rechuck

Nu har det nog slagit slint helt på människan. Först bloggar han inte på nästan fyra månader, sen kommer det tre inlägg på lika många kvällar. Och detta helt utan att det inträffat något speciellt i hans liv.

Fick ett lustigt telefonsamtal idag (ungefärligt citerat).

- Hej det är David.
- Hej det här är hmmbafda Nfnafsson. (eller något, svårt att höra då det var väldigt nasalt)
- Jaha hej hej.
- Nu ringer jag och är ute i väldigt god tid, nästan ett helt år. För det är ju så lång kö på ballongflygning.
- Ehhh jaha...men jag tror nog att du har ringt fel.
- Nä, jag har nog fått fel nummer. 070*******?
- Ja det stämmer, det är mitt nummer. Men jag sysslar inte med ballongflygningar.
- Inte?
- Nej.
- Men varför har jag då fått ditt nummer?
- Ja det kan jag inte svara på tyvärr.
- Nähe, men varför skulle jag få ditt nummer för...nä jag ser att jag har ett annat nummer här med. Då provar jag det.
- Ja gör det.
- Förlåt så mycket att jag störde.
- Ingen fara!

Nog för att jag är full av varmluft stundtals, men ballongflygning?

Dagens låt:
Eric Gadd - Bara Himlen Ser På

Annandag påsk 2010 har varit en riktigt avslagen dag. Dagen börjar med att jag känner mig sjukt trött och frusen. Lyckas ta mig ur sängen strax efter två-tiden för att stoppa i mig lite mat. Sen blir det att dra sig mot Vallås för att slänga på sommardäcken på bilen. Passar då på att hjälpa mamma och pappas grannar med deras dator. De blev jätteglada och tacksamma trots att det var väldigt enkelt. Fast så är det väl alltid, vet man inte hur något fungerar spelar det inte så stor roll hur lätt det är. Det var i alla fall kul att få lite uppskattning när man gjort något.

Men sen kom tröttheten igen, så jag intog min käre brors säng med en bok och lite spotifymissbruk. Lyckades även fjäska till mig lite kvällsmat. Inte dumt det. Nu när jag väl är hemma igen funderar jag på om det inte är läge för en tidig natt ikväll. Sova ut så jag är pigg imorgon när vi återigen ska ha möte på jobbet. Jag har förresten äntligen bytt tillbaka till den gamla designen. Skulle gjort det redan i somras, men ni vet hur det blir ibland.

Dagens låt:
The Cure - Boys Don't Cry

Det var alldeles för länge sen jag skrev någonting här nu. Har helt enkelt inte haft lust, haft fullt upp som vanligt med både det ena och det andra. Men så tänkte jag väl att jag ändå borde ge ifån mig ett litet livstecken trots allt. Om det nu skulle vara någon som läser - eller vad säger jag, mina läsare är ju tusentals haha.

Tänker inte skriva så mycket gammalt mög här nu, utan fokuserar istället på de senaste dagarna. Natten till skärtorsdagen tog jag tag i något jag lovade mig själv att göra redan när jag fyllde 25 för snart fyra år sen. Jag började skriva ner en liten sammafattning av mitt liv. Mina memoarer kanske man kan kalla det. Det var skoj att sitta och tänka tillbaka till de tidigaste åren av ens liv. Många minnen som kom tillbaka. Hoppas bara jag får inspiration till att fortsätta ett tag till på dem. Kan vara kul att ha nån gång i framtiden om inte annat.

Nu när natten går sakta men säkert mot påskens sista dag kan jag väl sammanfatta påsken med ett ord. Alkohol. Det började redan på Skärtorsdagen, det skulle drickas öl, gå till Mårtenssons och ha skoj. Det blev väl helt okej, men inget utöver det speciella. Långfredagen var som valigt en tripp ner till Laputa för att svulla lax och andra godsaker hos farmor och farfar. Sen var det påskafton innan man ens hann blinka.

Som jag stressade, min käre bror och kusin hade enigt uppgift bjudit in massor av både känt och okänt folk så den där lilla ordningsamma människan i mig sa åt mig att lägenheten skulle vara anständig. Nu kom det iofs inte så många, vi var bara tolv stycken, och jag kände de flesta så det var ganska lugnt ändå. Kvällen blev ganska rolig, och det rann ner ganska mycket skit i min strupe, men trots detta överlevde jag morgonen efter utan allt för stora skador.

Ikväll hade jag därför tänkt ta det väldigt lugnt. Kanske bara kollat en film och tagit kvällen som den kommit, men så ringde mobilen och det inbjöds till några öl ute på stan. Det var också väldigt trevligt. Men fy fan vad dött det var överallt. Det kändes väldigt 2008 för mig. Då många kvällar spenderades i tomma barer. Men har man bara vänner vad behöver man ha mer?

Imorgon ska jag i alla fall inte röra en droppe alkohol, det blir tidigast nästa helg. Med stark betoning på tidigast.

Dagens låt:
Bad Boys Blue - A World Without You

Ja, jag vet. Väntan har varit olidlig. Varför skriver han inget? Hans liv är ju så otroligt händelserikt och spännande. Och det har varit svårt att överleva utan de ständiga låttipsen. Nej jag tror faktiskt ingen direkt saknat mitt ordflöde.

Sitter här ikväll och mår halvkasst och är allmänt tjurig. De flesta i min närhet är förkylda eller sjuka, och naturligvis börjar jag också känna mig krasslig. Halsen gör lite ont, huvudet spränger och jag sitter och huttrar här i fåtöljen.

Min tjurighet kommer dock inte från att jag mår dåligt, utan istället från en så banal sak som att jag inte reder upp att spela playstation. Det går bara rent käpprätt åt skogen, och det känns inte bara som det är jag som är dålig utan att spelet är kasst gjort. Sånt blir jag sur på, OK om det är mitt eget fel att det skiter sig, men det ska inte bero på spelkoden. Är beredd att ge upp detta nu.

Men men, allt är ju inte svart naturligtvis. Har varit och tittat på en lägenhet idag som jag fått erbjudande om. Visst, den var inte i toppskick, det ska ju erkännas. Men den var ganska mysig ändå. Hoppas nu att jag får den också bara. Kan bli skönt att få lite extra över i kassan varje månad.

Har även varit i kontakt med min handledare gällande min uppsats. Har inte hört något från honom sen i september nu. Men fick svar idag att han ska lämna besked innan slutet av veckan. Spännande, tänk om den äntligen blir godkänd. Det vore ju sjukt roligt!

Dagens låt:
Dancetech vs. Tune Up! - Ride on Time

Hemskt vad jag är frekvent i mitt bloggande nu de senaste dagarna. Vad kan detta bero på? Händer det så mycket i mitt liv som jag tvunget måste bevara för eftervärlden? Knappast, det är väl snarare så att jag är uttråkad och inte har något bättre för mig.

Idag har varit en helt värdelös dag. Det har inte hänt något överhuvudtaget. Det mest upphetsande som hänt var att jag fick tummen ur röven och passade på att panta alla mina pet-flaskor och burkar som tagit upp alldeles för mycket plats i lägenheten.

Dagen har liksom känts som att man bara gått och väntat på att den skulle börja, men att man måste slå ihjäl dödtiden först. Således satte jag mig och läste igenom mina gamla blogginlägg från 2006/2007. Förundrades över hur jäkla desperat jag lät, hur mycket som skrevs på fyllan och hur mycket tråkigare mitt liv tedde sig gentemot hur det är idag. Men då detta inte heller kunde stimulera mig i all evighet försökte jag spela lite Rock Band, men efter att ha klarat alla låtar på normal utan att svettas något vidare, och känt en viss förnöjelse i att faktiskt klara ett par låtar på expert tröttnade jag även på det, och återgick till att lyssna på Queen. Precis som jag gjorde innan jag gick och la mig igår. Blir alltid lite ledsen när jag tänker på det bistra öde Freddy gick till mötes...Han var en legend. Det är idag den 24 november exakt 18 år sen han lämnade oss. Vila i frid!

Dagens låt:
Queen - Don't Stop Me Now

Efter en djup fundersam söndag kom en trött måndag. Hade svårt att somna igår vilket gjorde att mobilen lät om möjligt ännu mer otrevlig när den ringde vid sju-tiden i morse. Det tog verkligen emot att gå upp. Men men, det var ju bara att bita i det sura äpplet och resa sig. Förbannade mig själv över att jag inte somnat tidigare då vi skulle ha möte i sex timmar på jobbet. Känns som att jag har en lättare släng av AD/HD varenda gång vi har möten av den längden. Jag tappar fokus, ganska snabbt, och ofta blir jag väldigt trött. Ingen hit att bara sovit knappt fem timmar natten innan då.

Den här gången var jag faktiskt lite förutseende. Tog med mig 0.5l cola light och tre clementiner till mötet. Det borde väl räcka för att hålla mig uppmärksam. Det gick bra..till en början i alla fall. Efter dryga timmen kände jag att ögonlocken blev himla tunga, men lyckades hålla mig vid medvetande trots allt. Sen blev det en snabb fika med väldigt söt kanelbulle. Smärre sockerkick och jag var helt plötsligt inte alls lika trött längre.

Resten av mötet flöt på ganska bra och vi slutade i tid. Känder riktigt härligt att komma hem strax före fyra på måndag eftermiddag istället för halv tio på tisdag förmiddag. Alla onda tankar från igår var som bortblåsta och kvällen blev riktigt trevlig. Har inte hört nåt om tid för vårt samtal imorrn, men det får bli som det blir. Tror ju mig veta åt vilket håll det lutar så. Ingen idé att gå och fundera i onödan.

Dagens låt:
Lady Gaga - Bad Romance

Du är en douche Dave!

Så sa en god vän till mig för ett tag sen. Det var den andra personen som kallat mig detta. Visst det var väl mest en oskyldig skämtsam kommentar på fyllan, inget att egentligen fästa någon vikt vid. Men det fick mig att börja fundera lite.

Jag är ju en egenkär, självupptagen liten dryg skit. Självgod, uppmärksamhetssökande player med dåligt omdöme och bristande moral. Med ett självförtroende som skulle räcka till ett mindre kungarike. Det kanske är så? Jag kanske ha levt i en falsk verklighet där jag trott att jag är en fin kille. Men att sanningen är den att jag är ett svin?

Om jag nu är ett sånt avskrap av en människa, som bara tycker om sig själv...varför vill då folk umgås med mig? Är det av ömkan? Stackarn vet ju inte bättre...låt honom hållas. Vi tycker ju han är ganska lustig att betrakta.

Haha nej shit vad emo denna blogg blev. Det säkerligen inte fullt så illa i verkligheten. Bara fått en injektion av negativ energi en söndag som denna. Kände det redan när jag vaknade imorse. Nåt var inte bra. Regnet utanför gjorde inte en människa glad. Lägenhetsbytet blev inte heller av. Vilket på ett sätt var bra då jag inte var helt säker på om jag ville flytta dit. Men det blev ändå lite av en besvikelse. Och för att toppa det så var det ytterligare en sak som störde mig. Ett kommande samtal. Hatar att dra ut på saker, hade det inte varit bättre att bara ta det på en gång? Men men...Dave the Douchebag är väl trött och gnällig idag helt enkelt...

Dagens låt:
Radiohead - Creep

Kära dagbok, eller hur man nu ska börja ännu ett blogg inlägg.

Helst av allt skulle jag vilja leva i en fantasivärld, där tiden står stilla och man inte behöver oroa sig för framtiden. De senaste veckorna har jag levt lite halvt i fantasin och lite halv i den bistra verkligheten. Har väl försökt blunda men som jag skrev i en tidigare blogg så blir det en del funderingar när man sitter ensam.

Igår kväll/natt tog dock verkligheten överhanden. Jag kom till ett vägskäl där jag inte längre visste vilken väg jag skulle gå, och det gick inte att hålla sig i mitten utan valet var ett faktum. Gå åt det ena hållet och riskera att bli sårad allt eftersom stigen blir smalare. Eller gå åt det andra hållet, ensam. Det var verkligen inget lätt val. Gillar verkligen det första hållet, men vet också att alla sagor förr eller senare tar slut. Bestämde mig för att stanna upp innan jag väljer väg. Fundera ordentligt...men det är ganska svårt det med. Jag vill ju som sagt leva i min fantasivärld.

På tal om fantasivärldar så köpte jag en film igår. Den oändliga historien. En film jag älskade som barn, och som jag inte sett på över 15 år. Pratade av en slump om den i förra veckan och helt plötsligt stod den mitt framför mig på Konsum i Knäred. Tittade på den nyss och den är helt fantastisk. Riktigt mysig och välgjord. Ledmotivet kan vara bland det bästa som gjorts till en film (och musikvideon luktar så mycket 80tal att jag ryser av välbehag) och soundtracket överlag är riktigt stämningsfullt. Den känns inte alls omodern trots att den är 25år gammal. Ingentinget i filmen är den tomhet som blir kvar när männsikans drömmar och fantasi dör. Och det är Pojken Bastians uppgift att rädda landet Fantasien från att bli helt uppslukad av Ingentinget. Jag måste nog säga att jag känner mig ganska full av Ingentinget just nu...Mitt liv som den oändliga historien känns ganska mycket som den "ändliga historien". Men jag vet att jag kommer resa mig ur detta. För precis som för Bastian finns det ett litet sandkorn av hopp kvar som man kan fylla med nya drömmar och fantasier, och vem vet...kanske även gamla drömmar kommer till liv igen?

Dagens låt:
Limahl - Never Ending Story

Tiden går så snabbt att man har svårt att hänga med. Har kommit på mig själv flera gånger den senaste tiden att prata om saker som hände "nyss" bara för att efter lite funderande komma fram till att "nyss" inte alls var nyss utan faktiskt var för ganska länge sen. Ibland flera år sen.

Helgen har passerat kvickt som attan igen, inte så konstigt i och för sig när man jobbat 28 timmar under fredag och lördag. Söndagen blev en ganska typisk söndag. Lagom avslagen, pizza och avslutades med en film ihop med en god vän. Föga förvånande kom samtalet att spela på den nostalgiska ådran. Var det bättre förr?

Nej det var väl egentligen inte det. Att livet tedde sig så mycket enklare då beror väl snarare på att man bortser från de dåliga stunderna och väljer att minnas de goda. Har det faktiskt ganska bra nu. Men har märkt att det är när jag sitter ensam som alla möjliga tankar börjar snurra i huvudet. Tankar jag helt bortser från när jag spenderar tid med andra människor och då är upptagen med annat. Därför är jag väl ganska sällskapssjuk av mig just nu.

Blir ofta att jag funderar över vart åren tog vägen. Att jag inte gjort något vidare konstruktivt med mitt liv. För 10 år sen tänkte jag nog att mitt liv skulle se helt annorlunda ut än vad det gör idag. Känner liksom att jag bara vill krypa in i mitt skal och stänga ute världen och fortsätta leva i en fantasibubbla där allt är som jag vill ha det.  Jag börjar ju faktiskt närma mig 30-stäcket, och det är nog ganska normalt med dessa tankar. En begynnande 30-årskris kanske?  Haha nej usch, så illa kan det väl ändå inte vara?

Dagens låt:
Magnum - When The World Comes Down

Nej jag menar inte det ytterst trevliga radioprogram som Sol höll låda i på p3 back in the good ol' days. Även om namnet kommer från precis samma sak. Jag syftar på den gamla frasen som jämt och ständigt kom upp när man laddat nåt spel som inte funkade på sin gamla trotjänare Commodore 64. Man satt där och trodde allt skulle bli bra, så blev det bara skit av alltihop haha..

Så var dagen för mig igår. Höstlovet var slut och det var dags att börja jobba på riktigt igen. Vaknade vid 11-tiden, mådde ganksa kasst. Frös, var trött och kände mig allmänt hängig. Tittade ut, regn. Jag hatar verkligen regn. Katastrofalt för håret, man blir blöt om fötterna och det ser bara såååå tråkigt ut när allt är blött och trist.

Kommer till jobbet och möts av ett mindre kaos, bussen stod inte där den skulle. Den var på service. Eleverna slutade redan kl 14 istället för kl 15 som vanligt. Nycklar var försvunna och det hade blivit nya rutiner på handlingen. Lyckades i alla fall långt om länge bena ut det mesta. Ska köra och handla med den andra bussen. Tror ni fanskapet startar? Nej självklart inte. Som tur var fanns det startkablar och hjälpsam personal tillgänglig och efter en stund kunde jag tillslut få igång den så jag kunde bege mig.

I affären blev det naturligtvis också rörigt, och stressigt eftersom vi inte kommit iväg i tid. Och kaoset bara fortsatte. Frammåt kvällen när det var dags att gå till gymmet kändes allt bra. Ända till jag skulle börja träna. Jag orkade verkligen ingenting! Helt orkeslös...här är kanske förklaringen till mitt mående på morgonen.

Resten av kvällen hade jag otroligt svårt att hålla ögonlocken uppe, så det var ganska skönt när det var dags för alla att lägga sig. Naturligtvis råkade jag somna i soffan, vaknade med nackont nån timme senare. Precis som vanligt. Gick och la mig. När morgonen kom och det var dags att gå upp märkte jag att jag knappt hade någon röst. Men den kom som tur var tillbaka efter nån timme.

Väl hemma ser jag att jag fått ett paket på posten. Ett gammalt spel jag varit lite sugen ett tag. Hämtar ut det, funkar det? Naturligvis inte haha... lägger mig och vilar och vaknar inte förrän efter kl 14... De senaste 24 timmarna har verkligen varit ett enda stort SYNTAX ERROR :)

Dagens låt:
Kelly Clarkson - My Life Would Suck Without You

Jag är kass, jag erkänner, jag suger. Trodde jag skulle kunna vara duktig och uppdatera bloggen regelbundet. Men icke! Jag är en slarver, hade en del jag tänkte skriva ner. Men tillfället försvann, ingen idé att lägga ut gamla nyheter eller hur?

Så i alla fall, helgen är över. Har varit en otrolig helg i många avseenden. För lite sömn förvisso, men det är medaljens baksida. Vill man ha kul får man allt bjuda till lite. Tintin-temat igår var en lyckad tillställning må jag säga. Fredagen var.....vad ska man säga...annorlunda. Kul, men med vissa reservationern. Nattens slut kunde blivit bättre, istället för en skabbig efterfest kunde jag sussat gott i min egen säng. Sluppit höra saker om mig, som förvisso till viss del kan vara lite sanna, men i det stora hela bara en jävligt dum grej att över huvud taget börja dryfta i. Men så är det väl när alkoholen tar överhanden, omdömmet försvinner och man säger saker som kanske inte alltid är så genomtänkta. Det är lätt att tro att jag är en careless glad liten skit vars ego är så stort att ingen kan såra mig. Men det är fel, jag kan bli ledsen, och det blev jag faktiskt. Men som sagt, på fyllan är kanske inte det bästa tillfället. Men som min käre bror sa till mig sen, så handlade det nog inte så mycket om mig och att jag inte skulle ta åt mig. Han är go min lille lille bror :)

Det var när han sa det som jag började tänka. Vad mycket enklare livet var när man gick i högstadiet, hur mycket jag faktiskt saknar den tiden. Visst det var en jobbig tid, att slitas mellan att vara "barn" och att vara "ungdom". Men att jag hade faktiskt många trevliga stunder på helgerna hemma. En lördagskväll bestod av god mat som mamma och pappa lagade. Sen blev det en påse chips framför tvn i deras sovrum tillsammans med brossan tittandes på Tredje klotet från solen, nån kul video eller nåt liknande. Och så lite tv-spel. I säng i hyffsad tid så man kom upp på förmiddagen och kunde göra något. Inte spendera söndagen i det zombie-liknande tillstånd jag i princip alltid gör nu. Blir man lycklig av att vara ute och festa? Strävan efter lycka? Vad är lycka?

Nej jag är faktiskt ganska lycklig. Jag gillar mitt liv, men jag skulle verkligen vilja ha det bättre. En billigare lägenhet, en fetare lön och en veckorutin som inte består av flera lediga vardagar, och två helger av tre sitta på jobbet. Och varför inte sitta och titta på tv en kväll på Vallås med sin lillebror ;)

Dagens låt:

Korpiklaani - Vodka

Sitter här med rinnande ögon. Så har det varit hela eftermiddagen. Men tro nu inte att jag skulle vara nedstämd, deppig eller något. För dagen har varit trevlig. Det är nog snarae så att jag lyckats få inte bara en vagel utan två, en vardera öga. Har nog aldrig hänt innan, men nån gång ska ju vara den första. Det känns verkligen som om man suttit och storgråtit, så där svullet i ögonen ni vet.

Var hos läkaren idag. Det första hon säger är att mina blodfetter blivit bra så jag slipper piller?!? Jag minns inte att det skulle vara så illa ställt med mig sist jag var där. Kändes onekligen som man var 25-30 år äldre när hon började prata om sådant. Men uppenbarligen låg alla mina värden bra, ett BMI på 24 får väl anses som helt okej det med.

Skulle få ett paket levererat av DHL idag från England. Tänkte att de säkert skulle ringa medan jag låg och vilade när jag kommit hem, vaknade någon timme senare, ingen har ringt. Kollar leveransrapporten på nätet. "undelivered, cosignee closed" stod det. Försökte mig på att chatta med kundtjänsten på DHL, och det var en ganska annorlunda upplevelse. "Personen" jag pratade med påstods heta Anna Johansson. Tycket väl hon gav ganska opersonliga svar, men hon var ganska tillmötesgående, men kunde dessvärre inte hjälpa mig då det kolli-id jag fått tydligen inte gällde för DHL, utan enbart för Interparcel. Hon bad mig kontakta avsändaren i England för att få fraktsedelnummret från DHL av honom. När jag då frågar om hur många utdelningsförsök som kommer göras berättar hon att det kommer bli ett försök till, men att de då kommer boka tid med mig personligen. Jag svarar att jag tyckte det var bra för jag blev lite orolig över beskedet "cosignee closed". Då får jag ett generellt svar tillbaka att mitt kollid har fel antal siffror och att jag ska vända mig till avsändaren för korrekta uppgifter. Haha vad fasen?! Var det bara en bot jag pratade med?

Nåväl, jag tänker att jag kan ju köra bort till DHL och höra med dem istället för att försöka få tag i snubben i England. Sagt och gjort. Möts av två trevliga personer på deras kontor, behöver bara säga att jag väntar ett paket från England så vet de precis vilket jag menar och jag går därifrån nån minut senare med mitt efterlängtade paket. Tänk att det skulle vara så svårt för "botten" att hjälpa mig, medan de lokala förmågorna hade stenkoll.

Annars har det inte hänt särskilt mycket idag. Mitt dåliga samvete över helgens avslut har börjat ge med sig. Men jag intalade mig själv att jag gjorde det rätta. Det är inte snällt att låta någon gå och hoppas att det ska bli något när man själv inte är intresserad. Sanningen gör ont ibland, men förhoppningsvis inser hon väl att det var bäst det som skedde.

Dagens låtval blir denna gång en av mina favoritlåtar med ett av mina favoritband. En låt som i rätt sinnestämning kan få både en och två tårar att smyga sig fram i ögat. Perfekt en kväll som denna när ögonen redan rinner ju haha...

Dagens låt:
Europe - Prisoners in Paradise

Jag är upprörd! Har ikväll suttit och tittat på Nöjespokalen på femma. I mångt och mycket ett mycket trevligt program för oss som gillar att vara vilse i nostalgin och drömma sig tillbaka till "den gamla goda tiden". Men vissa saker blir bara för mycket.

"Soff-i-propp" har aldrig varit en programledare jag uppskattat, men här tycker jag faktiskt hon gör ett okej arbete. Vad jag däremot inte gillade med kvällens program är två (eller tre) saker. I ena laget finner vi ikväll de tvenne soporna Josefine Craford och Alex Schulman. En avdankad modell med för stort ego och en fjantig nolla som på något sätt lyckats få uppmärksamhet genom bloggande. De visade ganska snabbt sin oprofessionalitet genom att sitta och småprata konstant när Sofia pratade. Det hördes liksom ett ständigt sorl och mummel. Jag förstod inte först vad det kom ifrån, utan jag tyckte bara att det kändes väldigt svårt att koncentera sig på vad som sas. Riktigt störande.

Men det jag störde mig allra mest på var det uppenbara faktafel som kom i programmets sista delmoment. De tävlande får fyra alternativ varav ett är rätt, och de felaktiga svaren försvinner efter hand. Frågan gällde tv-serien Tre Kronor, och vem av följande fyra som inte var med i serien.

Bamse
Kotten
Bimbo
Klimax

Det första felaktiga alternativet att försvinna är "Bamse", och de tävlande svarar då blixtsnabbt att "Kotten" ska bort, och får rätt för detta. FÖRLÅT?!?!? Kotten fanns ju visst med. Klas "Kotten" Koriander, mälarvikens alldeles egna politiker som hade en liten oäkting ihop med den överreligiösa Eivor... Min haka slog så hårt i parketten att det blev en fin spricka rakt över vardagsrumsgolvet. Klimax och Bimbo vet jag ju givetvis också var med i serien, men nån Bamse kan jag faktiskt inte erinra mig. Om han fanns med måste han haft en midre betydande roll i de tidigare säsongerna.

Nej lite research om jag får be...

Dagens låt:
Volbeat - We

Har inte något nytt direkt på hjärtat. Bara lust att skriva lite. Veckan som gick har väl varit både upp och ner. Det började redan förra helgen då jag var tvungen att jobba på söndagskvällen. Det var inte så farligt, men vi hade möte på morgonen efter och sen en timme efter mötet började jag på mitt ordinarie pass. Jag var minst sagt tärd i sinnet och allmänt förvirrad.

Tisdagen kom och jag lyckades klämma in att träffa min kusin innan hon åkte tillbaka till Umeå. Det var kul, vet faktiskt inte när det var jag träffade henne senast. Länge sen var det i alla fall. Satt och diskuterade svininfluensan och jag hävdade att jag tycker folk förstorar upp det. Att hela hysterin är ganska löjlig. Naturligvis vaknar man upp dagen efter och mår skit. Får hög feber och har ont i halsen. Ibland straffar Gud direkt eller vad man säger.

Nåväl, var nog ingen svininfluensa då jag var feberfri redan dagen efter. Men jag mår fortfarande inte helt hundra. Nu när det är helg blir det faktiskt den första helt nyktra helgen på hur länge sen som helst. Känns både bra och dåligt. Visst hade det varit kul att vara ute och stöka, träffa nytt och gammalt folk, äta bakispizza och allt det där som vanligen hör helgen till. Men samtidigt är det riktigt skönt att bara kunna sitta hemma, med en bra film, ett kul spel, äta chips och dricka Pepsi Max. Dessutom sparar jag ju faktiskt pengar också. Satt igår och övervägde om jag skulle kunna köpa nåt spel från PSN, men beslöt mig för att avstå, även om det bara rörde sig om 50-60kr är det ändå två veckor kvar till lön. När jag vaknade imorse och fortfarande hade ont i halsen, bestämde mig för att stanna hemma, så insåg jag att i och med att jag inte går ut kommer jag har ett par hundra över, då kan jag ju faktiskt kosta på mig att handla lite. Win Win alltså!

Dagens låt:
Creedence Clearwater Revival - Lookin' Out My Back Door

Första dagen på väldigt länge utan skuldkänslor när jag bara roat mig. Hade fått mail från min handledare att han ska titta på uppsatsen när han har tid (mycket att göra nu i terminsstart). En ledig dag att bara göra precis vad jag ville alltså. Var skulle man börja?

Nej det var inte lätt, blev till en början med att jag låg och gottade mig länge i sängen, gick upp och åt frukost och sen gick tillbaka och låg och läste, slösurfade och lyssnade på musik. Nån timme senare blev det duschning och lunch. Nån timmes tv-tittande och sen kom jag på vad jag nu äntligen hade tid att göra. Spela tv-spel.

Nu förefaller det så att jag köpte ett spel för ca sju år sen från en japansk säljare på ebay. Spelet som heter Policenauts skulle vara lite av en spirituell uppföljare till (enligt mig) ett av världens bästa spel; Snatcher. Givetvis fanns detta spel ebart tillgängligt för japansktalande människor, men tänkte ändå att det kunde vara kul att ha. Dessvärre var det i det närmaste helt ospelbart utan kunskaper i det japanska språket. Så spelet fick vackert stå kvar i hyllan. För några år sen hörde jag talas om att ett gäng fans av Snatcher börjat på att fan-översätta Policenauts. Men då arbetet fortskred i bedrövande maka takt började jag nästan ge upp hoppet. I våras råkade jag se att arbetet snart var fullbordat, men att inget datum kunde ges. Sen nu den 25 augusti fick jag reda på att översättningen var ett faktum och att patchen nu fanns för nerladdning.

Började givetvis på att spela det direkt, och det var lite av en dröm som besannades. Att få spela detta spel man drömt om i sju år. Dock kände jag att jag knappast hade tid att fördjupa mig i det med den hägrande uppsatsen och allt, men så idag tog jag tag i spelet på allvar. Får väl erkänna att jag nog mer eller mindre sträckspelade i sju-åtta timmar så där, men tillslut rullade eftertexterna och spelat var avklarat. Känns lite tomt så här i efterhand när man gått och längtat så länge och så är det över på bara nån dags spelande. Men man skall icke förtrösta, jag har ju faktiskt fått uppleva lite av en dröm. Jag har fått spela igenom en engelsk version av Policenauts. Nu ska jag somna lycklig. Tack och god natt!

Dagens låt:
Van Halen - Love Walks In

Om jag nu har någon gammal läsare från LeChuck-tiden (dvs 2006) så minns ni säkert det ständiga tjatet om uppsatsen. För att göra en lång historia kort så fick jag bytt handledare till en frisk människa (tack och lov), och det blev i princip en helt ny uppsats igen. Inlämnades förra våren och gick till opponering, vilket var längre än tidigare. Fick en del kompletteringar, som jag skulle ta itu med under sommaren.

Men det kom något emellan, vet inte riktigt vad.. Förlovning och skit kanske? I alla fall, jobbade på under hösten och hade som mål att lämna in den innan jul. Men december 2008 var ju som bekant en ganska jobbig månad. Inte nog med att man blev bedragen och allmänt deppig över denna skymf, man var även lämnad med en lägenhet som skulle tömmas. Fick återigen lägga uppsatsen på hyllan.

Våren 2009 kom, jobbade lite på lediga stunder, men det var svårt att få ro att sitta ner och koncentrera sig. Det blev semester och tänkte att jag hade 4 veckor då jag skulle bli klar, men inspirationen saknades. Kunde bara inte komma på vad jag skulle skriva. Så jag hade lovat mina kära föräldrar att den skulle vara klar senast 31 augusti. Nu visade det sig att jag tagit fel på datum. Trodde att det var den 31e idag, men den blev i alla fall äntligen klar (enligt mig vill säga) så för ca 25min sedan skickade jag iväg den. Hoppas innerligt att den äntligen blir godkänd.

Har jobbat med denna förbannade uppsats sen hösten 2004, jag har varit på randen till mentalt sammanbrott både en och två gånger. Att det ska vara så svårt att plita ner en historievetenskaplig text på ca 35 sidor. Nåväl, jag väntar med spänning på resutlatet nu. Kommer säkerligen antingen bejubla eller förtrösta mig här i bloggen när domen falligt. Men jag kommer i alla fall kunna vakna imorrn, inte känna den där pressen att jag borde sitta vid datorn och skriva, utan jag kan med gott samvete bara slappa och göra precis det som faller mig in. Otroligt skönt!

Dagens låt:
Vanilla Ninja - Don't Go Too Fast

Eller ja, fullt så illa var det kanske inte. Men sammanfattningsvis så gick mer på tok än vanligt. Även om det redde upp sig i slutändan.

Började med att jag blev väckt halv 8 av en glad göteborgare som hade ringt fel. Han förstod nog att han ringt och väckt mig och bad så mycket om ursäkt. Ingen större skada skedd. Vaknar nån timme senare,  tänker att jag ska vara duktig och gå upp, äta frukost och skriva uppsats. Naturligvis fastnar jag framför Tillbaka till Aidensfield. Det är ju så satans bra!

Ytterligare tid går, datorn börja sega sig, misstänker att något otyg lyckats mygla sig in i den. En virusscanning som i princip låser hela datorn för all använding (fråga mig inte varför, men datorn slutade svara vid otalet tillfällen). Ett par timmar senare, virusfri (så klart), ska jag äntligen börja skriva. Då kommer chocken!

När jag startar word och ska öppna upp filen får jag ett felmeddelande, filen kan inte hittas. Efter lite eftersökande inser jag till min fasa att hela mappen med uppsats, anteckningar och allt är borta. Ironin är total då jag tidigare under dagen tänkt att det kanske vore en god idé att göra en säkerhetskopia på min externa hdd. Surt sa räven, bet grisen i svansen. Försöker återskapa de försvunna dokumenten med diverse recoveryprogram men förgäves.

Tänker att allt inte är förlorat, har ju förhoppningsvis kvar en gammal kopia på min gamla dator. Kopplar in den, kollar runt. Mycket riktigt, där finns den. Men den är från september 2008, alltså är det mesta av alla korrigeringar ej genomförda. Har lovat att fixa allt till den sista augusti. Får lite lätt panik, men är ändå glad att hela uppsatsen inte var förlorad. Tillbaka på nya datorn råkar jag av en slump kolla igenom en annan mapp och hittar till min förvåning uppsatsmappen där. Hur den hamnat där och varför den inte gick att hitta via windows sökfunktion övergår mitt förstånd, men överlycklig över att återfå uppsatsen är jag.

Har även tittat på två olika lägenheter denna vecka, båda två är intressanta, den jag tittade på igår främst eftersom den låg mitt inne i stan samt var ett par hundra billigare. Hon som hade den hade lovat ringa idag. Men gjorde hon det? Nej naturligtvis inte. Antar att hon inte var så intresserad då, men det kunde hon väl sagt igår i så fall? Inte bara lova att ringa? Ja se folk, men det har jag iofs lärt mig när det kommer till lägenhetsbyten. Man kan inte lita på någon, hur trevliga de än verkar. Minns hur det var sist, hur många gånger de var jättepositiva, för att sen aldrig höra av sig om man inte själv kontaktade dem.

Som grädde på moset trilskades uppsatsen med mig en sista gång nu ikväll. Startar upp word en gång till och ska skriva lite. Går det? Nej naturligtvis inte, jag har förbrukat att mina gratisgångern av word och måste nu köpa en licens. Störigt som attan. Får väl försöka ordna det nu resten av kvällen, på ett eller annat sätt. Open Office finns ju i värsta fall, men jag gillar inte det riktigt. Hoppas att imorgon blir en mycket bättre dag. Ska ut och dricka en öl eller två med Rickard, så det blir säkert trevligt.

Dagens låt:
Crematory - Tale

Sitter här och funderar. Är väldigt kluven på vad jag vill just nu. Som jag ser det har jag två val, eller möjligen tre.

Jag mår inte riktigt bra, att ständigt leva på gränsen till vad ekonomin klarar av tär på både kropp och själ. Det är inte kul att alltid behöva säga "jag har inte råd" när man blir tillfrågad att göra något skoj. Det är inte bara tråkigt, det börjar faktiskt kännas lite skämmigt också. Förvisso har nära och kära varit väldigt snälla och hjälpsamma, men det känns inte bra att bara få och få och få. Aldrig ha en chans att ge tillbaka lite. Att behöva vända på varenda krona och tänka igenom varje inköp en extra gång kan ju vara en nyttig erfarenhet, men knappast ett tillstånd man vill vara i någon längre period.

När jag sa upp min gamla lägenhet till förmån för denna såg allt jättebra ut. Det skulle bli "vårt" nya hem. Ett hem där vi skulle kunna bo länge, ha det trevligt och trivas. Nu blev det ju inte så tack vare en viss person. Och egentligen var det väl lika bra då jag har det tusentals gånger bättre utan henne i mitt liv. Men hyran för denna fina lägenhet är ju tämligen hög.

Efter ganska mycket övervägande har jag nu kommit fram till följande:

1. Jag måste hitta en billigare lägenhet eller ett jobb med bättre lön (ansenlig löneförhöjning kan också funka)

2. Jag får hitta mig en ny tösabit som jag kan tänka mig att bo ihop med.

3. Jag kan bo kvar här, leva på svältgränsen, utnyttja mina föräldrars skafferi och hoppas att inga oförutsedda utgifter kommer.

Allra helst vill jag ju bo kvar. Älskar själva lägenheten, området är lugnt och det är hyggligt nära till stan. Att hitta en sambo bara så där är ju inte något man gör i en handvändning så det kan man ju nästan stryka direkt. Nytt jobb skulle ju vara trevligt, men arbetsmarknaden är dessvärre ganska mörk nu. Bostadssituationen i Halmstad är ju inte heller den bästa, men förhoppningsvis är det lättare att få en tvåa när man har en trea än när man hade en etta och ville ha en trea.

Dessutom är det ganska dyrt och omständigt att flytta igen nu när jag äntligen fått ordning på allt, men men vi får väl se hur jag gör. Om det är någon tjuvläsare här som råkar veta om en två hyffsat nära stan med en hyra på under 5000kr kan ni ju alltid säga ifrån.

Dagens låt:
Magnum - Days of No Trust

Jahopp, då har man jobbat första dagen efter semestern. Det var ganska blandade känslor. Att försöka somna i vettig tid igår kväll var helt omöjligt när man under fyra veckors tid vänt på dygnet. Somnade väl strax efter tre och klockan ringde 06:15. På nåt sätt lyckades jag fumla av alarmet och vaknade 07:40. Inte riktigt vad jag planerat, men arbetstiden för dagen var som tur var ej huggen i sten. Gled in på jobbet strax efter halv nio, lagom trött.

Inte blev det någon mjukstart direkt. Väggarna i ena korridoren skulle målas och listerna skulle maskeras så det var bara att hugga i. Inte riktigt mina traditionella arbetsuppgifter och helt ärligt kanske inte det jag blir mest upphetsad över att göra heller. Men tiden gick ganska fort i alla fall. Den deprimerade sinnesstämning jag sjönk in i när jag kom hem igår blev som bortblåst när man väl hade klarat av den där första dagen. Skönt!

Egentligen var detta inte alls vad jag tänkt skriva om, hade tänkt sammanfatta våran kuliga helg i Göteborg, men då det egentligen inte hände något utöver det vanliga en alkoholfylld afton som lördagen var känns det inte riktigt som jag behöver lägga tid och energi på det. Laddar inför helgen som kommer istället då gaymervännerna ska besöka min enkla boning. Joel fyller dessutom år under vistelsen så det blir säkert lite firande, hur det nu ska gå haha..

Dagens låt:
Laakso - High Drama

Söndag igen, har varit en tung vecka. I alla fall för plånboken. Inte mindre än tre(!!!) utgångar har det blivit. Det börjar kännas faktiskt. Gårdagen var en ganska trevlig tillställning, hade för ovanlighetens skull ett tema för kvällen. Rocktema var det som stod på agendan då jag och Fredrik egentligen skulle åkt till Ängelholm på just detta veckan innan, men då vår samordnare (*host* Thomas *host* *host*) inte verkade så sugen när det väl skulle bli av tyckte vi att vi kör vår egen här hemma istället.

Egentligen hade det väl varit roligare om vi alla gått in för temat till 100% men på det hela taget är jag nöjd med samtligas insatser. För den nyfikne kommer bilder läggas upp på facebook senare (orkar inte ladda upp bilderna här med).

Väl inne i stan tog vi först en sväng till Morfars för att sen stoppa på vårt nygamla favorithak La Coca. Vakten Göran är en skön lirare som berömde min outfit, det var lagom med folk där och det var bara allmänt trevligt. Rickard och jag ser ett bord med sex damer som sitter och sneglar på oss, peppar Rickard att han ska ta kontakt och vi sätter oss där. Visar sig att tjejerna alla är 18år. Haha gissa om att jag kände mig som en gammal skräcködla där jag satt och skrockade åt gamla minnen med Fredrik. Vet själv vad jag tyckte om dessa pensionärer i sina sena 20 när jag var en grön liten rookie på krogmarknaden.

Pengar gjorde jag tydligen av med också. Köpte faktiskt inte vidare mycket igår, men var uppenbarligen generös mot bartendern Emelie (chansar på denna stavning), då dricksen gjorde min plånbok väldigt tom. Men hon har ju serverat så goda White Russians nu i över en veckas tid så det förtjänade hon. Rickard fick bjuda på korven innan hemgång....

Dagens låt:
The Ronettes - Be My Baby