

Savatage - Sleep

 

Jag vet, jag borde egentligen inte säga något med tanke på att allt brukar skita sig då. Fast å andra sidan brukar jag vara ganska restriktiv när det gäller sånt här och det brukar  ändå skita sig. I alla fall, igår drog jag ner till Helsingborg för att träffa en tjej. Visade sig vara en jättetrevlig flicka, så istället för att åka hem senare på kvällen blev det istället att jag åkte hem nu ikväll istället. Lite galet jag vet, men tiden bara flög iväg. Länge sedan jag haft så trevlig på en "dejt". Hoppas nu verkligen detta leder någonstans.

 

Sen har det ju varit midsommar också, tycker ofta att alla sådana aftnar är lite överskattade. Nästan alla skulle iväg på olika håll och det såg länge ut som att det bara skulle bli jag och Fabbe. Slumpade sig så att jag fick besök från Stockholm och att jag hade en lillebror som var trött och missade bussen dit han skulle så vi blev ett litet gäng som satt hemma hos mig och hade trevligt. Hamnade inne på James senare där jag träffade lite andra bekanta. Midsommar blev, det halvkassa vädret till trots ganska trevligt till slut.

 

Dagens låt:
Kreator - Victory Will Come

 

Ibland känns det som man stigit in i en tidskapsel och flyttats bakåt i tiden, närmare bestämt sex år bakåt. Började mitt "sommarjobb" idag på Brickpack. Sommarjobbade där sommaren 2006 och satt då på samma maskin och gjorde samma packningar. Rätt kul att när man satt där nu igen kändes det som att det inte som det gått så pass lång tid. Dock var det ju lite annat folk som jobbade där nu, och denna gång slapp jag tofflor utan fick ett par riktiga skor.

Trött har jag blivit i alla fall, längesen jag kände att det kanske vore bäst att lägga sig redan halv elva på kvällen. Än så länge inga planer inför midsommar heller, men det ordnar sig nog. Det brukar det alltid göra.

Min älskade lillebror var ju gullig nog att bjuda sin gamle storebror på ett lördagsbesök på Metaltown. Var ju mer eller mindre tvungna att titta på Anthrax när de i är i Sverige för tredje sommaren på rad. Har nästan blivit lite av en tradition. Väderleksrapporten spådde föga förvånande regn (vad annars när jag ska på utomhusfestival?), men när vi drog upp mot götet sken solen. Kom dock lite väta senare under kvällen, men det lyckades pricka vår matpaus så det gjorde inte så mycket. Och det som föll under Anthrax spelning var bara svalkande.

Programmet så inte jättespäckat ut med band jag ville se, men vi kände oss ändå ganska nöjda när vi åkte hem strax efter att Slayer klivit upp på stora scenen. Slayer i all ära, men tre gånger räcker gott för mig. Däremot såg jag följande:

Pain
Blev dessvärre inte hela konserten då det tog lite längre tid att köra till festivalen än planerat. Men det jag hörde lät bra, och Peter Tägtgren är ju ändå Peter Tägtgren. Inte jättemycket folk i publiken men det blev ändå ganska trivsam allsång i slutet med Shut Your Mouth.

Skitarg
Överlappade tyvärr med Pain så även här kunde vi inte se hela spelningen utan fick nöja oss med sista 15-20 minuterna. Jag gillar Skitarg, de gör det de gör och de gör det bra. Fast jag kanske börjar bli lite gammal för att tycka det är jätteroligt med alla snoppskämt, uppblåsbara kön och kuksugande till höger och vänster. Men det var kul att se dem i alla fall.

Candlemass
Sveriges främsta doom metal-akt är något jag länge velat se. Inte jättemycket publik, stod ganska ledigt nästan längst fram. Kul att se, men lite tråkigt att de körde så mycket nytt material. Hade gärna hört fler gamla godingar.

Killswitch Engage
Började kolla på Killswitch men så kom det där regnet så vi gick och hämtade våra ponchos istället. Har inte lyssnat överdrivet mycket på dessa gossar, men det var kul att få höra de få låtar jag faktiskt kunde live. Publiken verkade dock inte hindras av ösregnet utan var lika glada ändå.

Hammerfall
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Gillade Hammerfall ganska mycket 1998-1999 eller så, men efter det har jag tröttnat rejält på dem. Tror detta var sjättegången jag ser dem live med. Kändes inte riktigt nödvändigt så vi passade på att äta istället. Joacim hade nog dessutom fått uppfattningen om att alla som var på Metaltown var arga kids som aldrig lyssnat på annat än dödsmangel. Kommentarer som "Ni vet inte vad vinylskivor är va?" "Hur många här är det som ser Hammerfall för första gången?" och "Ni behöver inte vara så arga, melodier kan faktiskt vara bra också" fick i alla fall mig att känna att han nog trodde han spelade för fel publik.

Anthrax
Så var det äntligen dags för kvällens första huvudakt för bröderna Dahlgren. Vet inte riktigt hur jag ska förklara spelningen. Eufori? Det var helt fantastiskt. Gubbarna i Anthrax så riktigt laddade ut och publiken var helvild. Som grädde på moset fick vi äntligen höra ett stycke av "I'm The Man", något jag aldrig i min vildaste fantasi skulle våga hoppas på. Visst det regnade stundtals under den timme de spelade, men vem brydde sig när man det serveras en stor portion adrenalinladdad thrash metal?

Mastodon
Så kommer vi till kvällens stora sömnpiller. Kan visserligen bero på den urladdning som skedde efter att Anthrax gått av scenen, men tråkigare band har jag aldrig skådat. De sa inte ett ord mellan låtarna, och för mig som knappt lyssnat på dem var det inte helt lätt att veta när en låt slutade och en annan började. Nä det här var verkligen inget vidare.

Sabaton
Att jag inte tidigare sett Sabaton är nästan lite pinsamt, men tänkte råda bot och bättring på detta denna afton. Tråkigt nog skulle de krocka med Dark Tranquillity så jag fick nöja mig med den första halvtimmen framför dalmasarna. Hade jag sett hela spelningen kan jag tänka mig att den varit riktigt bra.

Dark Tranquillity
Bröderna Dahlgrens andra huvudakt, kan inte förstå att det tagit mig 14 år att äntligen få se detta band. Kul att se dem på hemmaplan dessutom. Min första tanke var att det måste vara en skämt att de skulle spela inne i Close-up tältet istället för på en av de större scenerna. Men när jag väl kom dit tyckte jag istället det var bra. Det blev väldigt mysigt och intimt där inne. Sångaren Stanne verkade väldigt ödmjuk mot publiken och gav sig dessutom på att publiksurfa ut till mixerbordet bara för att även de som stod längre bak skulle få känna sig delaktiga. Spelade många av mina favoritlåtar, men lite synd att de inte spelade några av de gamla låtarna. Hade gärna sett hört Punish My Heaven eller nån annan goding från de tre första skivorna. Men överlag var det en mycket trevlig spelning. Dock kunde ju inget annat band mäta sig med Anthrax.

Kort och gott var det en riktigt kul lördag, skulle egentligen gått in till stan och tagit en öl när vi kommit hem men klockan hade blivit ganska mycket och vi var rätt trötta efter allt hoppande, skrikande och headbangande så det blev raka vägen hem till sängen istället. Skönt med en vit helg som omväxling faktiskt...

Om lite mer än 12 timmar är det dags att bege sig mot Siesta! Ska bli riktigt kul och jag hoppas vädret inte är för överjävligt. Slog mig precis att jag inte varit på festival (med smutsigt tältande) sen SRF 05. Det är fanimej på tiden nu.

Kommmer vara trött som ett as imorrn eftersom jag är uppe fortfarande och ska vara på jobbet om sex timmar. Men det gör inget. Haft en trevlig kväll med trevligt sällskap och ett smärre "That 70's Show"-maraton. Klart värt lite förlorad sömn.

Dagens låt:
Kiske/Sommerville - If I Had A Wish

Två dagar på rad? Herregud! Grabben måste ju vara sjuk eller nåt.

Nåja, när jag gav mig i kast med att nöta ner det enorma berg av disk som hopat sig i köket efter helgen stod jag och funderade. Brukar bli så när jag gör något tråkigt för att få tiden att gå. I alla fall, kom fram till att jag inte tycker om att vara ensam. Känner mig faktiskt ganska ensam stundtals, även om mängden glas i vasken säger annat (då jag själv oftast använder samma glas flera gånger). Kom således att tänka på att man ofta genom åren gjort sig lustig över mitt sociala samspel med diverse damer. Får ofta det att låta som att jag skulle dejtat en massa tösabiter till höger och vänster, fast egentligen är det inte särskilt många. Eller ja, jag vet inte, det beror ju på vem man jämför med, men det kanske i stället grundar sig på den variation av speciella individer jag lyckats introducera till vännerna genom åren.  Tänkte därför sammaställa en liten lista med några guldklimpar, namn utelämnas av naturliga själ, och ja, jag är fullt medveten om att en sådan lista kan vara lite av ett dejtingsjälvmord om potentiella framtida flickvänner någon gång skulle läsa detta, för vem vill läsa om sin pojk/flickväns gamla ragg?

Icke desto mindre kommer nedan listan. Gamla vänner kan nog känna igen de flesta, nyare bekantskaper har kanske hört delar av "äventyren" och för er som inte hört något. Lid lite med mig okej?

1. Dalkullan
Det var väl lite här trenden med dåliga flickor började. Naturligtvis började allt bra, men ganska snart övergick det till konstiga ryck som att jag inte fick dricka läsk, inte äta skräpmat, inte tveka när man skulle beställa mat eller dryck ute. Gud förbjude om jag råkade stå lite för närma henne om hon satt på en stol och jag stod upp. Naturligtvis var jag "kär i hennes kompis" när hon blev lite onykter och som grädde på moset stal hon ett par skor samt de pengar jag varit snäll och lagt ut för henne när hon skulle komma ner till Halmstad en gång.

2. Den manipulativa och bedragande
Verkade till en början som Dalkullans raka motpol, men visade sig snart vara den värsta människa jag någonsin träffat. Var ute och söp 5-6 kvällar i veckan, umgicks mer med mina killkompisar än med mig och bedrog mig slutligen med en av hennes jobbarkompisar (om det kan ha varit någon före honom har jag inga uppgifter på), berättade dessutom om otroheten på julafton av alla dagar. Troligen lite som hämnd för att jag slängt ut henne två veckor tidigare. Försökte några månader senare låna pengar i mitt namn vilket resulterade i en polisanmälan från mig.

3. Den (alldeles för) unga
Egentligen inget direkt fel på henne, förutom hennes unga ålder, och med allt vad det hörde till. Typisk tonårstjej med andra ord. Kändes mer som ett litet försök att verka cool och dejta en äldre kille. Blev i alla fall väldigt påfrestande för undertecknad. Slutade dessutom bara höra av sig helt utan anledning.

4. Den psykotiska
En riktigt spännade individ detta. Tyckte redan vid första dejten att hon verkade lite skum, men tänkte att man inte ska vara för snabb att döma. Med facit i hand borde jag kanske litat på min magkänsla. Efter att ha träffats två gånger kändes det som om hon trodde vi var tillsammans och började planera massa saker vi skulle göra långt fram i tiden. Fick ett psykbryt på mig en söndag då jag varken svarat på hennes sms eller på msn på ca 2 timmar. Till mitt försvar låg både mobil och dator inne i sovrummet och jag satt ute i vardagsrummet och kollade film och käkade pizza med mina vänner. Hon började kalla mig player och att jag var helt dum i huvudet, att jag skulle dra åt helvete osv. Några dagar senare hörde hon av sig och undrade om vi inte kunde vara vänner i alla fall, vilket jag snäll som jag var gick med på. Helt plötsligt började hon nästla sig in i vårt gäng lite både här och där och hade slutligen sex med en av oss. Väljer här att utelämna vem då han troligen inte vill skylta med detta offentligt, ni som vet - ni vet. Hon försökte sen under mer än ett års tid få mig att komma och hälsa på henne och hennes nya pojkvän, vilket jag vänligt men bestämt tackade nej till. Ett halvår senare får jag ett hatmail på facebook från henne, där hon uttrycker vilken dålig människa jag är för att jag aldrig hör av mig och inte vill träffa henne, och att hon nu tänkte ta bort mig som vän. Good riddance I say!

5. "Papa Dave"
Lite udda titulering, men jag kan inte riktigt komma på någon bättre pseudonym i detta fall. Väldigt speciell flicka detta med. Hon var i princip som en kvinnlig variant av min vän Fabbe. Dock ska väl tilläggas att Fabbe har lite bättre koll på det mesta än vad hon hade. Det gick inte riktigt att föra en normal konversation med henne, tog jag med henne ut på krogen fick jag per automatik ingå i förälderrollen och se till att hon inte drack för mycket. För när hon blev full blev hon helt dum i huvudet. Borde dragit öronen åt mig redan vid första tillfället, men man är nog lite dum själv ibland så jag fortsatte ju träffa henne. Men det lite halvpsykotiska började ju naturligtvis när jag förklarat att jag inte ville vara tillsammans med henne. Inte förrän jag rakt ut sa till henne att jag inte ville vara tillsammans med henne verkade hon förstå. Trodde jag, naturligtvis började kort därefter fyllesamtalen, att det var nåt fel på mig som inte gillade henne. Halvhjärtade desperata försök att få mig tillbaka blandat med lite oförskämdheter och illa dold bitterhet.

I retrospekt så kanske det inte är så konstigt att jag ibland känner det lite hopplöst att hitta en "normal" tjej. Fast jag har en ganska god känsla om att det faktiskt finns en bra tjej därute...får väl se vad framtiden har i sitt sköte helt enkelt.

Ännu en söndag, känns lite märkligt att man ska gå och jobba imorrn igen efter att ha varit ledig i fyra dagar. Men men, det är väl bara att inse att verkligheten knackar på dörren. Något som stör mig lite är att jag kom precis på att jag har glömt köpa bröd till imorrn. Verkligen illa, hur ska det då gå med frukosten?

Det blev bara en utekväll precis som planerat, långlediheten till trots. Känns bra, fast nästa helg blir det säkert dubbelhelg igen. Maskinen på kåren på fredag, vilket innebär fest, och att sitta hemma en lördagskväll låter inte riktigt som jag. Då får det vara något speciellt som händer. Att man ska träffa nån eller så. Inte bara sitta hemma själv i soffan och dega.

Idag har varit en väldigt lugn och sansad söndag. Sov ovanligt länge, nattgäst till trots. Sen har söndagen spenderats i sällskap med soffan, kudden, filten och ovan nämnda gäst fram till för ungefär en timme sen. Har inte lyft särskilt många fingrar idag haha. Men likväl har det varit en ytterst trevlig söndag. Har absolut inget emot om det blir fler sådana. Fast det känns nästan lite ensamt nu när man omgivits av människor konstant i över 24 timmar. I alla fall, känner mig helt slut nu så här på kvällskvisten, varför är lite av ett mysterium då jag inte gjort något direkt energikrävande. Men att inte göra något kan ju vara nog så ansträngande.

Dagens låt:
3 Doors Down - Kryptonite

Börjar bli lite tröttsamt att jag alltid glömmer bort att uppdatera bloggen. Tänker allt som oftast "när jag kommer hem ska jag blogga lite" eller "det ska jag göra innan jag går och lägger mig". Men naturligtvis blir det aldrig så, vilket är lite märkligt då jag helt ärligt inte har mycket för mig i mitt liv. Äta, sova, jobba, slöa typ. Kanske slänger in en och en annan promenad stundtals. Haha fasen vad illa det lät, men så enkelt är ter sig mitt liv.

Har funderat lite på mitt helgnöje - att hänga på krogen och dricka öl. Kanske borde trappa ner på det. Bevittnade det blekfeta spektaklet som är min mage innan jag gick in i duschen igår kväll. För 10 år sen kunde jag inte ens drömma om att jag skulle se ut så här när jag var 30. Då var det snarare tvärtom att jag tyckte jag så alldeles för mager och tanig ut. Måste dock erkänna att jag tycker att jag ser bättre ut idag än då. Kanske inte just om magen, men i övrigt. Så kunde bara den försvinna skulle jag vara ganska nöjd Med denna lilla parantes i åtanke så antar jag att magen består av pizza, öl och annat skräp relaterat till helgernas festligheter.

Har tagit ut komp på fredag så jag får långledigt nu så här i Kristihimelfärdstider, min första tanke var att det blir perfekt med massa festdagar. Nu tänker jag istället att det nog blir en kväll i alla fall. Men att jag ska vara hemma mesta delen av helgen. Fredag blir förhoppningsvis lika trevlig som gårdagen blev, även om det mest blev tv-tittande så uppskattar jag den okomplicerade känslan som infann sig. Lätt att snacka, skratta och bara vara. Sånt gillar jag!

Ska försöka ta mig en liten powernap nu då det bara blev 4,5 timmes sömn i natt. Måste ju orka åka hem och vinka av mamma och pappa innan de åker till Turkiet. Är ganska så jättemycket avundsjuk, hade också velat ligga och gotta mig i solen i en vecka eller så. Kanske få lite färg på magen så den inte längre är blekfet, utan bara fet...

Dagens låt:
Johnossi - No Last Call

Då sitter man här ännu en söndagskväll tisdagskväll. Det känns verkligen som söndag idag. Vilket mindfuck! Nåväl, denna gång ska jag inte gnälla (så mycket), det har varit helt fantastiskt väder idag. Då kan man ju omöjligt gå och grubbla och ha sig. Perfekt väder att vara ute och köra nercabbat också. Tog en tur med brorsan och käkade lite glass och hade det allmänt trevligt. Inte vidare bakis heller...Valborg brukar bli en lyckad tillställning (fast jag har dessvärre jobbat de föregående två åren), denna kväll var inget undantag. God mat, god dricka och trevliga vänner. Kan knappast bli bättre. OK, det fanns två saker som kanske inte var helt perfekta (nu kommer gnället).

Det första var att iMessage fick nått spel och valde att inte leverera två sms förrän 18 timmar efter att de skickats, vilket gjorde att mina stackars vänner fick stå och vänta utanför en förfest som inte fanns. Men det löste sig som tur var.

Det andra var lite allvarligare, nämligen den otroligt otrevliga taxichauffören som kom och skulle hämta oss när vi ska in till stan. Vi har beställt för sex personer, och när han kommer vill han ha 200kr svart. Säger att han ska sätta igång taxameter då det knappast kostar 200kr in till stan. Han börjar bortförklara sig om att han inte kan ställa in taxametern för att vi är sex pers. Det blir en del otrevliga meningsutbyten och det slutar med att vi går ur taxin med hälsningen att vi ringer en annan taxi istället. Nästa taxi kommer på mindre än 10min och taxiresan slutar på 150kr istället.

Så slutgnällt för den här gången. Kvällen på stan blev även den lyckad. Fast det var ju en jäkla massa folk överallt. Men det gjorde inget, bror lilla var billion dollar baby och lekte kung i baren med den ena shotbrickan efter den andra. Och som grädde på moset träffade vi ju de stackars människor jag lurat iväg på den icke-existerande förfesten. Så kvällen slutade jättebra, på alla sätt och vis!

Jag måste börja med att säga att jag inte alls tänkt gå ut ikväll. Ingen ville eller kunde liksom. Men så fick jag en frågan om jag skulle ut av en dambekant jag träffade några veckor tidigare. Styr ju snabbt som attan ihop ett litet förkalas bara för trivselns skull. Hon tar med en tjejpolare, på pappret verkar allt bli jättebra. Blev det det? Knappast, jag kan väl aldrig ha sådant flyt?

Att tjejerna kom en halvtimme för sent är skit sammma, jag är alltid kass på att hålla tider. Men att de redan efter en timme plötsligt ska gå på en annan förfest bådar illa. Var vi så jävla tråkiga?

Innan de lämnar oss får jag flera gånger höra att jag ska höra av mig när vi är på väg till stan, vilket som den snälla gosse jag är givetvis gör. Får jag nåt svar? Vad tror ni? Klart jag får! INTE!!!! Nä min mobil är lika torr och död som en konserverad fågel på naturhistoriska muséet. Strax efter två skramlar det till i telefonen. Man undrar vart jag håller hus. Jag svarar och får ett kryptiskt svar tillbaka. Efter ett par minuter dyker hon upp med en kille i släptåg. Vill väldigt gärna att jag ska presentera mig för snubben, vilket jag som den väluppfostrade pojke jag blivit uppfostrad att vara gör. Killen i fråga verkar trevlig, min ladyfriend verkar mer än en aning överförfriskad. Efter en stund har hennes tunga hamnat i killens mun, och jag känner bara en djup trötthet. Varför överhuvudtaget bemöda sig med att försöka träffa mig när man uppenbarligen inte bryr sig det minsta? Missförstå mig rätt, jag är ingalunda främmande till begreppet fylleragg, men jag brukar i alla fall ha den goda smaken att inte locka till mig en andra part om jag tagit sikte på nåt annat. Men ack, alla är vi olika. Tack världen för att du visade mig ännu en gång hur falsk och rutten det verkliga livet faktiskt är. Ja jag vet att jag kanske överdramatiserar nu på fyllan, och jag dömer på inga sätt tjejen i fråga. Men jag vill ju faktiskt tro att det finns något gott i några flickor där ute, men jag ser aldrig det. Och om jag mot förmodan ser det så är det oftast i någon jag inte hyser några känslor för... Vilket dilemma!

Men om man bortser från allt vad fruntimmer heter hade jag en ovanligt trevlig kväll med Fredrik och min bror. Det var längesen vi hade ett korvkalas i den gamla skolans anda.

Längesen jag postade nykter, längesen jag postade överhuvudtaget. I alla fall, jag glömde helt bort en lite helgritual jag har. Nej jag menar inte dricka ansenliga mängder öl och drälla runt på stan...För det gjorde jag naturligtvis! Jag pratar om att raka bort det fjantigt lilla ludd jag får i ansiktet. Kallas visst skägg har jag hört. Min skäggväxt har aldrig varit vidare imponerande, vilket jag i mångt och mycket tycker är himla skönt. Har vänner som skulle behöva raka sig både morgon och kväll. I alla fall, jag rakade mig således icke i helgen. Nu har det alltså gått ca en och en halv vecka sen hyveln senaste skalade mitt ansikte, och jag ser ut att ha något som hos vanliga dödliga skulle klassas som "tredagars".

Det var verkligen evigheter sen denna ansenliga tid passerade mellan raktillfällena och jag har noterat en liten rolig detalj med min ansiktsbehåring. Längs käkbenet har skägget en mörkare nyans, typiskt för en kille med råttfärgat hår som jag. Men sen mustaschen och på hakan är det blont. Visst finns det lite blonda strån blandat med de mörkare på kinderna också, men hakan är av majoritet blond. Tänk hur kul det skulle se ut om jag skulle (lyckas?) odla mig ett helskägg. Kanske inget jag bör fördjupa mig i?

Dagens låt:
Bruce Dickinson - Tears Of The Dragon